dimhöljd är sjön
i min pannas skål
i månskimrande stjärnfylld
stilla
natt
hon
nattens
gudinna
månmoder
rör vid min orors strängar
bringar strofer av lugn
bringar frid
jag ser mig
i ljuset av hennes ögonaura
tysta andas vi nattens
sländvingar
spindelmor väver silverdroppsnät
dagens ansikte
läggas över sömnblad
tyst låter jag det ske
nattens prassel stör ej min ro
du är hemma viskar
hon
nattens gudinna
månmoder
här vid månsilversjön
drömsjön
bilderna stiger in
ur dimhöljd sjö
hennes ögons milda ljus
ur min panna
porlande
vattensträngar
finner kanaler
rinner
vattenfall
tas emot av
hjärtsjö
ur elden i mitt bröst
andas helhetens stämma
genom tystnaden är jag
inte jag är jag
jag
evig är sjöns
lotusbladsvingar
stranden av denna sjö
bär en krans av
regnbågsödlor
vakande
nä’rhet
regnbågsödlor vet
det du ej vet
det du ännu ej vet
det vilket stiger upp
ur sjön
liv
moder
drömsjö
regnbågsödlor inväntar
din vaknandestrimma
håller din ögonhand
räds ej
det du nu ser
strömma
virvla
väven är hel
hel är väven
res
res dig ur det omöjligas väg
res
se
det möjligas väg
evig
oändlig är
kronans vidd
lotusbladskronan
upptänd mörkret
se
vi giver dig detta regnbågsblad
du står vid dörren av
din stora livsflodskälla
i alla dina
vandringsstråk
rör vid din hjärtcello
med stråken du nu har i din hand
den stråken är given av alla dina
stråkars
urgrundstempel
*
(regnbågsödla)
regndroppe
lade sig
stilla
vid min fotring
regnbågsödla
stiger fram
urdroppe
regnbågsödla
bjuder
kristalljus
klart
ur
fingerborg
*
hästarna
i den djupa himmelsdalen
stegrade sina manar
böljande
svepande
glitter
kaskader
mjuka hovar skrapade
markens skrymslen plana
vidvingade
skarpögda
kretsar i vida cirklar
snuddande
nuddande
rör vid ögonkanten
i skogarna
jordeskogen står hon
visdomsbärerskan
eldfolken har anbringat elden
värmer den trebenta
järnkittelsbotten
och visst är det så
visst är det så
grytan
kitteln är ävenså
stadigståendesäkrad
hänger i kedjor från
himmelskroken
hon rör i kitteln med staven av
rönn
med solen
i månmoders skimmeraura
vattenvirvlar i kittelöga
dansar
ringar
ringar
hon rör med staven av rönn
virvlar
ringar
en gång öppnas
en kanal
till kitteln järnkittelns botten
mage
hästarna vädrar
mjukfrustar
männen inväntar eldsvar
shamanen rör vid hennes hud
trummans
hon sjunger
sjunger
hjärtats rytm
gnistor stiger
virvlar
målar ansikten röda
plötsligt är allt
tyst
förutom fjädern vilken faller in
i barnets hand
och barnet
barnet skriver hymnerna på
solskivans rundel
hästar samlas i halvcirkel
männen reser sig möter i
halvcirkel
lågor är nu
fåglar vilka flyger
flyger ur elden
himlar ovan himlar andas röda
röda vallmofält
den första droppen faller
elddroppe faller
rubinsolen är dess följemening
vindarna
hästarna är stilla
männen glider sitter mjukt upp
vindryttare far genom natten
med böljande smällande
molnmantlar
kvinnor nynnar
regnens sånger
regn
vackra regn
släck vredens
hatens lågor
falskhetens fackla
väck flodens mening
hon läser ringarna i vattnet
i järnkitteln
stillar staven av rönn
hälsar regnfolken
vindfolken
tillvarofolkens ankomst
skogen
jordeskogen siar i spårens skopor
tecknen är mogna
vågen vänder
i ängen den vida
synes
vallmo
röd
synes prästkragar vidga solöar
allt är tyst
förutom fjädern vilken faller in
i barnets hand
och barnet skriver
hymnerna
på solskivans rundel
hästarna betar
lugn
betar lugn i himmelsdalens
himlar
ovan himlar
andas
kristallbladsljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar