kanske är det mina tårar
vilka
färgar
dagens silver
vilka åkallar
kvedomoln
hur skall jag någonsin
kunna bära
solskålar
i mina händer
*
mars blickar
in i natten med
eldröda ögon
fingrar skjuter ljus
tänk nu inte med en gång krigföring
spjut
tänk nu inte med
en gång
krigiska bilder
dessa fingerljus är för att upptända stigen
stigen till
merkurius
tag dessa ljus i dina händer
låt oss tvinna dem samman
se dem bli
läkarstavens
helandeklang
merkurius väcker henne i månvindens nystan
vilka är dessa nystan
frågar hon ur sömn
dessa nystan är drömmarnas trådar
spunna av himmelssländor
varför är ett av nystanen trassligt
har drömkatterna lekt
vore det så väl
till dit leder din väg
dispyten hördes långväga med ljudliga knallar
inte sådana vilka vandrar från gård till stuga
kom och köp
inte sådana knallar vilka knackar på dörrar från gård till stuga med
husbehovs sagda saxar
vilka klipper av orden redan innan de tänks
dessa knallar är mer
mer
motorns, förbränningsmotorns snedtändning
mer åskans knallar
och ändock liknar de
disputerande
knallar
just köpmän
auktionsförrättare
det haglar kärnor ur munnar i spottraska rader
hon rynkade först hela ansiktet vid anblicken
merkurius smekte rynkor ut
inte så
träd fram och se
vari dispyten består
på en duk låg delar utspridda
nej – nej – nej inte skruvar muttrar munstycken
även om det var skruvade ord vilka haglade
muttrades
rena rama munstyckena utan rim och reson
utan ton
på duken låg delar utspridda fragment av
delar av
och dispyten gällde vilket var vilket
vilket var vilken
hon nalkades bråket
ritade med mjuk molnpensel en trappa
ställde upp siffrorna samt delade allt
exakt så hade de visst gjort – var är decimalerna
nåja detta var inte gudomlig logik
det var mer dissekering i huller om buller världen
hon slätade ut stegen
nalkades bråken
med
mjuka
tassar
med iakttagelses blick
sätter sig så helt stilla i lugn
invid blåregnets stämma
kanske upptäckte de henne
ty det hon nu såg var en stillbild
dun kunde höras falla
andas
bad hon bråken
för se det hade de i förvirringen
glömt
hon log
nu liknar ni allt gapande fiskar vilka kippar efter luft
bäst är nog att stänga munnar
ty flugorna har vaknat
nu kan ju det bli en vacker sång med flugor surrande i mun
ibland kan det vara bra med ett tredje öga
med ögonhanden plockar jag denna blomma och frågar vem är denna blomma
så for de iväg igen
hon fällde genast upp ordparaplyet
tysta ert gälla
låt orden mina
vandra
sin gilla gång
hon svepte ut med handen
hur kan ni tro att detta är en blomma
och är det en blomma i min ögonhand
det är ju blommans delar och de ser ut som en
hon lyfter tystnaden
in i deras sinnen
blomman är
intet
utan
allt
blomman kan ni ej nöja er med att plocka sönder
och varför gör ni sådant för att se
vill ni verkligen veta
får ni allt plocka isär allt
hela skapelsen
först då
vet ni
vem
blomman
är
vildfolkens världar
vilda världar
vilda riken
vildriken
vad är vild – är vild rovdjursdrift
är vild
drift
är vild rå
kraft
är vild ogräs
du söker dig till det vilda för att andas
skogen, skogsliven
elden
vinden
haven
rovdjur angriper ej utan behov av eller till
vilddjuret reser sig mot då det blir angripet
ditt sinne blir också förvirrat då maten skövlats bort från dig
hungers nöd
vildriken
vildfolk
vad är dessa
ja det är rå kraft
det vill säga ej tillredd – det är kraft vilken innehåller grundens mening med alla näringsämnen kvar
det ursprungligt vilda är godhet
ty det vet vilket det är
denna råa kraft är ej manipulerad
den är
sann
vildriken vildfolk
vilka är dessa
dessa världar
riken
är elements marker
riken
vilka genom människans stigar upprätthåller balans
genom inlyssnande av människans behov upprätthåller balans
hur skall de kunna hålla fred/andas fred i det människan kastar sina villfarelser runt sig
vilka signaler sänder människan ut – in
genom människans vilsenhet steg vildfolken in i vilsenhet
vildfolken började kriga med varandra
herre på täppan epos
vildfolken började kriga med varandra ty så gjorde människan
vildfolken såg tämligen med en gång det vilket skedde
därigenom verkar vildfolken nu genom inlyssnande av människans behov – vilka människan själv är omedveten i – vildfolken inlyssnar ur helandets perspektiv
vildfolken stiger in i människan, knackar på för att människan kanske skall se det
uppenbara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar