lördag 5 februari 2011

den 30 januari 2011

himlavatten
skywater
så jag tycker om det ordet skywater


vad är dans
är dans gjorda steg
eller är dans flödesströmmar
är dansen att bli tonerna, klangerna
detta utan att förlora fotfästet


är dansen själsljus
ljus är rörelse
själen när längtan till alltid rörelse


är dansen själsljus
ljus är rörelse
verkligen skimran – pixlar – regnbågslyktor
återkommande rörelse


och visst är det så att vissa ord är återkommande
dessa ord innehar tillhörighet
gör detta dig till ett tjatigt uttråkande väsen
nej, så är det ej
detta gör dig ej till vare sig tråkig eller uttråkande och det visar inte att du är fast låst eller sitter fast
det visar att du befinner dig ense med ditt inre


du behöver ej kasta flaskan i havet
behöver ej använda flaskpost
även om detta är en vacker bild
förundransvärd
värld
världstillvaros vetandeljus


hos mig lever en korg vilken jag vet har ett namn, ett speciellt namn
jag finner ej namnet
denna korg har levt med min farmor
då var det en resandekorg
fyrkantig är den
det vackra med korgväv är att hur fyrkantig du än söker göra denna förblir den
förblir hörnen mjuka
dessa skär ej dina fingrar
ej din väg


korgen vilken lever hos mig är alltså fyrkantig
den är förstärkt med tunna virkesband, slanor
minimala spikar har brukats
handtag har den av snoddar
snörsnoddar
locket sitter med gångjärn och har ett handtag
det finns en ögla framtill
samt ett hänge att trä över
med andra ord ett slags lås
nej, lås har jag ej men en spik eller träpinne trär jag in genom öglan så sitter spännet fast
en vacker hand håller korgen sluten
undrar du vad jag har i den
målningar vilar i den


så stiger ordet unikabox
visst är det ett vackert ord
unika
box


så förundrad lever jag i skönheten av
moln stiger
regn stiger
stigar
droppar vandrar stigar
stjälken ringlar
röken ringlar
molnstjälkar
droppar når molnblomma
himmelsregn
molnvatten
jorderegn
jordevatten


det vilket vi ser ”runt” våra fötter är i himlar
allt är evigsammanbundet
lever jag i denna sfär
upphör egentligen allt vedertaget
varje steg blir en klar medvetenhet i att varje steg jag andas lever vidare
vidarestegen andas i mig
genom varandra andas vi
då talar jag ej enbart om människan
jag talar varandra


för att vi skall höra
ta emot
lever detta
genom de färdiga bilder vi gör redan innan möten sker
förkroppsligar vi ett icke skeende vilket ej har ”behörighet”
se då ordet öppnas be – hör – ighet(intighet)


denna natt upprepades dessa ord;
vida vingar
omsluter sömnöga
dagstaggar stiger in


sömnöga
vackra nattsömn
vakensteg sanna
sannhetsandning
oförställd verklighet


vida vingar
dagstaggar
jag upplever förvånad stjälkens taggar
hur de ristar vassa
vingar slipar taggar runda mjuka
taggar är knoppande
bladljus


vida vingar omsluter sömnöga
dagstaggar stiger in


sömnöga är vaket därigenom kan taggar slipas


ögon är talandeljus
regnbåge
när framträder regnbågen
den framträder då våra färger mattats
då våra jordefärger mattats
är icke regnbågen
då är vi färglösa
regnbågen är alltid
solen stänger ibland dörren
så gör regnbågen
den försvinner ej på grund av detta den är
är alltid
så nära
så nära upplever den då vi mist vår färgglans
då vi låtit färger rinna ut genom våra fingrar
då stiger regnbågen fram
pudrar oss
in i färgtonande klangskönhet


den skönheten är ett hav
vi vandrar stigar
seglar hav
kanske förliser vi
kanske glömmer vi vår väg


vårt hjärta bär ett språk ett vackert språk
skriv orden på vitt ark
blad
rulla bladet vitt
lägg det i flaska
skimrande smaragd
kasta flaskan i hav
flaskpost bär är till är
*


(sammanlevande)
jordemoln stiger in i himlamoln
väver regn
hjärtblad tar emot det sagda


jade
mandelblomsöga seglar livsdröm


vida vingar
omsluter
sömnöga
dagstaggar stiger in


i nattstilla diadem höres man
höres träd
stämma röster in i gehör


träden
mannen
brukar sjunga tillsammans
lyssna
lyss
lyssna


skogen gav honom tillåtelse
fälla träd
ty de visste att han ej skulle lägga liv i träda
viskade träd
träd in i mina vackra salar människoman
träd dina steg varsamt
så gjorde han människomannen
stegen är mossklädda mjuka
stigpärlande fröjdandeljus


skogsfolken andas honom nära
han fäller träd träden fäller ej tårar
rötter andas yxans härkomst
andas hans händer värnande
värmandeljusa


timmer rullar i forsen i forsfall
stör ej bävrars bygge
mjukt glida stammar in i dammen
rullar in till strand


männen rör sig i cirkel
kvinnor i inrering
fjäderskrud andas allfärgers skönhet
sol och måne stjärnor klara
lägger hand i hand


han hör hennes steg
närma närmre
nära


han vänder sig ej om
lyckoregn
fyller
saven stiger ur rot
sakta in i krona


han hör hennes steg
närma närmre
nära


hör kjolens böljande vingar
ögonvingars kärleksvärman
han vänder sig ej om


väntar
väntar


upplever hennes andedräkt
fingrar mjuka fall
ned över rygg


sakta vänder han sig till
ser måltiden dukad
brödet drycken frukten
av deras sammanlevande stig


sluter henne in i sin famn


markerna
allt


andas
glädje


med dem

Inga kommentarer: