vävnader
vävnadsdimma
svävar mjuk
skimrande droppar viker ut
blad
blad
ådror
vävnad
vävnadsdimma
bonader
ombonad
stämning
stämningsnyckel
låt oss vandra in i den stora
mineralsången
vari stjärn
vari planetregnen
vattnar stenarna
vari stenarna
fäller ut skärvor
skärvor vita
benvita
ser du dem
skärvorna
hur stenfolken lägger pussel
nu går det att tro skärvorna om
hårdhetsgrad
se närmre
vilket pussel lägger stenfolken
stenfolken lägger en boning
en människoboning
vad är det stenfolken sedan gör
en del av skärvorna rullar de
samman till vad
till rör
rörben
det är sant
detta är skelettets boning
skelettmakare
mineralmakare
och kan du höra det skrammel
vilket skulle bli om isolering, ljuddämpning ej fanns
brosk kanske
kanske muskler och huden är en
väv
väv
vävnader
se så vackert sländorna spinner
varparna lindar
vävarna väver
allt detta finns i allt
det är en symfoni av klanger
ljusvävnader
form
formskapande
krukmakare
dygnets timmar
tima
form
formskapande
är en väv
inte underligt att urtavlan
liknar spindelmors väv.
*
örnen
vaggade runt
pickandes frön
allt det markerna bjöd
försökte sig väl på
de ljud den hörde
omgiven var örnen av ankor
av gäss
av tamfåglar
visst hände det sig att
tamfåglarna ibland
förundrade såg på örnen
tamfåglarna hade dock vant sig
vid örnens närvaro
nåväl i deras ögon
även om örnen såg underlig ut
inte riktigt
lika
i örnens ögon
även om de såg lite underliga ut
inte
riktigt
lika
var de
alla tamfåglar
ibland
i sömnen såg örnen bilder
andades örnen in doften
skogar berg floder
i de drömmarna bredde örnen ut
vingarna
minnen sökte närma sig
det mesta örnen hörde var dock
gälla
skärande hårdröster
örnen kände hur buren sakta slöts
allt tätare
och hur jag hamnade här
det vet jag ej
det knöts mörker för mina ögon
och jag har det
kanske
bra
hur det nu var så irrade örnen
bort sig
det var inte så att örnen bredde
ut vingarna och lyfte
örnen vaggade
stigen fram
ja det var ju mer mellan
stammarna
i snirklar
vad är du för en konstig en
frågade älgen
du ser ju ut
att vara en örn
du går lite konstigt
varför flyger du inte
vem är du
jag är älg
lever här i skogen
du borde vara på berget
högt där uppe
med luft under vingarna
då får jag väl gå dit
så sade örnen
gå
vad tror du att dina vingar är
för
troligen för att värma mig vid
kyla
mina bröder och systrar var de nu
är
vilka lever i gårdens hägn
har lärt mig detta
och lätt var det inte
det är så
så sade älgen
du är inte den du tror
det är bra att vandra
tankarna brukar sjunka ned
in i hjärtat se
jag tror nog vi ses snart igen
örnen vandrade vidare och nog
var det många vilken tittade
förundrat på den
vaggande örnen
hur det nu kom sig
stod örnen plötsligt vid skogens
vattensmycke
tjärnen påfågelsblå
örnen kände doften av
det där goda de bjöd på
i gårdens hägn
vatten sade de
steg lite närmre
då hände det sig att tjärnen
öppnade sina vingar blå
helt klar är tjärnen nu
en damm
en näckrosdamm
se in i mig
det
behöver du
örnen böjer sig fram
och ser in i näckrosdammen
ser du
jag ser en
den ser inte ut att vara
det är du
är det
jag
det är du
du ser din egen spegelbild
jag sköljer bort alla andras
åsikter vilka
lindats runt dig
buren vilken
slöts
och örnen såg åsikter andras
rinna av
kvar stod
vem är jag
du är
örn
befriad sträcker örnen ut
vingarna
svävar högt upp i skyn
cirklar
cirklar
ser älgen
sänker sig ned
det är för väl att du hittade hem
till dig
så sade älgen
och örnen sjöng sitt
tacksamhetslov
till tjärnen
näckrosdammen
’skogens vattensmycke
lyfte samt flyger in i
in divination
individualitet
och örnen vakar nu
med sina vänner
upptäckt
har jag
äntligen ser jag
vari mitt främlingskap var
bortovaron
från in divinationen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar