ljuset
kommer från träden
människan
kommer från träden
så är
allt
ljusbärare
bevarare
se bilden av ditt hjärta
en moder vilken håller din hand
en fader vilken
är din sköld
denna sköld är sköldpaddsmors rörelse
fråga henne varför hon lägger äggen i sanden
*
mild
bränner ej din tunga
mild är ej fadd
mild är för att du skall uppleva
smaken
förmildrande
för mild rande
för att mildra hettan
för att mildra stormen
detta är ej att krusa
de krusade örngottens band förr
lade in dem i doftande linneskåp
havets yta krusades i det vinden rörde vid det
det är märkligt att det ofta används förmildrande omständigheter i det ett väsen slagit ned ett medvarande väsen – det sägs att paragrafer skall vara så luddiga som möjligt. se genast dyker ordet som upp – som möjligt. nåväl
mild är en vacker rörelse
vare sig sentimental
eller påklistrat leende
mild är det mjuka vårregnet
sommarregnet
gryningsdoften i ditt hår
berget uppgav sin ätt utför stupet
ättestupa vad är det
är det att kasta sig utför stupet eller att kastas utför stupet
kanske är det att avkläda sig
kanske är det mer att stupa i bädden av utmattning
kanske blir alla pålagor
pålager utmattande
gör dig trött intill den milda grad att du inser att det räcker
kanske är det att – mer att stupa i det vi lever i ättens stämpeldyna
det är en oerhört ofantligt hemsk bild att se ättestupan, hur gamla kastades utför stupet på grund av att de an – höriga ej kunde för – sörja de gamla. lika hemskt är det att se barn sättas ut i skogen.
ändock kvarstår bilder ur detta. andra bilder vilka stiger fram är bål samt gravar.
låt oss så börja med barnet
barnet sätts ut i skogen för att vilddjur skall ta barnet eller med en viss förhoppning att skogsfolkens godhet omhändertar barnet,
stannar jag i denna bild ser jag barnets väg ty länge har människovärlden varit i vilddjurs skepnads svepning. detta förändras sakta, lager skalas av, svepningen lindas av.
just detta ser jag i ättestupan: jag möter den jag är, lyssnar till samtalen, ikläder mig i9cke stämplingen.
bålen, gravarna – alla säger de ett: jag renar mig från det gamla.
en ätt
javisst används den i beteckningen av en så kallat högre ätt släkt
jag säger; är ej alla högre samt lägre samt högre samt lägre
alla är en ätt
en ätt är det en vällagad rätt
en ätt
vad är denna
ord kan så lätt läggas in i ordkorgar där de ej hör hemma, för att erhålla honung av solprismatisk grad slungas honungen. för att få lingon, blåbär, hjortron – bär utan kvistar samt blad samt annat vilket ej hör hemma i sylten vaskas bären.
ord kan vara så vida världar och en ätt kan vara en vid värld
en ätt kan vara en släkt och kan väl lika väl vara en familj – människoätt.
stup
ett stup kan vara så mycket
inte en stupstock, så är det en stupstock
dessa
ord
kan tyckas vara surr
insekter surrar, detta surrande förtar ej deras existens även i de stunder de kan irritera den stillasökande. de irriterar endast för att de nosar vädrar fara. fdaran blir fara, angrepp, hot, attack då du ej är redo att möta den, ser den i det ljus träden susar in i din hud
insekter varnar dig
ställ dig upp du skall fara.
så fara kan vara ett hot det kan även vara en resa kanske till och med en faraon.
språket är allvarligt
orden talar den skapande tanken
orden är samtidigt den porlande källan och därmed allvarsam lek
kringgå
förbise ej ordens
irriterande
surr.
det finns ljuskastare, strålkastare vilka sänder – kastar ut strålar antingen med vitt ljus eller färgat. dessa strålar är likt pilar vilka dansar runt
avlöser varandra samt verkar samtidigt.
dessa pilar är orden
de upplyser en speciell punkt, företeelse för dig
de förändrar ej punkten, företeelsen
de klargör
de gör den tydligare
kanske förvirrar orden och det är gott invänta fåglarnas, fjärilarnas landning
då skall företeelsen framträda
pilarna far i denna rytm därför att företeelsen ej skall fastna i en gjutform av låsta begrepp
pilarna dansar för att företeelsens alla färger skall framträda.
så står fyren på en så kallad landtunga
på en ö
centralt belägen
ej förlägen
den kastar ut ljus
ord
för att fartygen
far – tygen
skeppen skall finna väg genom tjockan
så skall orden levas levande
samt i ordens rena ljus framvisa:
i begynnelsen är ordet
detta surr är ej att söka göra orden moderna, populära eller mer lättförståeliga – de är verkligen menade till surr för att väcka fantasikrafternas individualform vilken är alltets ett ätt.
mediciner tillverkas ibland i depåer – specifikt i livsavgörande stadier för att ge en full verkan.
till viss del är detta också
”faskastare”
solstäva
solstäva är ett vackert ord
jag vet ej huruvida detta ord finner behörighet i svenska akademins ordlista
i min ordlista lever ordet
ordet steg ur
grå
moln
lyfte molnen
lyfte molnen in i
silvertrådar
vaggade vindar
in i
fåglars strupar
fåglar strör sånger in i trädens
kronor
rinner in i rotkrona
solstäva
du vackra skål
hållen av
trädens kronors
jordandning
rör vid
snödroppsorden
vid scillans ännu
drömbädd
vindar
skrider
stilla
stilla
vajar
träds
grenar
släpper ljusblad in i hennes ögon
solstäva
är
ett vackert ord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar