relation
relaterande
relater
ande
kom
jag önskar visa dig skogen
önskar visa dig fruktlunden
önskar visa dig körsbärsdalen
olivlundarna
trädtemplen
en gång lade träden ut ett av de
vackraste näten
de flätade samman – ja, vad
var det fingrar, ådror, band
låt oss säga rötter
detta nät bredde de ut över
markerna
det var och är ej till det slaget
av fångst
detta nät kanske är hårnätet
vilket håller tankarna på plats i sina hemman
jag manar dig hem
ibland slinker hårstrån ostyriga
ut
de gör så i leklust
trädgårdsmästaren lägger ut nät
ibland för att jorden ej skall rulla med bångstyrsbullers skenande
ett samlande nät
sammanhållande övergripande
jag griper mig an uppgiften med
mitt hjärtas urvilja ursprung
kanske var det så
detta nät
en vacker rotväv
stammarna är ur detta nätverk
ett konstverk
ur änglahänder
stammar sträcker armar fingrar
bär bark bär näver
grova sammetsmjuka släta fåriga
grenar pärlas
kanske är det vågen
den stora vågen vilken lägger
droppar i trädens händer
blad
bladfjärilsellipser
ovaler ögon
hjärtformer
fjäderformer
rundlar
nätverk
bladverk
skimrar i mångfaldsgröna nyanser
utan strid utan bråk
ett bladverk ett konstverk
träden blommar
åter är tusenmångfaldigade färger
nyanser
nätverk’
blomverk
konstverk
blombladen faller
färger blandas
sjunker in
himlar samt jordar förenas
eller himmel och jord förenas
vilket du önskar se
ändå
än
då
står de
stam invid stam
utan strid
utan bråk
träden
trädtemplen bär frukt
bjuder frukt
bladen glöder
bladen faller
förenas
sjunker in
himlar
jordar
förenas
i vintertemplen
djupnar hjärtats sång
träden bär rena klara strålande –
andas kristallblad in i dina
allts ögon
stammar
vänner
mogna
sorglösa
i är
tar in i tacksamhets ljusvärme
skänker i tacksamhets ljusvärme
andas
den högsta kärlekens erfarenhet
allt är ett
allt är intet
det vill säga allt
i det vita sinnet – ickesinnet
jag ser dig
i den du är
ser du kronorna
kronor möts snuddar nuddar
vid varandra
skiljs
rötterna bryts ej av
trädtemplen andas
äkta skapande
de vet farväl – det sunda farväl;
far väl
är ej farväl
ögonblicken
ser du fruktträden blomma
bära frukt
kärnor
stjärnor
faller till jorden
sjunker
in
ovillkorlig kärlek
i det vita ljusets kristallsånger
vi relaterar till varandra
är ej en nation
vi växer i mötet med varandra
vi lär oss
tillsammans flyga
ser du de tvenne
fåglarna
i rymden
utan bråk
utan strid
krets
kretsar
rör vid varandra
*
klipporna
sjöblanka påfågelsblå blickar ut
havet slumrar i vaggande händer
havet
en gyllene boll
skimrande
turkos blå grön
havet väcks av vindens smekning
mjukt
i djupen susar havsträd
blommar anemoner
havsmoder andas böljande vågor
vågorna når stranden
klipporna ser vågorna lägga
droppar på stranden
stranden blir ett gnistrande
pärlhav
dropphav
tärnor stiger ur molnbäddar
svävar
cirklar
vakar
barnet släpper den gamlas hand
händer
stannar inför synen av det
vågorna visar
vågor lägger droppar på stranden
stranden blir gnistrande pärlhav
dropphav
barnet sträcker varligt fram
handen
en våg lägger en droppe i barnets
hand
droppen tindrar fyller barnaögon
den gamla följer rörelsen
hänförelsen
barnet sträcker åter
varligt fram handen
den andra handen
den vänstra handen
en våg lägger en droppe i barnets
hand
droppen ger barnet till den
gamlas hand
droppe tindrar
fyller åldersögon
de sitter helt stilla
i beundrans tacksamhets själ
och klipporna
sjöblanka
påfågelsblå spänner ut
solfjädersögon
i kärlek fläktar de hennes
ansikte
havet är
en gyllene boll
skimrande
i opaldimman
skymtar sol
glödande
de vandrar stigen hem
barnet
med den gamlas hand i sin
tärnor dansar
i havsängs skira
slöjor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar