det sägs mig att bladen är lyfta
därav alla smärta
därav all förvirring, bladen virvlar
allt vilket virvlar lägger sig
för att tystnaden skall stiga
däri höres hennes sånger
*
tiden
jag ser fåglar
jag hör fåglar
snudda med vingspetsar
i en rörelse
vid alla riktningar
den enklaste vägen är väl att säga
fyra vägar
genom fågelns vingrörelse suddas dessa linjer ut
blir skimrande
cirkel
livets cirkel
inom vilken vi andas
jag hör fåglar
ser fåglar
lyssnar till fåglar
de visar oss det tid är
lägger handen till träden
ser trädens ringar
endast människan indelar
åldrar i enstaka delar
träden susar
se jag bär alla ringar i mig
bakombarnet framombarnet nubarnet eller ärbarnet
vi lärdes en negativ historia i skolan, lärdes att rabbla årtal
vem önskar läsa en positiv historia
de kanske ej ville att vi skulle läsa den positiva ty då skulle såren ej ha tillfogats våra ögon
och barnet inom oss är stark är samtidigt skört - vilket är barnets styrka, befriat från lager, murar person
barnet är i sitt hjärta i hjärtat
intet liv kan vara den andres - skulle det så vara skulle skönheten upphöra, mångfalden upphöra
avlida
kanske därför att jag såg min egen hängning inatt
jag räddade mig själv
lyfte snaran av
genom att
uttala
orden
avlida
detta ord stiger fram
avlida
jag skulle kunna säga att det jag först ser är lida
det underliga är att jag ser vagnslider
detta vagnslider jag ser är byggt av stabbila, robusta stockar
taket är förunderligt
det är likt spända blad eller vingar
ljus skimrar
och jag vet att alla dessa vagnar är foror mer karavaner
samtidigt ser jag lider och det är klart att hästarna åsnorna lider
i det vagnarna ej är balanserade avvägda, anpassade till djurens dragkraft samt underlag
avliden
av liden
inte linden
avliden
av
liden
av lidande stängda ögon
ögon stängda av lidande
avliden är ett vackert
mångfasetterat ord
*
det var en gång är en gång ett isberg
isberget sade
stig in i mig
hur skall jag kunna stiga in i dig
var är ingången
en dörr finns ej
det är sant och visst vist
en dörr har jag ej ritat ej måttat varken med vattenpass hammare eller spik varken med karmar foder eller
eller
ej heller en tröskel eller ett handtag
dörrvred
sicket ett märkligt ord
isberget skrockade sådär ålderdomligt visdomsgott
en dörr vilken är vred, tror du den är vriden
vred de ur dörren allt motstånd
har du någonsin sett en vred dörr
tankarna dansade svansade genast runt mig
en vred dörr
dörr vred
en stängs dörr
kanske är en ihopknipen mun
ilskekäkar
tätt slutande stängd
den uppblossande röda ilskan utan rim och reson gör varelser till en stängd dörr, ej öppen för mottaganden, möten
tankarna dansade svansade vidare runt mig
en dörr vilken slår i vinden är väl ett klapperstycke
stackatoslungare av ordväxlare
isberget harklade sig
du har lätt för att resa du, en dörr har jag helt visst, jag öppnade den för dig med
stig in
samla nu samman tankarna in i hagen och stig in.
helt resolut gick jag mot isberget, hur skall jag annorlunda uttrycka det. trodde väl motstånd samt is skulle möta mig, så var det ej. isberget var ej hårt – det var mer
vatten
och jag flöt in i berget isberget
välkommen resanden
sätt dig här vid elden den vita, den vilken öppnar dörrar
vilken klarnar den röda vreden
ser du de gnistrande röda
hur vithanden smeker dem lugna
in i spinnandero
låt oss servera dem lite mjölk på fat
blådrömmande
mjölk blir bra
med trenne droppar honung
vet väl inte varför
och jag brydde mig ej,
det är väl inte helt min upplevelse
för visst brydde jag mig
det fanns inte ett ord att säga mot, så skönt att lyssna
mot; med oros tvärkast
mina ögon rördes vid av sömnfåglar
jag uppfylldes av toner
svävande musik
vilken blev
ljus
jag var dansande norrsken
sydsken
pelarljusen i haven
de vilka kan ses ibland löpa ur molnhänder
röra vid marken
och allt är tonande skönhet
allts upplösande
i
är
*
kan du
lyfta töcknet ur dina ögon
kunde du höra stenar tala
kunde du lyssna till stenblads fjärilsljus
därmed lyfta det töcken den slutna andedräkten lagt över stenars liv
och stenar är
blommor
är frukter
är bär
ur
trädens kronor
och det vilket en gång var berg
är i denna dag vatten
och det vilket i denna dag är vatten
är i kommande berg
människa av människoorden stig in i den upplösta bilden
se dig i ditt auraljus skimrande skönhet
se dig i din auravärmes skimrande skönhet
i det vilket
är
du
det vilket är kärlek
smäda icke stenen vilken rör vid din tåknopp
ditt tåblad
ty du var det vilket slöt dina ögon
stenen sade endast
hör upp
stig in i sången
brödet skulle intet vara utan doften vilken fyller dig
doften lever i dig
är ej ett utanförskap
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar