den 15 mars 2012

går det att leva utan hjärta

är hjärtat ett fysiskt organ

eller är det

hjärtat är mångfaldigat i dig

och du kan få ditt hjärta att leva

genom att lyssna

i människovarat delas det mesta upp

ställs upp

radas upp

så göres det med åldrar

frågan är hur vi kan göra så

jag finns

du finns

med alla dina åldrar i dig

se bilden av er hållandes varandra i handen

träden ler ty de vet

de bär alla ringar i sig

*

djupt i havets vagga

i händer av snäckskalstäcke

slumrar pärlan

havet förtäljer pärlans väg

i den vida rörelsen står ett träd

vars rötter

vars grenar

förenar allt

det händer sig att detta träd

släpper ett blad

virvla virvla fjärilsvinge

genom årens vandringar

blad till blad till blad

blad sjönk djupt in i havets vagga

i händer av

i snäckskalstäcke skimrar pärlan

det är din väg

blad till blad till blad

du bär trädets alla sånger inom dig

solfingrar lyfter pärlan

abv månmoder vaggad in i solvind

pärla ligger helt stilla

i andlös undran

uppfylld ännu av sången av sångerna

vågen sköljer in

sköljer virvlar cirklar

hud till hud till hud

sånger stiger ur pärlan

blad till blad till blad

vinden rör vid pärlan

ditt namn är

scarabe

du bär sången ur jordens bröst

ur eldhavsvingar

du bär sången ur månens ögon

ur vattenhavsvingar

du bär sångerna ur solens händer

ur vindhavsvingar

du bär det ogenomträngliga

det skira

det hårda

det mjuka

tyngden

lättheten

månen samt solen

din kropp är av alla världar

bred ut dina vingar

se så vackra de skimrar av sol

hör så vacker din stämma ljuder av allhav

hur länge

har jag flugit

vart förde du mig

se pyramiden

hör hökens vingar sväva

läs kobrans blick

följ

pyramidens ådror

så skall du höra hennes sånger i skal

lyfta hennes sånger ur havens slutna ögon

*

det är inte ditt fel att du blev slagen

det finns de vilka gör

utan hjärta

intet har hänt

då hjärtat ej är fullt med

intet har hänt

då du ej tar emot med fullt hjärta

intet har hänt

då du ej utdelar med fullt hjärta

så egentligen undrar jag

har det

hänt

jag vet att jag ej skall oroa mig

ej rädas

att i det jag gör så kan just min oro förverkligas

det är egentligen ej en oro eller rädsla min upplevelse är

min vilja är att denna släkts tragedi – denna släkts historia ej mer skall upprepas – upprepas

så högt önskar jag att den bryts

att de växande tillåts

växa

ej stympas

det sägs att det vilket ej bär hjärtat fyllt med,

det vill säga att hjärtat är med fullt och helt – i utdelandet, slagen, våldtäkten våldtäkter, incest, däri våldet sker omedvetet;

det är ej barnets fel –

ändå lever åverkan,

ändå lever smärtregnen.

det sägs att utövaren upplever smärtan för att kunna förändra det denne gör/gjorde  samt att detta ej är straffdom, det är för att beteendet  ej skall upprepas.

samt om du tar emot något måste man göra det med hela sitt hjärta

annars har det ej

hänt

det är så att vissa människor har stängt ute sina hjärtan sitt hjärta och vet ej vad de gör, de handlar omedvetet – vet ej vad de gör.

hjärtat sjunger ej

trumman sjunger ej

en sådan människa vilken utdelar slag, vilken begår våldsgärningar straffas ej av gudomen – sin urd. det denne gjorde har egentligen alltså ej hänt – därigenom blir denne ständigt påmind – det denne gjorde har egentligen ej hänt, däremot återvänder dennes smärta , egensmärta – konstant/upprepandes – dennes egensmärta är obevakad genom det stängda hjärtat/på grund av det omedvetna sinnet eller slutna sinnet. denna egensmärta återvänder till utövaren, det är alltså ej straff, det är det enda vilket kan påminna – verkligen – påminna samt göra denne frisk. detta är alltså ej ett straff – det är en helandeprocess däri denne först känner sedermera upplever smärtan, därigenom kommer denne att uppleva samt öppna sitt hjärta känna sann ånger samt råda bot för sina handlingar – omedvetna handlingar. den smärtan drabbar ej mottagaren av våldet i det mottagaren kan förlåta. mottagaren fick en försändelse – ett brev, sprättade upp kuvertet – läste tecknen – det finns många scener i den bilden.

jag lever vidare med bilderna

den vilken blir misshandlad kanske redan i det slagen utdelas fylls av medlidande – vilket jag vet är helt möjligt – samtidigt ser jag att hjärtat då är med – därmed händer slagen och det vilket händer kan läkas. stiger mottagaren av slagen – skulle kunna skriva offer istället för mottagare, det är bara det att jag ser en negativ klang i detta ord, ordet offer har fått en gifttagg instucken i sig. detta ord har blivit ett giftord och ropar; rena mig, ja, detta ord måste renas – alltså stiger mottagaren ut ur/av slagen, ut ur händelsen; det vill säga: för att stå ut stiger denne ur kroppen samt blir iakttagare, slagen haglar över kroppen, hjärtat är ej med där – det åser skeendet samt höljer den slagna. så tydligt kan jag se att detta ger mottagaren av slagen möjlighet dels att förlåta, dels att hela i hjärtperspektiv. samtidigt blir kroppen präglad, händelsen har ej hänt ty hjärtat var ej med.

det infinner sig ett förvirringstillstånd vilket växer i det ”delarna” ej förmår förena sig.

och vad sker om förövaren ”hinner så att säga avlida/dö” innan hjärtat vaknar. hänger/häftar denne sig kvar vid sina – ja, jag skriver offer – det jag ser är vidhängande klistertrådar, helt enkelt en sörja

ja – så intensivt önskar jag att denna släkt historia bryts – att mina barn och deras barn i denna släkt skall leva i kraften av sina liv vilka är gudomens vilja – viljesol samt viljemåne – och gudomens vilja är i dem, den gudomliga viljans intentions förverkligande

ur mitt bröst tager jag

ber dessa vissna blad

upptagas i

hennes

händer

för att

spira i

månjords

solvilja

*

en gång skrev en vacker kvinna
tystkrona

ett ord vilket för mig
är så oändligt vackert

denna afton andas denna tystkrona
vita pärlljus
skimrande

sluter jag ögon kan jag se
fjärilar
vita

vit är en vacker färg, de säger det ej är färg
det är alla färger

elden i spisen har slocknat
har inte varit duktig med inmatandet

vi försöker alltid vara så duktiga
kanske är det just detta duktiga vilket förtar liv
livets skönhet

vindar spelar i natten
upptäckarvindar
jag hör dem ej viska är jag duktig nu

så fort lärs barn
var duktig nu

varför gör människan så
snärjer in

ändå är det vackert med beröm
hjärtberöm
det kan vi uppleva vara sant
inte torrfnöske
även om det nu är bra att tända elden med