ja i livet möter jag så många rädslor
från omgivningen
från barnögon
barnstämma
denna dag
åter rädsla för mörker
vad är det barnet säger
är det rädsla eller vad söker barnet komma underfund med; kanske
begreppsurskillnad
stiga ur bergtagen av
då jag vilken skall vara vuxen stiger in i denna rädsla och skyddar värnar – vad gör jag då
är det icke av godo att taga barnets hand
kanske sätta oss i mörkret
samt berätta för mörkret om allt det vackra mörkret bär i sina händer;
stjärnor
ljus
då rädslan är rädd
för mörker blir
mörkret rädd för sig själv
rädslan blir rädd för rädslan
mörkret blir rädd för mörkret
det växer till en stormvåg
(Korgöga)
moln seglade länge
cirklande
cirkelfingrande
stenblad
skriftade
vind
stav
spunnen
av
är
slog ned
doftregn
moln sökte
seglande
vingar
kupades
moln
kurar
ros
runt fötter strömmar
jordevatten
i kronhänder
droppar
pärlor
av
himlavatten
så är jag i
*
sorgsenheten fyllde ämbar
vandrade vilsen tungstegad i slättens gräsvingar
indigodjup svepte slöjor över silverskiva
ögonfingrar följde
vilsestigar
vek undan taggar
bredde ut mattor
flätade över skrev
över revor
ja de bar hennes stegsuckans
uppgivenhet
uppför ringlade
stjärnstig
de förde henne vida hemmöte
de slöt hennes ögon öppna
silverskiva skimrade
lyft dina händer
lågor
brinner
handljus
värme
vi vet vi vet
du vet
lade indigodjup
vita skogsstjärnor viker ut blad
för skog uppför
till nära
skarpögd blickar
vakande
breder ut vingar
rör luften
vindarna till rörelse
vindar vackra
leker lätta
lockar ringlade
fall
skimrande hud i månsilvrans mjuka
hon är vattenfallets pärlljus
kastar sig ut
hon är
sjön
han ser smycke i skog
hör stämma bjuda
stiger i
balsamhänder lyfter vattenblad
vidrörande kärleksljus
du vet
vi vet
vi vet
ljusstigen
*
väven sjunger rosengångens tuskaft
*
i begrundansljus syntes korg andas
ringlande slingrande
varv till varv
ring
till
ring
samman
söker sig ut famnar centrum
gräsfingrar
mjuka trädfingrar
ängsljus
jordenära
himladans
är det himlar vilka brinna purpurregn
eller är det
hon bar en korg flätad en gång av åldershänder
visdomsord öppnades då vid då
detta för att minnas instigens öga
hon brukade beundra korgen
se den från alla sidor
ibland såg hon sig själv vandra i korgen
hon hade i vana att lyssna till korgen
de förde goda samtal i ensamvillan
så strödde hon tacksamhet i dess händer
vandrade vidare följande korgens spiral med solen
hon var kommen en bra bit på vägen
andades in skogen
hösten var kommen
det hade fågelvingars ögon förtäljt
röda bär lockade hennes händer vilka längtade rött
det var där det skedde
det vilade lugnro i trädskuggors mjuka ögon
korgen nynnade
ser du mitt tomma öga
cirkel
vingar
ser du min bro
gyllenbron
träbron
trä pärlor på band linda runt nakna vrister
silverbjällror stenar stämmer dansandestigar
gyllenbro
båge över strida vatten
lugna vatten
vattenöga
vingar av alljus sveper
det är ej över vatten
det är frågan
det är svaret
väv rosengångens sång
var gång du frågar ser du svaret
i korgögas öppnade dröm
ack dessa vackra berg
flodens stämma djup lindas runt
vida vidder
skogar
fria
djur betar frid
flodarmar slutes om
i sjö står han helt stilla
är stilla en han en man
är stilla en klippa
ett rev
blicken är fäst i sjölivs strömmar
i handen håller han spjutet
viner
fisk
skänker honom
liv
vi vet vi vet
du vet
han bugar hjärta in i sjööga
i strandhänder
andas eld
i kärlek tillreder han gåva
i kärlek strömmar han tack
intet ord är yttrat
där under trädet
breder han ut kroppen in i vila
marken gläder sig
hennes hud skänker honom värme
hans ansikte drömmer leendeljus
det är där det skedde
nynnandesången fyller hennes steg
hon ser en man sova
sova stilla vacker
hennes första impuls är fly
rötter håller mjukt kvar fötter
hon rör vid hans ansikte utan att röra
kupar händer över hans bröst utan att röra
vakar över hans sömn
då han vaknar
ser han moln segla
en droppe faller
fuktar hans
läppar
*
jag kan förstå
gå ytterligare ett steg flera steg samt säga
jag kan med klar insikt se samt uppleva
att den jag var eller vad jag gjort har inte en betydelse
eller mer spelar inte en roll
hur kan det spela en roll
har aldrig tyckt om roller
det är i den blomning jag nu står i vilken är
den blomningen är resultatet av de frön jag sått
jag kan ej återkalla de frön jag sått
jag kan se resultaten av dem
icke heller kan jag stå med dessa frön i handen
jag kan mångfaldiga de frön
vilka jag ser burit frukt
men har icke alla burit frukt
kanske är det så
det är så att
vissa frön har behov av vårdandeljus
så ser jag åter
detta vackra landskap, med bergen vackra
dessa bildar bakgrund i denna målning
ser en bro vilken leder från det så kallade fastlandet till en bergsstig
ser forsar porlande mellan stenar
stenarna är glänsande blanka likt stora blad
så förenas forsarna och jag ser mannen
med bronshud
är inte överens med mig själv
huruvida han står på en
det borde vara en slags kanot
men det ser mer ut att vara en vit bräda
faktiskt ett vassblad
eller så stor han upp till vaderna i vatten
han har blicken riktad i vattnet
är helt fokuserad
spänd likt en pilbåge
han är bågen
spjutet är pilen
han är ett med rörelsen
så viner spjutet och han träffar fisken
bilden är urskillnad
jag upplever hans fråga till fisken
jag upplever fiskens bejakande
jag upplever hans tacksamhet
det är tacksamhet
han begär ej mer än för sin överlevnad
fisken svarar bejakande
de är båda i kärlek
de vet
att den ene icke angriper den andra
hur kan detta vara
han äter fisken
fisken vet att han äter samt att fisken återbördas in i moderns händer
alltet vet cirkelns rörelse
vet att död är ett ord
ett begrepp till skilja mellan exempelvis dag och natt
men vem av dem är då liv
och vem är död
allt är andeljus
andningsljus
däri stiger jag in i ord
isär
misär
isär – för mig vidare allt vidare, först glider ett skeende isär. därifrån ser jag sär vara ett positivt begrepp – särklass – särling kan upplevas vara en negation men jag ser det här vara positivt. däremot upplever jag smärta då jag andas isär; då ett meningsskeende glider isär uppstår misär, en saknad så oerhörd.
till vilket
av vilket skäl
se ordet skäl
och se ordets föränderliga bilder
skäl
vägskäl
stjäl
själ
visst är det så
klara samband andas
smyckevägar kan genom djupseendet i orden framträda
det sker genom upplösandet av orden, följandet av rörelsen
samt återbördandet i varsamhet
ja även misär kan bli positivt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar