söndag 20 februari 2011

den 20 februari 2011

hängmattan är
ett ting
vilket återkommer
för längesedan nära införskaffade jag mig en hängmatta
tänkte väl som så att den skulle vara bra för mig att vila i
det var bara det att vilan uteblev


så vandrade dagarna och det kom en stund
till vila
fann en plats och tänkte väl som så
nu
hann endast försöka lägga mig

dunsade hängmattan i marken
murknad


just nu funderar jag över varför det heter hängmatta
jovisst en hängande matta
men varför hängmatta
så stiger hängrännor fram
varför heter det hängrännor
jovisst de hänger


både hängmattan samt hängrännan avlastar


ser hängrännor samt regn
hur regnet porlar
är ett vattenfall
hängmattan undrar du
ja
ser du ej tröttheten rinna ut likt ett porlande vattenfall


för länge sedan nära använde vi bilden av hängmattan i samtal med föräldrar
pedagogerna stod på ena sidan
föräldrarna på andra
barnet ligger i hängmattan


det rörde sig om vikten av jämvikt
om samspel
samverkan runt barnet


var och en vet vad som händer då hängmattan rycks åt vardera håll


i denna stund ser jag en hängmatta
ser träslåerna vid vilket tyget är fästat
ser repen
nu vet jag ej huruvida det är fem rep – kortare vilka är strålande till en punkt och så vidare till upphängningslina


det är spännande för jag ser upphängningen vara en arm samt de kortare repen händer med fem fingrar, visst är väl det fascinerande, så ser jag tyget – väven.
hängmattan hänges låt oss säga mellan två träd
två stammar
och så ligger du i en vävhand och vaggar lugn vila
vid vila återvänder energier samt du hör åter rösten
lev nu med bilden att hängmattan ej hänger horisontalt – vertikalt, den hänger lodrätt
så är en hand jordemoder samt en hand himlafadermoder


så är hängmattan den väv vilken är din hund
det
är en vacker bild – i min värld
*


reser
res dig
res vidare


res vidare din stig är öppnad
öppnad ur djungelns sveks slingrande lianer


res
reser dig


reser
med dig


res vidare din stig är öppnad
öppnad ur djungelns sveks slingrande lianer


*


(ditt soltempel)


var än i vimlet av är
du befinner dig
finn din ö


ditt
soltempel
vari du kan andas
andas in dig i ditt enade


däri kan icke de skärande överröstande nå dig
kan icke de med pekande fingrar samt pekpinnar nå dig


du är en ö till vilken vilsna kan vända sig


var stilla i ditt soltempel
upplev bladvingar
varsamt stängas
slutas
runt dig


du är i ditt måntempel
vari du kan andas ut ditt enade i dig


däri kan de helande högröstade nå dig
de med ljusfingrar med klangpinnar
stjärnorden viskas till dig
du är i evig vaggande hand


och


högst upp i din drömsömn


blickar du
vaknad


människostigarna är vimlande
vimmelkantiga


dras hitomditom
genom husets otätade väggar


vilsna bär tunga
oplanerade
oavvägda lass


ofördelade lass
farkosten tippar
etta två markera med kryss


i gryning vikes bladvingar
upp
ut


du stiger in i dagen


var stund du tröttas
dras med i
snedvinkel


stig in
i ditt funna soltempel


ja
fråga dig helt stilla
varför får du nackspärr
ryggspärr
knäspärr


kan det vara återhållen andedräkt
*


(droppe av kärnolja skimrar din hud)


hon vaknar
i hans famn




se




huru de


omfamnar
varandra
varandeliv




i mitten seglar sol medströms




kaveldun vajar vind
dästa herrar bolmar ej cigarrer
luften är ren


vind vackra vind
sammetsdjup
rör vid hind




hans namn var kavli
var kalmus
han tog namnet lazarus i uppstigan


lakrits helar höga blodets tryck


han staplade ved vilken rasat nedströms


uppströms


se


hon vaknar




siarestråken lades an


icke av ondo
av omtanke


av


väl
gångs
önskan


hon vandrade stråken
sol seglar med flod
månfjäder skimrar i hennes hår


hon vandrar omtankens siarstråk
en omväg lades
en genvägs
senor
spändes allt för hårda




sand rinner
mellan fingrar




han visar vindens rörelse




kärleks hand om dig


han visar solstadens uppstigan ur händer


strålande stråke lägges an


siar
är
vaket
svar




är icke grusade förhoppningar


är hopp för liv


de krossade glaset
hoppade över
i leendekärleks vingar




pyramiden löses
ur tolv grunder lyftas rullar


hopp för liv gives ej av oklarnad tanke




så lyss till trummorna i vinden


hur folken stampar druvan
detta för att nå kärnan




marken blöder röd i kärlek


druvan är
av börd




se huru druvan växer fri
droppe av morgon av afton


droppe av kärnolja
skimrar din hud
*




Vi har sagt detta och säger det åter se huru druvan växer fri
Droppe av morgon av afton

Inga kommentarer: