lev med denna bild
tillitsminne
en gång var och är du en del av alla himmelsljusen
i tillit vände du ditt ansikte in i jordesfären
såg pärlansiktet
såg rörelsens skapande skönhet
icke hastande
hur uttrycka denna rörelse
ultrarapidisk verklighetsrörelse
inom vilken varje essens fäller ut blad
en gång var och är du en del av alla himmelsljusen
i tillit vände du ditt ansikte in i jordesfären
såg pärlansiktet
såg rörelsens skapande skönhet
du följde din stjärnstråle
ja, det du ser är en spindeltråd
innan nätet är spunnet
ändå är det i himmelsbäddens händer
du följde din stjärnstråle
din tråd in i en kvinnas grotta
in i livmoder
du valde att bildligt talat, beskrivet, lämna klangnivåerna
för eller till instigandet
i en sårbarhet
vilket är insteget i livmodern
din fysiska moder
hon är din biologiska moder oavsett du är adopterad eller född av
ur denna kvinna
du valde lämna klangnivåerna
utlämnade dig till denna kvinnas handgärning
i nio månader var du
inom denna kvinna
i denna kvinnas kvinnosfär
i det nionde årsvarvet upplever barnet en av de största ensamhetsupplevelserna
ensam är icke ensamhet
i det nionde årsvarvet
i den nionde årsringen upplever barnet
en av de största ensamhets samt övergivenhetsupplevelserna
niofalt stegrad
ty i de nio månvarven var du ensamhet
ser du natthimlen
stjärnhaven
din stjärnstråle
ser du tyngdlösheten
ser du modergrottan
stjärnhaven
skimmerhaven
en avglans av
himmelshaven
ser du navelsträngen
ser du fostret
fostrets rörelser
så stiger du in i jordehavet, mänskligtillvaron
du har lämnat klangsfären
klangen bär du inom dig
du har stigit in
du stiger ut
spindelnätet är i himlabädden
spindelnätet skymtar i jordehavet
klangen leder dig
visst är det nivåer
icke värderingsnivåer
visst är det nivåer inom vilka varje väsen rör sig
rör sig atmosfäriskt
atmosfäriskt tyngdlöst
var du än befinner dig
andas ditt
tillitsminne
klangen
*
shanti
stiger ur jorden
stiger
pelare
glaskropp
pelarvatten
händer kupar jord
vas
kruka
vatten stiger
rinner
shanti
stiger upp
ur
jord
fridslugn andas
sök icke förstå detta
frid omfamnar
händer vilka söker forma
friden lyfter din huvudets tanke
*
det sitter ett barn i skogen
barnet växte ur jord
det sitter ett barn i skogen
träd andas
cirkel
stilla
fredad
det sitter ett barn i skogen
kammar rötter
mjukt
marken är fuktig jord
det sitter ett barn i skogen
grenar knytes
samman
trådar
fästas
molntussar mjuka
i alla färger
väver barnet
in
det sitter ett barn i skogen
barnet växte ur jord
kammar rötter
reder ut
trassel
flätar
band
knytes
håller samman
klädedräkten
det vandrar ett barn i skogen
barnet växer ur jord
*
(mindräkten)
himmelsljusen
skar
upp
mindräkten
i klart nattljus
hörde jag
kristall
blad
vibrera
tysthögas
är
i
hav sköljde över mig
in
*
(isstigan)
det är vackert uppleva
isar
isen
stiga
ur djupet av
stiger
stiger
jag har glömt namnet
blixtar
skär
mitt namn är sjö
är vattensmycke
i mig seglar lotus
vackra lotus
opalöga
blad
ser du mig
mina blad höljer mitt inre
ser du vattenfallets sånger
kastade mig
ut
för
du kan ej plocka mig
kan du
nå
mitt inre
*
det fanns vandringar
ja de finns jämsides
parallella
i dessa var
ljus
runt
liv
mantlar
vingar
händer vilka sträcktes fram
stödjande
oftast anade ej liven att detta var händer
liven kunde känna eller trodde sig se ljusglimtar
barn ser ofta leende in i intet
de ser detta helt uppenbarat
liven kunde känna eller trodde sig se ljusglimtar
pila fram
det var händer vilka sträcktes fram
det ljus - ljuset
liven såg
var det ljus vilket strömmade ut genom fingrar
ett ljus vilket blev en skyddande hud
eller en gasväv, gasväven är förbandsväv, gasbinda
ja i stunder av liv
kan upplevelsen eller känslan ty detta tillstånd är mer
ytlig än upplevelsens djupinstigan
ha varit och är en hand
en smekning
vilken stödjer en i tillfället haltande gång
en stödjande hand vilken förhindrar livet att snubbla omkull
liven skyggade alltmer inför dessa glimtar
de ville klara stegen själva
ljuset
steg in i liven
skimrade ut genom huden
ja
ljusen steg in
ljusfolken
änglavärldar steg in i liven
kupade händer runt hjärta
detta för att skydda
bevara det vilket en gång skall födas
det är ej helt riktigt skriva skall födas
ty detta är fött
de kupade händer runt tillitsminnet
detta för att glömskan ej skulle bli för kvävande
vi kan säga att
dessa ljushänder helade inifrån
den så kallade yttre sfären
begynte gråta i smärtregn av människans oseende
eller omedvetenhet
ljushänderna steg åter ut ur
de hade dock vävt ljus samt värme runt hjärtan
de begynte hela utifrån
det sägs att ej alla ljusfolk är rena
det är sant
ty det händer sig i deras helandegärning
att smuts fästar starkt vid
så mycket gift sipprar ut i den mänskliga omedvetna tillvaron
att dessa ljushänder icke hinner rena sin skrud
i den bemärkelsen är de ej rena
deras rening sker i lågt tempo
ty giftet sipprade i stora mängder
på grund av dessa förträngningar
dammar byggda helt utan bäverns kunskapande visdom
tillståndet går att likna vid ett aortaaneurysm
där blodet pumpar ut
likt en fontän
då är det icke svårt se att deras - ljusfolkens eget helande
ej sker i samma andetag de lyfter ur gift från liv
de hinner ej vara sandbäddarna genom vilka
reningen sker i långsamt tempo
smuts fastnar
fäster vid ljusvarelser
de lider och söker skaka av sig detta
i medvetenheten av smärtans växande i alltet
minns att alla delar är helhet
smärtan är allts
allas
men
ljusfolken vet djupt
vikten av helandegärningen
smuts fastnar
fäster vid ljusvarelser
de lider och söker skaka av sig detta
ser du bilden av hur du söker vifta bort en fluga
så är det
smuts fastnar
fäster vid ljusvarelser
de lider och söker skaka av sig detta
så blev det på grund av alla slocknade ögon
de blev merpart
deras hjärtan slocknade aldrig
det vänder
vänder
sakta
nu
i balans
till hjärttanke
det finns vandringar
ja de finns jämsides
parallella
i dessa är
ljus
runt
liv
*
ofta lever jag med ordet mod
hur lätt förknippar vi det ordet med strid
mod är en kärleksförklaring
stridsbefriad
*
detta ljus
lever alltid med oss
i oss
ibland förmår våra ögon andas ut det ljuset
då dessa mantlar mötas
andas himlar
just violljus
eller violregn
helandeljus
medvarandeliv
*
(i akt tagelse)
i fönstervingar
står en kvinna
är detta en skulptur
är detta
liv
ansiktet är frid ändå så fyllt av det vilket benämns sorg
ja
hon är omsluten av sorgens vingar
det är ännu
vinter
snö smälter
droppar speglar tårar
silverne fjäderpil far genom bröst
smälter
smälter
helt obemärkt rör hennes läppljus vid
rännilar droppar vingglädjes
flykt utan flykt
händerna
armarna är långa släpande dok
tystforor
främlingar
helt obemärkt vajar de fläkt av andning
minnesrörelse
fönstervingar är varmorange
mandarin blodapelsin
hennes fötter svävar fria i doft av
citruslundens
djup
ja
i fönstervingar
står en kvinna
är detta en skulptur
är detta
liv
huden är vit
marmorvit
ådror
skymtar
solfingrar lyfter rodnad i korta
intervaller
tonande
helt obemärkt
mannen vandrar med klippblock
lägger handlyssnan till
här och var
marmorblocket
skänker
bejakelsesvar
han lindar rep runt
bär det hem över skuldror
länge vandrar han runt blocket
nosar vittrar
följer
ser
hennes händer
armarna är långa släpande dok
livet rinner ut över
golv
tystforor
främlingar
helt obemärkt vajar de fläkt av andning
minnesrörelse
huden är vit
marmorvit
ådror
skymtar
långt bortifrån
tidigareminne tillitsminne når fram
solfingrar lyfter rodnad i korta
intervaller
tonande
helt obemärkt
snötäcke rörs av steg
knastrande
utan att blinka
studerar hon
iakttager hon mannen
hur stegen sjunker in
hur fast rörelsen är
ändå
mjuk
skön
ögonen omfamnar mansgestalten
han vet ej hennes i akt tagelse
man
vem är du
vem är ditt väsen
mina händer var öppnade
varför dolde du
ditt inre
man
vem är du
i liven har jag sökt förstå dig
inte sökt så inte förstå så
öppnat hjärtat
för
möte
man
vem är du
i fönstervingar
står en kvinna
är detta en skulptur
är detta
liv
ansiktet är frid ändå så fyllt av det vilket benämns sorg
omsluten av sorgens vingar
bröstet glöder
orange
dimma stiger
stiger in i mina händers
välvda bågar
sländor flyger månvindar
jag stöter månstav
i bergsfot
mitt kroppshölje
klyves
så lycklig är jag
dimmans mantel viker undan
töcken
är
man
så lycklig dansar drömmen
snäcka rör vid strand
nuddar vid en mans tåblommor
han böjer sig
lyfter snäckan
lägger den till öra
susa hav
susa
i hav skimrar ansikte han söker minnas
snäckan
musslan öppnas
pärla andas
försent
hoppet sinade
jag lämnade innan du hann
fram
han ser i ögonvrån
en kvinna i fönstervingar
hur stenar rulla
brista
ser stendamm
flyga
vad var det
skyndsamt
stänger han
ögonvrån
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar