i gryningen
lyfte hon
silvervitsblå
mantel
underklädnaden skimrade
vitgul
gullvivegul
nattens
drottning
moder måne
träden
kastade långa skuggor
blekblå silver
i det regnen slumrade
i trädens rötter
i det vindarna slumrade i
barrträdens fuktiga doft
i granar syntes tusen och åter
tusen
ansikten
lugnt
vaggande
i åskådan
hon pekar på nyckelharpans
solton
väcker gryningsfågels
förstlingsstämma
hon frågar mig
varför räds så många
skuggan
vet de ej
vet ni ej att lågan tändes
först
så kan skuggan
sedan kan skuggan synliggöras
dansa mjuka danser på väggar
i ängen
har ni glömt barndomslandets
skuggteater
hur edra ögon däri tindrade
huru edra stämmor pärlade i
skratt
detta var innan någon vuxen
anlade morrande skrämmarstämma
skrämde edra själars rena tilltro
edra själars sagoväsen
vilka värnar om skuggans liv
stjärnorna dansar i mina ögon
ur mitt bröst
se skuggor
dansa med mina stigar
mitt vackra hov
mitt vackra följe
är ni
är vi
*
slåttergubbe
i stenras kluvna
finner väg
finner ljusvägen
solstrålande rak
utan blygsel
stolt
vänder slåttergubbe
livsviljan till solen
se våra ansikten
stråla
arnica
arnica hjälp mig
viskar stenrasets bulnader
underhudsblånader
blåmolnsrosor
slåttergubbe
lyfter stenar varsamt
arnica lägger helandehänder över
svällda nedslag
och stenarna är icke stenar
är ränselns släppta paket
si remmen brast av silverbladets
insikts
lätta smekning
nedslagen läkes av doftens
inneboende skönhet
paketen
vecklas ut
fyr fem sjuflikade
fröbäddar
spirar i solens glöd
i regnens sånger
i nattens månglöd
i alltets sång
det ligger ett frö i en spricka
vagga vaggas av stenhänder
det lilla fröet viskar
säg mig vem jag är
vet ej vem jag är
stenar nynnar lugn
intet än du själv kan säga vem du
är
stig upp ur mörkret
gör ont gör ont
du får snart se att det vilket
gör ont
är att brista, brista ut i
jubelsång
det ligger ett frö i en spricka i
ett trygghetsskal
i säkerhet drömmer fröet
tusenvägar
i denna stund är vägen en viskar
stenhänder
livet knackar på
jag lyfter stenar
finger efter finger
kisar in i solvind
solöga solvinge
månstrimma stjärnord
jag lyfter viljan till spira
spirande
sträcker mig högt upp på tå
för att himlar nå
jag lyfter skalen av mitt bröst
det kittlar det pirrar
var är min säkra vagga
fröet ser sig förvirrat omkring i
omring
stenar ler mjuka
jorden kupar
håller
släpper
håller
kupar
en soldroppe omfamnar grodden
räds icke ljuset
soldroppen leder grodden i handen
upp
i fröet var jag hård
var jag stark
i grodden är jag mjuk
jag är på väg
reser
och är båd mjuk och hård
vilket är mitt namn
modblomma av
modfrö
jag är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar