jag undrar
hur en del kyla
kryper
in
hur en del kyla stannar ute
kanske är det människomöten
och hur kan det komma sig att det är så
då ute och inne är synvillor
existensvillor
kanske varnar kylan för inte meningsbörd
meningsinnebörd
tänka positivt
ur hjärtsjö
hjärtat kan ej tänka negativt
det är en metafor att tro hjärtat om negativt beteende – tankeverksamhet
det är snarare så att hjärtat sköljer alla surmulna tankar
alla hopknycklade lappar – ansikten
samt viskar oändligen
se ljuset
gryningsljuset
hur skall det kunna vara
smutsigt
sök ej tidens spann
tidens hästar
låt dessa hästar beta i din vidsträckta prärievind
andas sol
andas måne
se öknar
ökenvandrare
de söker ej bak dynerna
de följer leden
en vind rör vid sanden
sandmoln virvlar
lägger sig
så är det med det nya ni söker i tiden
tiden är vacker i det du ser sandens glittrande stjärnvärldar
då du förmår se det sandmolnen gör; javisst kan vi vredgas och säga till mig; hur kan du säga så – har du varit i en sandstorm – har du fått näsan ögonen varje por tilltäppt. Nej, det har jag ej fysiskt – jag är däri i denna stund. Kan uppleva det sandmolnet gör – jag förs in i tystnaden inmurad i mig själv, däri kan jag antingen gripas av panik eller invänta stormens lugn. I det senare manar jag mina hästar stilla. Sandmolnen gör dig ej illa, däremot visar de dig hur vågorna du såg är vågor i det du ser. Är de borta är de nya; ursprunget du såg- kanske, kanske ej de är sand.
har jag farit vida iväg från det jag inledde med. kanske somnade jag i kamelens vaggande rytm, vi har stannat nu
sitter vid oasen samt äter medhavda fikon
dricker vatten ur läglar
inatt skall vi se sanden stiga in i himmelshav
se stjärnor
fylla våra munnar
med vackra
ord
himlar är vår böljande baldakin
ökenpuman vakar i våra stigar
ökendraken bjuder lä
med sina
vida
vingar
han säger
ser du sandarket jag lagt ut framför dig
tag ett kol ur elden samt rita en bild
bilden kan vara det vilket stiger fram ur kolet
tillåt dig att vara redskapet vilket förverkligar kolets dröm
först drar du några snabba linjer
streck
en tunn skir bild
du fortsätter
för att få djup samt skärpa i bilden
fyller du i
förstärker på vissa ställen
så är det med den negativa tanken
säg mig vad du ser först i bilden
vilket tar över.
och visst kan detta vara din positiva önskan likaså
det är en bra bild att leva med
*
hon steg ur kvinnobladens tårblad
starkt förbunden med den övergivna källan
de övergivnas källåder vars visshet oförsagda fäller tårblad
hon sade till nyckelpigan i handskålen – så vacker du är och tack till din tilltro. säg har du sett sjöns vatten i hösten, dammen i hösten. hur ytan täcks av röda lövvindar.
det har jag sade den röda pärlan med svarta fläckar.
jag är nu den röda leoparden i din hand och jag har sett lövvindar sjunka in i vattnet
vatten är en gyllendrömmande spegel
dessa tårblad tog vattnet emot
bladen sköljdes i upprepande sju insegels vindar
lades i sjöns - i dammens under ytan och sanden är tindrande stjärnsafirer
runt sjön skrider tapirer
massajen följer eldens gnistor
hoppar in i himlars börd
hon vakar med bladens visshetsark
moder av vindar
du visade mig min kropps upplösta
du förde mig in i de stunder mina steg var på väg
brytas av slagregnens eggar
dessa eggar var för slöa, ärrade min kropp
du reste mig upp
viskade
stanna
stanna i denna cirkel än en stund
det jag
så klart minns är hur jag ej ville stanna i detta kroppsliga
hur jag såg detta vackra ljus
drogs till det
hur starkt jag upplevde denna kärlekskraft
och jag vet nu att det jag såg
var och är mitt inre
innerliga
vara
tunneln är trådar
navelsträngen
ariadnetråden
ljustråden vilken nästintill slets av
smärtan var mig alltför stor av slagmännen och jag försöket med näbbar och klor slita av tråden
du höll mig kvar
moder av vindar
moder av vindar susar stilla in
jag vet
barnet
mitt
ibland slås vi hårt mot ogrunder
och ändå är detta vackra det du minns – din urgrund
detta ljus mötte vi i isberget
gryningsstunden
så andas
silvervindar
in
alla drömmar
knoppar
rodnar
av silvertoner
skimrande
aning
silvervind
tag mig
med
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar