jag ser eldvingar förbränna
alla falskhets jordgrönska
*
jag ser solskeppen segla in med
gryningsvinden
fjärilshovet drar skeppen i
silkestunna trådar
seglen är
de skiraste siden
vävda av nattsländas
insiktsljus
vid gryningsstranden
stiger seglare i hamnar
luften fylls av fjärilsmoln
jag ser solvingar lyfta slöjan av
hennes ansikte
blommor stiger ur sömn
koltrastens ljuva stämma
besjunger grässtjärnbloms
morgonhymn
vilka hamnar
steg de in i
in i självets rena klarhet
och självet är allt
och självet är intet
i famnen bär de korgar med frön
de sår frön med vänster handvinge
ur bröstkorg
blåklintsögon är ekrarna i
blåstjärnors grässånger
är fjädrarna i hennes fjädersols
öppnade
och snäckan är dagens öppnade ros
öppnade doftregn
så rör vid mina ögon
med källans droppar
låt mig drömma nattens stigar
i dagsbördad jordmån
alla dina frågor vet du redan
svaren till, kanske frågorna är knappnålarna vilka är dina sömmarredskap
i hettan andas träden dimma
vilken du ej ser med blotta ögat
ibland uppenbarar sig denna dimma
så klart
kanske frågorna är
akupunkturnålar vilka öppnar linjernas befrämjandeströmmar
stundtals kan det vara så; du
ställer frågan för att höra det svar berättas vilket du ej förmådde – orkade
höra av dig själv; utsagt av dig själv till dig själv. insikten kan göra ont,
insikten är dock ej en skadande nål. insikten är en helandenål – ja, en
ädelstensnål. den nålen är en strimma vilken finner sprickan i din rustning
samt däri viskar dig det ordlösa språket, hjärtats språk, den är i rörelse så
vacker, fyller hela ditt väsen i harmoniska klanger vilka upplöser
begränsningarna.
har du mött delfiner – den
glädjen är det
delfiner utstrålar framstrålar
ömhetsglädje. delfiner lever i livshavet, klyver ibland ytskikten samt glänser
tindrar sångerna in i dig. delfiner visar dig gärna strömmandets konst vilken
är svävandets konst.
det svävande barnet befinner sig
i modersgrottan.
näri rösterna runt dig är en
surrande myggsvärm – slut ögonen
se nattens myggsvärmar
hur vackert dessa rör sig helt
utan att krocka
hör sångerna
de överröstar –
överstiger ej varandra
de underröstar –
understiger ej varandra
sången är helt i balans
en närvarande
svävandesång
inte svävande i lögnskepnad
mer strupsång
mantrasång
jag ser eldvingar förbränna
alla falskhets jordgrönska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar