jag minns
den gamla stammen
de gamla stammarna
ser barnen
skutta
dansa
rulla runt
åka kana
kjorteln
byxan blir hål
i
den gamla hämtar korgen
med lappar
med nålar
med tråd
de väljer nogsamt
lappar
sömmar
i eldens skimmerljus
så är kjorteln
byxan hel
nu kan ni leka igen
hela
och
rena
hela
rena
varför var de så noga med att
lappa trasiga kläder
kan
ske
inre insikt
om helhet
*
sjön
i mitten av stenringen
skimrar i
färgskalor
givna av
korpens fjädrar
ej svart
djupt blå
djupt grön
helt stilla är dess ansikte
outgrundlig
djup
något rör vid dess strängar
sjön är en slända
vattnet är tråden
vad sker
vad sker
det
vilket rörde
vid dess strängart
har
tystnat
trådar faller ut
faller av sländan i trasselhärvor
vad händer
vad händer
de reder ut trasselhärvorna
med kammar varligt
trådarna rinner in i sjön
de vakar tillsammans
i stillhet
det står en kvinna
högst upp på ett av bergen
hon svajar nära kanten
sakta stiger dimman
klättrar uppför berget
omfattar kvinnans hand
stilla dig
stilla
dig
trådarna har vi kammat
rett ut
de bidar stigen an
hon ser på sjön
jag var
det
hon ser på sjön med så
smärtfyllda ögon
att de tror sig brista
hon sjunker in i dimmans
befriande närhet
sjön väver
av trådar
hennes
band
*
muren lägger ned sina stenar
varv efter varv med solen
stenarna, murstenar växer gröna
murgröna möter åkervinda i
templets månsilverträdgård
där träden är vita
äro vita
där gräs blommor
allt är
vitt
däri sitter hon med arket
visdomsmoder bjöd henne begrunda
arket avgränsar hennes händer
arket är fyllt med rutor
dragna svarta
kolstreck
avgränsar arkets helhet
hon rör vid strecken dragna
de glöder
rutorna ligger i hennes knä
hon viker papperssvalor
origami
flyg vackra
fåglar
flyg
och vita svalor landar
i lotusdammens hymn
det sitter en kvinna i en
lotusbladshand
stjärnor målar hennes ögonrosor
vita
trollslända spinner mjukt
vita tråden
hons ser en getalt närma sig
ur dimman
dimman den vita
det är
visdomsmoder
du har släppt livet fritt
flödande
friflödande
kom
kom låt oss vandra
regnbågsvägen
de vandrar in i oändlighetens
fridsstilla
visdomsmoder visar henne en
stjärna
strålande nu klar
den stjärnan gläder
sitt hjärta
med dig
med ditt
med ert
funna
flödesrum
och svalorna sjunger i solstigan
hon ser
murgröna
ser åkervinda
dansa
dansa i ängens vida
livsfamn
bjuder henne in
silvergräsets plymer
andas
lugn
hon är
visdomsmoder
i sitt hjärta
hon vet att hon är
ett av bladen i världslotusens
helhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar