al
tru
ism
alens sanna
ism
i skönhet
mötas
ja jag ser mycket i detta ord
altruism
se detta regn
droppar urholkar vattnets yta
blank är spegels yta
putsad av mjukmoln
putsduk
puts
duk
mjuk
rör vid
grumlad
lins
blank ligga fjärden
skräddaren vandrar med
vattenblanka segel
i fjärran i solrök synes en ö
tärnor
måsar svävar
en fisk hoppar i vassen
moln mjuka seglar
en segelbåt
utan segel
en eka
utan åror
ej en vind
ej ett segel
silverlöv flyter
stilla
blank ligger fjärden
droppar urholkar
vattnets yta är dukad med
tusenfaldigade fingerborgsskålar
eller är det så
att vattnet kupar händer
och spelar det någon roll
spelar det en roll för någon
vem är rollen
vem är någon
spelar det
det en roll
eller är det så att vattnet kupar
händer
detta för att droppar mjukt skall
falla in
tag detta glas i din hand till hälften
fyllt med vatten
och glaset är klippväggar väggen
glaset är ett är runt
klippor stupar rakt ned
klippstupsrundel
glaset är klippväggen väggar
vilka störtar rakt ned eller reser sig upp
rakt upp
vattnet är en sjö
en sjö i mitten
vindar ylar
runt sjön
på klippornas höjder
stå vargar
öppnar ylandesånger
vinden ylar i klippglas
driver upp vitt skum emot
klippväggar
sjön vilar stilla i mitten
i mitten omgiven av denna
denna blomsterkrans vita
balalajkor ljuder
i stäppens
blå
över berg
över dal
ur klippornas vägg
springer
springer vatten
vattenfall
blankt är hennes hår
hennes långa hår
hennes
hon vilken vakar över
med sjön
tag detta glas
vattnet rinner ut
sjunker in
häller du vatten
hav
på hällen
soldimma stiger
hon dansar på
vattnets blanka yta
bakar du bröd
tag spateln
lägg brödet på hällen
doften
dofter
vandrar
stigar
till
vattnet rinner ut
sjunker in
sanden är i din hand
berg vackra berg
träd klättrar uppför berget
berget var en gång sand
sanden var en gång berg
vart är du på väg
vart vill du komma
bergets väggar är skrovliga
tag denna putsduk
putsa väggar blanka
solen glöder
glöder i timglasets väggar
bältet släpps
sanden rinner ut
brinner
tag detta glas i din hand
så säger hon
hon vilken vakar över med sjön
hon kallar in vita
blommor
ser du folken
de skapar
fingerkrokskedja
lidande
lidandet
samla
samla rikedomar gods och guld
dansar du lycklig
är du lycklig
du är innerst inne rädd
tänk om …
vidga din blickk
vidga
vidga
lidandet kommer av
allt
det
det
vi vill
vill
ha
så oändligt mycket har vi
ändock detta vill – vill ha mer
vi har i överflöd
så mycket överflöd
gåvor skulle kunna strömma
vara strömmande forsar i våra
händer
ur våra händer
se forsens väg
vattnets virvlar
hur de cirklar
cirklar
frågar du mig
vari all lidande nöd kommer av
jag kan ej svara dig
ändock säger jag
kanske kommer det sig av
jämförelsen
exponeringen
förr sågs ej västvärlden –
överklassen
det fanns ej tv tidningar
press
den så kallade rika världen
exponerades ej till de fattiga länderna
nu görs det och ett oöverstigligt
berg reser sig
detta är ej ett berg
det är alla måsten vilka sägs
måste göras för att nå dit
hur skall vi klättra uppför upp dit
… redan innan första steget blir
det utmattning samt handlingsförlamning
blåsten omfamnar mina ögon
dansa i vinden
vinden är en sten
en
blå
sten
hur kan det vara svårt
dansa i regn
dansa i moln
så lätta
så mjuka
piskar regnet dig
följ rörelsen
stig in i regn
förena dig
lyvcka
glädje
ett diskutabelt ärende
vilket så djupt har begrundats
att det ofta sjunker samman
undan
se och hör
upplev dansen sången leendet
i ditt inre
kroppen gavs du till att vara
den mjuka manteln, modershjärtats
vingar
sävmattan
vilken leder just själen in i det
celebration är
utan att gå överstyr
utan att brista
och går den överstyr
var så säker
havet för dig till stranden
brister den
var så säker
skalet var det vilket brast
ser du barnen
barnen med dansande lockar
med bara fötter
kanske dansar de ej i vattnet
vad är då dans
inlärda turer
barnen dansarplaskar
ser du träden vaja vagga
dansa i regnet i blåsten
följer
följer med
vårflod
vattenfall
fors
vind
vindar
virvelvind
virvelvind
ysterbarn
släppt ur
modershand
kvar i
modervakande öga
ögonvrå
låt ej troklokhetensluta prten
portådern till ditt tempel
låt ej klokheten bli till
kvarnstenen runt din hals
vilken maler dig sönder
låt ej klokheten bli till
cementklumpen runt dina fötter
vilken sakta dränker dig
drar dig neråt
befria dig ur bojorna
klok är bra att vara
ugglan är klok
och vad gör hon
ugglemor
i natten
besinna dig
kanske är besinna klokhetens
egentliga sanna väsen
besinna dig
besinna dig inför
samt släpp ut ditt långa hår
det vill säga; släpp ut dig själv
ur nätet
hårnätet med alla glittrande
klokhetskunskaper håller tankarna samman
fråga dig hur
hur dessa skall/kan förverkligas
i världsvarat
vi skapade kropparna för att
uppleva liv
lite dårskap
lite visdom
i balans
kryddor i livet
vishet är tomhet
tomhet
ja, kanske är det den avskalade
huden
jag är den jag är
i den tomheten är
livsvarelsens osjälvisk
i dessa dagar stiger lyckan
förstärks
vi skall ej skriva
lyfta fram vårt – andras lidande
ty det blir växer till en flodvåg
detta är ej att bortse ifrån
lidandet ty lidandet är starkt genomgripande
sänder vi medlidande genom
ljusgnistor vänder vågen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar