det står ett träd
mitt i naturen
i naturens mitt
cirkeln är
horisontens guldvingar
däri
det står ett träd
mitt i
naturen
i ålder ur
bladen de visar andningens konst
belivar alltet
säg mig
människoboning
varför räknar du
mina barkblad
barkskivor
de är stenskivor
läs orden
i varje
enaste
*
+
spindeln
med de tolv rosenbenen
satte sig
helt
stilla
i hennes hand
frågade – säg mig kvinna
vad ser du
har du tjärnens silverspegel i
din hand
har moder måne skänkt dig en sjö,
vattnat din hand ur sin silverkanna
säg mig
kvinna
vad
ser
du
är din hand en canyon
är din hand en dal vari
frihjordarna
vildhästarna
betar
är din hand en fredad plats
vari vargar strövar i
fredsstilla
det de
är
är din hand
klippan
klipporna vilka omger dalen
rosenringen
säg mig kvinna
vad ser
du
är dina fingrar stängslet vilket
gör hagen
säg mig
kvinna
vad
ser du
är din hand redet
är din hand svarssjön
och säg mig
varför
kryper du så tätt inpå
lyft dina ögon ur fållan
handen är här
oändligheten verkar och allt
länder till
land
länder
länder är vi alla
i hjärtats oaser
jag ser regnen
regnens trådar
huru de väver regnbågsmantlar
huru de lägger dessa mantlar
mjukt över axlar
axlar bär
axlar möjliggör rörelsen
vevaxel
drivaxel
med veven
sänker du ämbaret
in i
brunnen
med veven
lyfter du
ämbaret
hinken
upp
ur
brunn
ser du
diamantdropparna
med veven
startar du
trattgrammofonen
skivan
den svarta snurrar
musik strömmar
ut
nej det är ej en trattkantarell
med veven snurrar du
slipstenen
vilken slipar
silverbladens
slögjorda
drivaxel
driver
hjorden
framåt
vevaxel
drivaxel
bäraxel
motor
ja, säg mig
varför bligar du så spänt
närapå
öppna din handblomma
se
väven
jag väver
i oändligheten
*
morgonsvanen
knöt ömt
en bildel
runt hans ögon
låt oss
bliva
kvar
låt oss bliva kvar i natten
låt oss vila här
under näckrosbladets hjärta
lyssna till havens
dämpade rena ljud
låt oss
upplysas av
opalernas vitskimrande
låt oss värma oss vid sjöeldens
lågor
låt oss se
havens
amfora
hur skall jag se
allt detta
du knöt en bindel för mina ögon
så gjorde jag
dock ej över din syn
de vilade den stund
natten vandrar med månskäran i
hand
i gryningen
rör hon vid hans ansikte
öppna din bur
låt fågeln flyga fri
fri ur din huvudkrona
vilken bur
hur skall jag kunna öppna
mitt huvud
konstruktionstanken
är buren
skallen
är av ben
du kan gå med dina ben
i gången lyfts de, benen
lyft locket vilket tynger dina
tankar
öppna hjärtvägen
med bindel
ännu över ögonen
lyfter han locket
av
huvudskålen
ariadnetråden
rätas ut ur långa
sammanpressade vindlingar
följ tråden
morgonsvanen
lösgör bindeln
de flyger in i gryningssolens
ögonland
däri träden andas gyllene löv
andas silverne löv
solguld
månsilver
de uppfyller näckrosens
hjärtbladsdröm
vi är i
varandras
vingar
tråden är
alla vägars moder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar