drömmar är
vackra
är verkliga i
det drömmarna ej illagörs
det görs de av
den förvrängda tanken tankebilden
i sin -
drömmens sannhet är de vackra är de verkliga
drömmen är
en vacker
svävande bubbla
av kristalljus
så skir
så ömsint
så fylld av regnbågsfärger
du blåser den
med din andes
välsignelse
drömmen är
vacker
drömmar är
vackra
i det drömmen
drömmar ej
illagörs
drömmens vilja
är
din verklighet
*
solnedan
solnedgången lyfter varligt
händerna
blåser lätt
däri
strör tusenfaldigade
röda blad
över
livsstranden
tranan den vita
skimrar i flamingofärgers tonande
mjukhet
moln dras samman
ej veckade pannor
moln dras
samman
den stigande månen
stänker silver på smala
molnstrimmor
silverband knytas i
molnlockar
moln dras samman
i glipor strålar tusenvägarnas
rena linjer
en sten rundad
ligger vilande i strandens
sandvingar
i månskärans
rörelse
gives ljus
till
stenen
silversonater
framträder
mönster
stjärngårdar i relief
i stenens hud
sepiatoner andas
skymningsbegynnande
en tatuerad sten
rundadoval
ligger bidande i sandvingar
så höres floden återvända
med havet i famnen
vart ledde dig din resa
till hit
stenen rör sig varligt
drar sig allt närmre havet
sköldpaddan möter havet
möts av havet
följer flodens rörelse in i
grönskimrande
turkosandning
*
motsatserna
bär
i sig
kärnan av sin motsats
i chock kan du splittras i två
i mångfaldade
personlighetsuttryck
och du minns ej från morgon till
kväll var du var
och hur skall du kunna det
vem av dem var i varje stund var
se blomsterängen
vinterängen
kristallisering
bli
en
kristallisering
är det sanna mötet
däri två upphör att vara två
två blir en
och detta sker inom dig
det är att instiga i hjärttemplet
instiga i mittens solhjul samt
därifrån stiga in i templets inre
*
hon följer stigen
den vilken leder förbi
vattentrappornas porlande sånger
stannar
sluter ögon
andas in tonerna
följer stigen till dammen
däri röda skuggor skymtar
röda fiskar
svävar
strömmar
hon vandrar förbi ladan där hon
en gång
firade midsommar
kan höra skratten
se lyktor tändas
glädje
porlande
glädje
hon följer stigen
passerar genom kogrindar
betesdjursgrindar
når en bäck
en åder från havet
en vacker träbro
enkel av bambustörar
bär henne över
hon vandrar under lummiga lövträd
står vid bergets fot
lägger handen till
det var länge sedan jag mötte dig
vän
hon lägger kinden till
kan ej hindra tårarna
varför utsätter jag mig för detta
hon vandrar stigen eller mer
följer stenbladen vilka är
bergets hud
bergsrosen är där
dofterna
allt
hon hör sången
den säregna
höres vemodsfylld
sången svävar
följer den skarpblickades
seglande färd
örn vackra
örn
klippornas belivare
värnare av ordet
ljusgivare till det kalla stålet
in i svärdets djupa grund
den tanken är livets
fäste
hon sätter sig helt stilla
följer örnens rörelse
vida cirklar
tag mig med
en stund
lyft mig ur
bilden
örnen sänker sig
visar henne
svanen
den vita svanen är ett dunmoln i
havets lugn
vajar vaggar
bär rymd i sin skrud
bär renhet
i detta lugn
lever
dessa
befruktar
ordet
klippor
klippväktare
hav
havsväktare
örnen svävar
svanen lyfter
hon ser dem
bli
ett
och svärdet
strålar
i livets märg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar