jag ber
höj ej rösten in i min förtvivlan
den skär
sönder
mig
jag blir det slagrädda barnet
*
i nässellunden andas vårbäckens gryende spirvilja
bräckta äro havens ögon i glädje i tårar
i nässellunden andas händer
utan att brännas
soleldar skimrar
havens ryggbåge
träden flyger
kastar skuggor
mästaren lyfter handen
sveper ut rörelsen
han bär skruden vit omlott ankellång
bältet är flätad sävton med svarta pärlors urglöd
byxfåll synes skymta vida vidder av fotvärldars linjer
håret
vitt
är virat samman i knut av gord
stigen är mästaren ur mandelträdgårdens tempel
han visar på
skuggors rörelse
hör skuggor
tala
vi är silhuetter av dagas tima
givna av träd
träddrakar stigna ur eld
lyfter
kolen
in i
våra
bröst
kolen, äggen lägger vi i rotgrottas fingervärn
att höljas
att sköljas
av hennes
moderliga
vara
mästaren skriver med mjuka penslar
ur rörelsen
orden
rispappersvingar rör vid
luftens blad
i ett av mandelträden stiger mästaren
ett sus höres av vindens närvaro
mandelträden blommar
i
mästarens
ögonljus
vit är tigern vilken bär citrinelden
genom haven
i snö brinner en eld
under snön
av denna eld smälta ej snö
soleld stiger upp
upp ur snönärvaro
tusen gånger sju gånger sjuttio
eldfåglar
flyger
därur
rör vid kolen, äggen
väcker gryningens barn
*
i vådan av
halsbrytande fart
synes bäcken åka kana
i himmelsbacke
i vådan av
kan du se modern med
långa vida kjolar lagda i
våder
för barnet innan fem
är dessa kjolar
denna kjol tillits återkomst
hon har en tråd fäst till barnet
håller ej fast
tillåter barnet veta
jag är – här
överför denna bild samt se skönheten i den
vyer landskap
allt det barnet
ser
och världen andas god – här är min väg
barnet utforskar
i vårt inre andas frihet
skola
vind
skola mina händer
till att svara hjärtats röst
fri
är skönhet
ur fågel fri stiger sångerna höga
väcker våren
dessa dagar är vita fjäderdunsskrudar
vackra
ofta hoppar vi in i svarstunnan i mötet med barn
vi borde fråga barnet vad barnet ser ty det är barnets önskan
barnet utforskar – tråden är här jag är
växer sakta
i bröstfick håller modern en sax
av silver redo med näbb av guld
i
över ens kommelse
klipper de av
tråden
fader visa mig
vägen
säger
gryningens söner
gryningens döttrar
och modern
övervakar
stigarnas
sömmar
gryningens döttrar
gryningens söner
ropar in i gryningsvinden
hör mig
gryningens moder
hon hör dem
tvagar varje skymning
deras klädnad i sjön med kristallblå lotusandning
håller upp varje klädnad
synar
lyssnar
till
de sargade minnenas
helandes
rop
spinner
väver
sömmar
vaggar barnen i sina
ögonhänders
ljusglimtar
näktergalen
väcker dem
ur
sömnvar
hela ser hon
gryningsbarnens kinder
rodna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar