det sitter en fågel
är det en fågel
i körsbärsträdets
höstblom
du vackra
dina grenar är så bara
låt mig värma dina grenar med
vingarna mina
körsbärsträdet förblir stilla
tindrar i ögonvrån jaspispärla
en fågel
ett träd
vänder ansikten in i
sekvensandning
beundrar sidenslöjor vilka böljar
i dalen
körsbärsträdet lutar sig till
fågeln
skänker fågeln en blomma
fågeln vidgar ögon
från var
hur kom den
körsbärsträdet gnistrar i kärlek
eldopal
mina grenar är ej bara
det kan så se ut
verka
bär livets alla stunder gör jag i
mig
fågeln
letar med ögon
var är
blomman du gav mig
kvittrar fågeln i mollserenad
se susar körsbärsträdet
bäcken vilken porlar in
blomman har nu smält
så är den hos dig
så är den hos mig
fågel
vackra fågel
du värmer mig med dina vingar
du är mig nära
fågeln burrar upp fjädrarna i
mjukboll
körsbärsträdet lindar barksjalen
ännu ett varv
hösten andas vackert
låt oss sjunga höstens hymn
stämmor lyfter de ur asken
asken av elfenbensvita
kommen ur östansolens öga
snidad med månbladets
skimmerskärpa
av han vilken vandrar med
månvindens följen
vinden sällar sig till dem
sången vandrar i fruktlundens
tempelgårdar
silverklockor ljuder
vandrar över siarbron
vidare in i dalen
dalen däri hästfolken lever
oskodda
manar i skimrande in
i fridens stilla
med kameler ur ökenstäder
med lamor ur bergen med
skirdimmor
herden bär en skrud av
morgonsolens cinnober
skalar med lugna fingrar spiralen
med sols apelsin
viker saktalugnt ur klyftbladen
bjuder barnet med tindrande
citrinögon
lägger cinnoberlotus i bergets
stilla rörelses sjö
vari månvinden svävar
i mjuka följen
körsbärsträdet bär fågeln till
gläntan
gläntan däri floderna fyra möts i
femte
möter varandra i havets stigande
jordemån
se männen vandra med stavar av
ene i hand
med böljande mantlar rena
cirkel
cirklar runt omkring kvinnorna
i blånade linneskrudar
dessa kvinnor bär lågor i händerna
upptänder drömmens vakandemening
i väktarljus
fågeln viskar
hör floden brusa
i våra händer
rastlöst vankade stadsmålaren av
och an
penslarna är brutna
mården vänt åter in i skogskärna
ekorren sitter i granen vaggar
hasselnötens dröm
eken sträcker armar vida
rör vid askens kind
älskade
öppna din slutna blick
kolibri svävar ur skogens regn
kysser hennes tårade drömsjal
asken öppnar sin blick
möter
den vilken uttalade ordets djup
stadsmålaren vankar rastlöst an
och av
kärlet har spruckit i
tusenfaldade
stjärnglödar vattnar torkad
flodfåra
floden porlar rör vid källans
slutna öga
älskade
öppna din slutna blick
havsörnen svävar ur skogens berg
kysser hennes vissnade drömsjal
källan öppnar sin blick
möter den vilken uttalade ordets
djup
stadsmålaren vankar rastlöst av
och an
trädgårdarnas land har vissnat
färgernas koppar gapar tomma
de
väcker hennes milda stämma
talar rakt in i snäckskals öra
hon fyller silverkannan
ur källan vid asken
vattnar växternas drömprisma
spirar i kjolarnas mönster
de
fyller kopparnas gapande tomma
leran virvlar i ring
elden glöder dess fukt
krukan står helad på bordet
med droppar av gryning av
skymning
ekorren skänker
mården skänker sommarhår
till höstens instigan
träd skänker skaften
bergen skänker gyllenfästen
hon breder ut vita arken till
dukat bord
han målar de målar
harmonins samklang
stadens splittrade delar
tankegrus smälts samman
tempelgården andas i deras allas
rörelsedans
trädgårdarnas land står i
blomfötter
så dansar de i ring nynnandes
vi är ett tempel med många vackra
rum
en stad vilken vi målar i
lyssnande skönhet
däri alla är ett är intet är allt
bär livets alla stunder gör jag i
mig
stämmor lyfter de ur asken
asken av elfenbensvita
kommen ur östansolens öga
snidad med månbladets
skimmerskärpa
av han vilken vandrar med
månvindens följen
vinden sällar sig till dem
sången vandrar i fruktlundens
tempelgårdar
silverklockor ljuder
vandrar över siarbron
det sitter en fågel
är det en fågel
i körsbärsträdets
höstblom
