(med ariadnetråd)
någonstans på vägen
är min upplevelse att jag dog litegrann
jag vet att död ej är
död
jag kan se punkterna
då det skedde
hur det
sker
kan höra mitt inres smärta
av detta mottagande
punkterna
pistolskotten
hur de
borrade sig in
kan se en pil vina
se hur den vrider sig i luften och genomborrar
pilen fastnar ej
pilen far ut genom ryggen
ut genom
ryggen
kulan stannar i bröstet
kulorna
ja upplevelsen är
brista
brista
jag kan till och med höra ljudet
genomslagskraften
varför far pilen ut genom ryggen
vari är dödsupplevelsen
att jag brister
varför stannar kulan
pilen
pilen visar riktning
var är riktningen
jag ser hur den skjuts iväg
det vackra är hur den vrider sig
det vackra är hantverket
lämnar bågen, pilbågen
pilen talar
tar min hand och leder mig in i skogen
den visar sin boplats
varur den steg
visar ådringar
visar mig berget
tar mig med in
pilen visar mig bergets ådror hur spetsen skapades
så stiger vi ur berget
in i skogen
igen
pilen förtäljer mig att vi kan vandra
dansa runt berget
berget ligger i skogens händer
de är ett
fåglar ljuder
lyfter lufttäcke
vindtäcke
fjädrar
skänkes
så kom det sig att jag bär fjädrar
vi vandrar hemåt
eller till pilmakaren
han hälsar oss
silverbladet löper mjukt utmed grenen
hur mjukrunds vacker är staven
stammen
kroppen
pilmakaren strör sand över vikta blad
filar stammen mjuk
trenne droppar eneolja glimmar i handen
hällda ur lerkrus
pilkroppen smörjes
doftande
med silverblad göres varsamt trenne skåror
fjädrar fästes i
pilen ler i ljusglädje
jag är vacker
vacker av
din hand
pilmakaren ber elden flamma i ässjan
han blåser
blåser
eldfolken andas
metallen
stjärnstoffsgåva glöder
kanske är det magma
rödmagma
mjuka hammarslagssånger ljuda
av bergets gåva skapas pilblad
spets
pilmakaren fäster pilbladsspetsen till
pilen strålar
så vacker jag är
så vacker
hel
av din hand
du är vacker pil
av vår hand
jag ser skogen hör skogen upplever
skogen
berget
samhörigheten
leende ser jag vår dans runt
runt
vridande
vrider sig i luften
pilen viskar
jag följer
livet
strävar ej emot
hindrar ej
vägen
jag öppnar ryggen
fri
men varför är
min upplevelse dödsupplevelse
att jag brister
så är all blomning till doft
kulan då
kulorna
du ser dem svarta
svarta stenar
blodstenar
de är ur bergets händer givna
fyllda med allt det vinden ej ensam vet
fyllda med det allt levande ej ensam vet
de stannar i ditt bröst
är jag då en rullstensås
eller är jag en risk för lavinras stenras
rulla
rullande
stenar
dånar
nog är du duktig på att bädda
mjuka vilobäddar
värmande ljusa
hur kan du då
vara en
risk
men nog borde du låta stenarna dåna oftare
stenarna är i ditt bröst
du upplever att du brister när
då stenarna brister
viker ut bladen
så bär du
hjärtlotus i ditt bröst
men varför är
min upplevelse dödsupplevelse
att jag brister
så är all blomning till doft
allt levandes levande
till kärlek
i kärlek
doften
doften är
kärlek
så
någonstans
är ingenstans och
ingenstans är allt
någonting
är ingenting och
ingenting
ingenting är allt
då kan jag dö litegrann ofta
pilen ler och vrider sig i luften
kulorna mullrar i
mitt inre
kom låt oss vandra vidare
vidare
vid aria
med ariadnetråd i hjärthand
*
(till hennes röda ansikte)
till månens saffransröda
vändes
bedjande smärtögon
viker undan skimrande vit pälsmantel
människoman naknad
står med blottat bröst
skriket vrider vidgar strupen
tolv vita segel
flyga vida
vargen ylar till månens saffransröda
hennes händer kupas runt
hans pinohärd
smärtan spricker
människomans stämma
flödar
ur
klarnad källa
tolv röda blad rör vid hans panna
i hennes ögon ser han
krokus blomma
de hälsar
tillsammans
vårregnens solhändans
bedjandesvar
*
sannheten går ej att gömmas i bakfickan eller tas fram vid lust av
till förlustelse
sannhet går ej att gömmas i bakficken
inte ens den skickligaste skådespelare kan vara i spelad roll hur länge som helst
eller i evighet
minns att evighet håller fast
kanske skådespelaren, aktören vill hålla fast, men se sannheten sveper undan manteln
skuggmanteln
skuggan fylls av ljus
ty bäraren inser att den ej ligger utanför
ej är ett främmande väsen
skuggan har behov av ljus av värme
i den stunden inser bäraren av skuggan och oskuggan
att båda är ett
så löses det konstlade upp
och livsbäraren är ett flöde
nej
sannheten går ej att gömmas i bakfickan som ett ess i skjortärmen
den viljan bär ej sannheten
sannheten gör sig påmind vare sig du vill det eller ej
sannheten gör sig påmind
ty den älskar dig
så viker den ut sig
flyger vita vingar med grönskande kvist i näbben
näbben är icke tveeggad
så icke heller svärdet
näbben är icke tvedelad
näbben är endelad
näbben bär
näbben tillför näring
näbben är ej pansar
näbben är icke skal
näbben bär grönskande kvist till hungrande händer
plantera denna kvist
följ växandeviljans
kärlekshav
ur det slagna stigerrr det helade
resta
*
var kärlekens ambassadörer i kärleksflödande händer
*
människan består till stor del av vatten
närmare bestämt vattendroppar
så gör havet
allt liv
vattendroppar är kristaller
vilka hör tankar
hör livets
spel
hör livets spel eller allvar
sanning eller sannhet
studier görs av vatten av kristaller
hur gärningar tankar ord påverkar vatten
kristallationer
visst är det fantastiskt
det är fantastiskt då jag ser att allt det vi studerar i sjöar vattendrag
sker i människan
ser jag så varje vattendroppe
varje snöstjärna fylls jag av
ödmjukhet
i vattendroppen kan vi ej med blotta ögat se kristallen
stjärnan
vi kan ana denna, minnas den vid tindrandet i den då solfinger eller månfinger
ljusfinger rör vid dess yta och fyller denna med djup
bekräftandedjup i;
jag ser dig
ser dig i kärlek
snökristallen
stjärnan kan du se med blotta ögat
snö visar oss
det vi annars ej ser med blotta ögat
dessutom i vitt ljus
rent klart
kristalljusen är så mycket mer än det greppbara, gripbara
i kroppen är stavar
varför tror du att de vise vandrade med vandringsstav
dessa hörde klanger stiga
varför tror du – inom så kallade vissa kampsporter – munkar använder stavar i övandet
dessa ser klanger andas
vad tror du dimman viskar
dimman är ej en sommarföreteelse
dimman lever i alla årstider
det existerar varmdimma
kölddimma
och så vidare
dimman är en slöja av tusentals droppar
ja – pyttesmå droppar
dimma sveper
böljar
stiger och du ser klart
egentligen såg du klarare i dimman ty däri skärptes dina sinnen
så behåll den klarheten även då dimman stigit
dimman viskar till dig
jag är slöjan vilken skiljer dig från är och är
jag visar dig att det ej existerar en skiljelinje
är
är
är
är är allt
är helhet
kärleksregn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar