berget stängde porten
ansiktet in i berget
hur kan du nå drömväven
det var en gång ett berg
berget gav en väg in
gäspade stort
porten gled upp
för att se denna port
måste du lämna dina skor under pilträdets krona
detta pilträd
har en stam vilken är uråldersvid
så många grenar har stigit upp ur rötterna genom stammen
du kan följa dem alla med dina fingerögon
kronan är lika vid som rötterna
rötterna doppar tårna djupt in i jordhav
kronan sträcker ej fingra
mer höljer
kanske skuggar den bergets ögon
till detta träd
måste du luta dig
förtälja ditt ärende
till berget
pilträdet rör vid ditt sinne
upplever din sannfärdighet
är du ej färdig
får du stanna ytterligare en stund hos pilträdet
för att se din väg
för att släppa
för att giva dig
hän
fullt och helt
pilträdet
ser din huds skiftningar
i det du är färdig
sannfärdig
ense med ditt själv
viskar
susar pilträdet vandra
vid bergets port
växer ett pepparträd
med lika vid stam
med lika mjuka rörelser
långt böljande hår
flikiga blad
och bären är röda
ät ett av mina bär
rena din
strupe
räds ej färden
din strupe är snörd av rädsla
intet drabbar dig
giv dina steg in i din vandring
jag inträdde i berget
berget stängde porten
ansiktet in i berget
hur kan du nå drömväven
är kan likvärdigt med skall
hur skall du
hur kan du
så frågade ett av träden till vilket kvinnans själ satt lutad
kroppen låg sovande under rottäcket vilket själen varsamt lagt över den utmattade lekamen
anden satt i kronan i stämsång med stjärnorna vilka speglade sig i dropparna i bladens händer
jaget syntes flyga fritt i silverdalen
jaget syntes sova under lekamens utmattade täcke
detta jag väcktes av frittfram
petade på utmattad;
är du vaken är det bara du
utmattad rörde inte ett öga inte en fena
frittfram – ja, det var det namn det jaget tog
frittfram tog genast plats, fyllde minnessäcken med allsköns bråte, får väl räcka sådär, vi måste ju kunna resa dig.
jaget – i silverdalen förhöll sig lugn , även om det klart såg det vilket för – sig - gick i hyddan.
landade vid silverbäcken lade vingarna i bäckens strömmar
personlighetsnaken lyssnade till nattens vägvisare;
hur kan jag nå drömväven
du frågar varför de målar solen med vågor ej strålar runt sin krets
de målar solen så ty de har sett drömmen framstiga ur havens vågor
de lyfte ögon in i trädens kronor
såg spindelvävars tolv rosenpunkter
den trettonde i mitten
de såg linjerna såg vävramen
utan ramar
insåg solens rörelse
insåg månens rörelse
insåg vävens jordbo
drömväven kan du nå genom att röra vid det slutna ansiktet
det kan du genom bergets port
berget vilket slöt porten
ansiktet
in i
berget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar