ser in i fåglars rörelse i denna solsköljande dag
däri kylan sakta kryper ihop
likt spinnande hjul
inför nattens månklara vingar
fåglar säger mig; det lever möjligheter
upptar mig i bäckens porlande silver
silverpilar är vi i trädens sömnvakna bladdröm
vävarpilar är vi
grenar i trädens rörelse
pilar i kronvärldar av himlar av jord
och träden cirklar i ögonrymden
vi är seglande molnfärder
i hennes bröst
elden vandrade med mantlar likt sträckta kronblad
nätterna var ännu kalla
ännu stjärnklara
de färgade glasen låg lagda på nattduksbordets vita
vingar
nätterna huttrade
ty markerna suckade svedda
lyssnade förgäves efter berättelsernas
sångstämmor
det var inte så att berättelserna sångerna hade upphört
hur skulle de kunna
berättelserna pockade i hennes bröst
det var inte alls så att berättelserna
sångerna
vantrivdes
hur skulle de kunna
berättelserna frågade henne
var är våra uttal
tonsträckorna
vi ser igenvuxna marker, vägar
vi hör våra röster svagt lite här och där mest där
moder vi är barnens röster
vi saknar upplevelsen
upplevandet av det vi är
hur skall vi kunna
vi måste samlas till råds till rådgörelse utan stärkta kragar
grytan är fylld
vi får bjuda in vårfolken till ymningsfloden
berättelserna rynkade brynen
pannorna frågade viskande varandra ymningsfloden
vem av oss bär den i oss
modern log
det gör vi väl alla
låt oss lyfta ymnighetshornet och bjuda till fest
till råds
de blåste i hornet
såg floden flyga i vida cirklar
bringa budet
elden rördes av budet
stjärngnistor ledde vägen till
vid rådsplatsen blickade elden in i tjärnens spegel
vem är du främling frågade elden
elden
jag är den du är den du var igår den du är och den du är just nhu, jag är
elden vände sig nu om flera varv upprepandes
konstigt det här
mina blad slokar ej längre
hur kan det komma sig
elden log
jag är en eldknopp
många hade hört hornet ljuda
alla vårfolken kom till rådgörelse
stenar ställde sig i ring
i cirkel
elden steg in i cirkeln
vek ut bladen
lågor värmde de närvarandes ögon
sakta sjönk elden in i glödkol
se in i eldgrottorna
så kan ni
vi se vägen för våra berättelser
ur kolet kom de
ur regnbågsskogens fjädrar gavs det
så är det med
träden
när de hade sett vägarna
slöt elden bladen åter om
jag är en
eldknopp
egentligen en
eldgrotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar