jag undrar
hur länge
denna tyngd
skall vara över bröstet
förståelse till kroppen
inför kroppens väl måste jag se
öva
vari kroppen gör dessa val
jag kan ej slå på . strida emot detta
det enda jag kan göra är att låta kroppen smaka små portioner
livsportioner
månskäreportioner
så mycket kroppen förmår
orkar
kanske kroppen därigenom i en stund viskar: jag vill ha mer eller
får jag be om mer.
*
det kanske blir så i det man vandrat i de sargtyngda årtegarna
jag ser en bild stiga fram
stjärnor i natthimlar
ser dem ”kastas” upp inför vår syn
ser dem regna in i markerna
ser hur de är i varandra
böljande trådar
ser vinterns stjärnor så klart synliga
ser hur stjärnorna ej är synliga i våren samt sommaren
ändå är de där
i min ungdom fattade jag många visdomsfyllda beslut
vilket ni ungdomar gör idag
och jag lyssnar till er visdom
det är ej så att jag förkastar er visdom
vilka ungdomar kanske lätt kan tro – den känslan har vi nog alla haft en gång i mötet med vuxna i våra ungdomsstigar. vuxna vilka klart uttalar; jag vet bättre och de behöver inte uttala för det blir lätt den känslan. och den känslan gör ju egentligen att besluten blir än mer viktiga och jag ser detta i samband med stjärnorna
i min ungdom fattade jag visdomsfyllda beslut vilket ni gör idag.
idag är mina beslut grundade och jag är i det hösten är
i det jag nedtecknar det ser jag meteorregn
meteorjärn
det är lätt så att en diskussion uppstår eller en äldre framför sin upplevelse ur sitt perspektiv, vilket består av; i min ungdom.. då var stjärnorna helt nära – till viss del – ungdomen kanske har svårt se på grund av att denne befinner sig i just ungdomsfasen och ser den äldres ord eller den äldres upplevelse ur ungdomsperspektiv och kan därigenom ha svårt förstå varför det gör så ont i den äldres själ.
jaqg säger inte att detta är en lagbundenhet – det är en strof.
tanekn min har lite svårt att väva samman detta med stjäörnorna- den tycker att det här inte är logiskt mätbart, ändå kan jag se att det är det.
barnet står helt nära stjärnorna
stjärnorna andas i barnet
i ungdomen är vi till viss del ännu nära – eller hur
så ju äldre vi blir desto närmre kommer stjärnorna igen; jag tror det jag ser är stjärnorna i jorden. för det är så då jag skriver att jag är i det hösten är; är det de avlkövade träden jag ser samt en nattsvart himmel – jag ser ej stjärnorna jag vet att de finns där.
jag tror jag skall släppa detta – jag vet dock att det är innebördsord vilka sakta smältyer in.
kanske är de snödroppar
snödroppsord
*
ögonen stirrar vilda
strålar kastspjut
över bröst
hållas
sköld
öronsnäckor är igenbommade
med sjutillhållarlås
ett förfluget ord
en obesvarad fråga
konflikten viner i
luften
varför är det så
varför vandrar de ej ned till floden
avkläder sig allt påhäng stiger i
upplever vågornas rörelse
väva runt dem
så skall de se att den rörelsen är harmoni
varför är strid den första tanken till den enda lösningen
stridstankar är de vilka sade; släpp varandra.
en gång knöt de band
i kärlek lovade de varandra
i nöd och lust
stridstankar sade;
släpp varandra
i långdansens rörelse hör ej släppa varandra till
och cyklerna väver i varandra
ja, cykeln behöver hjul annars stupar du huvudstupa över styret
ja – jag vet; det går att sätta dit ett annat hjul, frågan är bara huruvida det är meningen
det är så i långdansen vilken benämns slängrumpa, att släpper en greppet kastas livet av centrifugalkraften huvudstupa in i vilsenhet
stanna hos varandra i omtanke om den andres behov
i västanöga
lyfter välvd panna ur
skuggor
skuggor sitta i cirkel
kupar
händer
i handlyktor skimrar tolv integraler
ur pannas öga stiger dessa lågor
av nåd ur tyngd
de
i byn med de fallna frukterna runt trädens stammar
vattnar med kannor av ädla metallers planetstoff
med långa välvda kristallrörspipor
kärnhusens slutna ögon ur
nattens silveroceaner
de lyfter handvinge
en bro över ögonhöjder lagd
blickar in i västanögas soleld
eldfågel med blå safirögon rör vid
det de ser vara en kulle
västanöga lyfter välvd panna ur skuggor
skuggor lyfter lyktor
det är i det ljuset kullen är en ek
rötter sträcker sig vida
stammen är åldershänders ådror visdomsflätade
kronan bär alla blad ur sägners skogar burna
bär all blom ur sägners lundar burna
bär all frukt av sägners tempel givna
bär alla bär sångerna i blodets strömmar doftande
de vet att detta ej var där
förut
den tredje nattens sjunde tima hör de en knall
ser de trädets sträcka ut sitt varsel
ur träd flyger pärluggla
breder vingar över markens gråtande stämma
i gryningen är allt den vanliga blicken
västanöga är slutet
de mumlar
så var det med det
låt oss återgå
den nionde nattens sjunde tima
regnar stjärnor in i markens bröstgördel
och de ser pannan
ser i cirkeln av skimmer trädet
ur trädet flyger kattuggla
mjukt spinnande toner
marken är ett hav av gnistrande stjärndiamanter
viskar vi bar dig vi bar er
i kristalljordens stränga kyla
stränga ansikte
du såg därigenom djupt in i
kärlekens rena toner
i vinterns täta natt för att du skulle se mörkret, di9n tyngd svälja sig själv in i vårens ljusstigar
vi lät dig vi lät er varje natt se indigoljusets stjärnfiskare kasta sitt vida nät
ej till fångst utan för att lyfta dem ur djupet av ditt bröst till dina edra ögon
åter blev allt stilla i begrundansdjup
i den tolfte nattens gryningstima
synes markerna skrudade i
vita stjärnors
sidenföljen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar