den 5 juni 2012

världar

varför inriktar vi oss på världen

en värld

existensen består av mångfaldsvärldar

ser vi bilden av en plan/slät yta framför oss kan detta liknas vid skikt

jorden

jordepärlan blå

planeten jorden består av lager av skikt

det går också att se ett kärl framför sig eller varför ej bli kärlet

vilka oljor väljer du denna dag

i vilka skikt lägger de sig

chackraskikt

det går också att se ett kärl framför sig med skikt av färger vilka ligger på varandra – inom citationstecken –

vetenskapligt vet vi att alla dessa världsskikt, lager består av partiklar, droppar och världen är mindre än du tror säger den vuxne. i barnvisan besjungs världen: är så stor så stor

så är det i det uppdelade större eller mindre, mindre eller större.

världen är en fingerborg – är världen så liten.

jag säger: vem har sagt att fingerborgen är liten.

se maskrosen eller kanske en pion eller kanske, kanske. i det att kronbladen har lämnat blomstängeln är mittön kvar med hål eller kanske knottrad hud, beroende av uttrycksmedel

detta skulle mycket väl kunna vara en upp och ned vänd fingerborg.

så frågar du; är blomman borta nu

nej, inte alls. du kanske ej kan se vilken blomma detta var. står du helt stilla är luften fylld med etersubstans – doften – blommorna är där, fingerborgen är där; en mångfaldskalk.

vi har nu sagt världen, det är så att i denna fingerborg ryms alla världar

fingerborgen är rymd

rymdblomma

se bilden av hur du tar på dig

underkläder

mellankläder

överkläder

skor

mössa

vantar

du byltar in dig och frågar dig

är detta jag eller

säg ofta; var är jag i allt detta

vinden svara dig genast

du är en värld i världar

jag säger: vem har sagt att fingerborgen är liten.

se maskrosen eller kanske en pion eller kanske, kanske. i det att kronbladen har lämnat blomstängeln är mittön kvar med hål eller kanske knottrad hud, beroende av uttrycksmedel

detta skulle mycket väl kunna vara en upp och ned vänd fingerborg.

så frågar du; är blomman borta nu

nej, inte alls. du kanske ej kan se vilken blomma detta var. står du helt stilla är luften fylld med etersubstans – doften – blommorna är där, fingerborgen är där; en mångfaldskalk.

*

bergslärkan

med agatens skimrande fjädrar

med tonen av bergets röda eld

av bergets röda blåstrupe

rör vid tallarnas tempelpelare

och tallarna susar

jättelika vingar

svävande med vindarnas stilla andning

tallarna skyler sina fotramar

fötter

inför höstarnas begynnelseankomst

släpper barr

höstglödsbarr

skrudar marker röda

ja

bergets mantel är purpurvingad

vid bergets fötter ligga stenar

i ring

omgivna av vatten

bergslärkan kvittrar

förunderligt

lustigt

är

detta

nog har jag sett vatten i sjöar i koppar i muggar

här

är

koppen i vattnet och dessutom

upp och nedvänd

sicket ett tok

sicket ett tok

stenar kisar ännu sömndruckna

vad är det du säger

vän och frände

i bergslandshöjden

vi vilar

stilla i sjömedaljonger

vänta och se

vänta och se

snart skall vi

kan vi blomma för dig och för alla

ser du dimman runt bergets panna

en gång fylldes berget av vrede

vi har ej bevarat vreden

eldkaskader steg höga och vi följde med

i höga vida bågar flög vi

regndroppar stora

sjömedaljonger lades om oss

askan föll

askbladens regn

och nu

nu grönskar berget

fritt

fri ur sin besinningslösa vreda sinnesstämjan

så var det

så är det

lyfte berget stämman sin ur djupen

säg mig bergslärka

du är ju lite mer rörlig än jag

vem är hon vilken så skyggt

kastar blickar över axlar över rygg

är hon jagad

är hon villebråd

nu sitter hon stilla

bergslärka

vän och frände

flyg till henne nära

bergslärkan flyger till henne nära

lägger huvudet så där på sned lite hitom

lite ditom

lärkor

gör så

jo

berget undrar

vi undrar

varför skyggar dina steg

din rörelse och varför darrar du än

är du ett löv ur skogarna i fjärran nära

hon ler mjukt

jag kände mig

otrygg i världen den sargade

såg tallar höga

såg solmantel skimra

såg solen glöda

såg månen stiga

silverskuggor kastas över

in i gläntan här

och nu sitter jag här i ränder av skuggor

ser du

vän och frände

i buren har jag satt mig

till en stund av andning

lägger jag mig helt stilla kan jag höra

hör jag bergets hjärta

hör jag tallarnas rötter andas

hör jag

livets

sång

begslärkan ser sig om

buren din är vacker

är fri

säg mig

vem bär dess nyckel

nyckeln ligger i morgonblommans hand

en av stenarna i sjömedaljongens bladvingar

*

skuggan beger sig till drakträden

drakträden vakar med bergets smidesfolk

skuggan tunnas av solens slutna öga

rör vid bergets port

drakträden susar rodoniter

vilket är ditt ärende

ett svärd är mitt hjärtas önskanvilja

vad skall detta svärd

skingra

illusionen

erna

först måste du ömsa skinn

dina ögon äro begränsade

stig in i klangens rymd

i berget andas drakens

kristalldrakens regnbågsfärger

i evigrymd andas elddraken

håller elden levande

haven kan höras i bergets innandöme

stundtals dånande djup

stundtals mjuka smekningar

sätt dig här vid skimmersjön

blicka in

låt dig ej föreivras

förirras av viskströmmarne

vilka drar genom mina ådror

skuggan sitter vid skimmersjön ser först ej sitt ansikte

hur skall jag

se

min skuggbild

en låga mild ställer sig vid skuggans rygg

tystnadens ansikte träder fram

du bär svärdet i din hand

det svärdet är i din hand ty du har insett bildens helhet

hör viskandeströmmarna

hör havens tonarter

se skimmerskalorna i ring

regn stormar glädje lycka drar förbi

livsfolk är dessa

hör till dina vandringsstråk

skuggan begrundar detta faktum

ljuset stiger in

i skimmersjön synes yin och yang

i rörelse omfamna varandra

livsströmmande

rörelse

i  skimmersjön synes svärdet

i ryggradens pelarljus

så har vi

skuggfolken suttit vid eldarna

utverkat så många årtag med ömmande armar

för att nå stranden

stränderna där blommornas dofter är högre än

vi har skådat hägringar

bytt ord

stundtals övertygat varandra och oss själva

vi har trott oss om möten

jag ser nu

detta är ej verklighet

oh alla dessa låtsasvärldar

är ej verkliga

må de  bli

lotsar

vi har skådat hägringar

bytt ord

stundtals övertygat varandra och oss själva

vi har vridit oss i skurar av ohörbara ordklanger

trott, ty vad annars fanns

orden svek oss utan att sucka

lade sig stilla

ruvande ägg

opaler

fåglarna skar genom luftens

oändliga nu flämtning

våra huvuden sprängdes

stundtals vulkaner

hostade glöd

vi drogs samman

av vad

av vilket

askflagor lade sig

regnen kom

grönskan kom

vilka ord skulle

kan beskriva doftens verklighet

där blomman

där livet är utan gränser

objektiv verklighet; kärlek

vi tystnade och i den stunden

förmådde vi krypa ur skinnet

våra hjärtan förenades

oädla metaller syntes bli guld

bli silver

och vi insåg att det ädla är vi nu instigna i

med mitt älskande hjärta insåg jag detta

du har så mjukt andats in i mig

berget viker ut kronbladen

skuggljuset sitter i lotusens

regnbågslotusens mitt

regnbågsödlor är

innerbladens ring

drakarna breder ut vingar och andas sällsamma sånger

den väldiga havens drake

lyfter kristallmantels vingar

i den stunden andas firmamentets oändligrymds kärleksgrund

harmonisk samklang