den 15 oktober 2012

vaknade

med lev ej extensivt

för djupt

mötte detta ord

skrev ned ordet

levde med; vad är extensiv är det existentiell

är det ex – i fordom. är det ex – exkarnera

är det ex plosiv

extensiv

intensiv

extensiv sensitiv

ordet extensiv är vackert – tydligen är betydelsen i ordboken; omfattande – utbredd

kanske säger de – drag dig samman du kan ej vara överallt

just nu behöver ditt hjärta dig

och tiden

är ej den långa tiden

det surra mycket

visst vet jag vad tanke är, tankemoln – tankeskönhet

tanka – till andes närhets kärlek andas

så skuttar ordet intellekt fram

i skrivandets stund

ser jag en hantverkare med en hammare i hand vilken spikar, spikar

vinden ljuder mjuka toner ur intelligens

alla dessa ord har blivit mycket laddade är välan dissekerade både härs och tvärs och de surrar just nu i hög hastighet hos mig

jag släpper dem – låter dem landa ty egentligen andas innebörden i dem alla då vi släpper teori, teser, verbalordnar, dominikater

i andens ljus strålar själens skönhet

ur harmoni stiger

det fullständiga intellektet

ur gudomlig intelligens stiger det fullständiga intellektet

i luften andas vindar

vindar tankar

tankevind

vilka är ni

vi är komna ur

uriden

vilken är er väg

vilka är era kvistiga ögonvyer

så frågar hantverkaren med analytisk stämma

valparna gläfser

runt benen

vi vill bus

kasta bollen husse

hantverkaren ler

släpper hammaren en stund

mjuk flyger fjäderbollen kastad i vind

så finns du sovande tanke i sovande intellektets slummerkupa

knack

knack

vakna

ljuder tuppen på gärdsgårdsstängslet

tankestavar

ljuder

var hälsad sköna morgonvind

låt oss vädra lärftens vita tankebårder

rastlösa vandrar tankar i väntan på

morgonvällingens vita dofter

havremust med smörklick i

hungern stillas

ro infinner sig genast

tanken slumrar i själens vagga

själen rörs av glitterljud

jag vill dansa

schsss - vila ännu en stund vackra själsband

hon står vid spisen

i husets hjärta rör i den vida grytan av järn

vi kokar guldblad att skruda din tankekrona med

retorten strålar med glasklar skärpa

anden eftertraktar kropp

kroppen eftertraktar ande

så har de undervisat varandra

kom låt oss vandra

i rosentemplets riddargång

i ett av lönnens stjärnblad sitter en droppe

skälver av höjder

av vindar

av allt det droppen vet samt likaväl inte vet ty vad är att veta

droppen kurar sig närmre stjärnbladet

vilket sluter fingrar en aning närmre

stjärnbladet aktar noga på att ej skymma sikten för droppen

droppen vilken i detta glömmer att skälva

lyfter blicken

ser in i molnen

mjuka

seglande lugna

så högt upp – ändå ser molnen sig ej vara över allt annat

molnen ser delaktighet

har du det bra lilla droppe

du tindrar så vackert

du kom från oss

vi lade dig där

i stjärnbladet

precis så var din viskning

var min viskning den

så varför skälver jag

en vind ilar runt

en vind en tankeflisa

kanske skälver du för jag är vilsen

kanske skälver du av min vilsenhet

mitt vilsna

det är så många trösklar här

och varför har du egentligen byggt dem

droppen såg på tankeflisan

överblickade tankeflisans rådande uttryck med klotrunda ögondjup

inte har jag byggt trösklar

jag vet ju inte ens hur

tankeflisan

hummade

nej det är sant

det är ju nästan vallar

väntar du dig översvämningar

ja si då kommer de

det är sant trösklarna är väl mera vallar

och jag kan inte vare sig valla eller gå i vall

och inte har jag ännu lärt mig tröska

mera trösta

tankeflisan skuttade leende in på den

tankevägen

droppen såg undrande på

och byggde en tröskel utan att veta

nu

gjorde du

det

igen

sa tankeflisan

och jag som just hade lyckats glömma bort trösklarna

för att vallas av ditt lugn

droppen suckade nu

mer förvirrad än virrad

jag begriper inte något av vad du säger

du virvlar

du yrar mest runt

det kan vara sunt

tankeflisan satte sig nu helt stilla ned

begrundade labyrintens skönhet

molnen där

är

vackra

därur kom jag

och det var minsann inte lätt ur ditt skälvande tillstånd

du glömde ju hålla mig i handen

intill läkten

lönnen höjde rasslandestämma

lilla droppe

det är fasligt vad du far runt i denna stund

jag tror vi får lägga dig i jordad ombonadshand

du behöver ej ta ditt hopp

behöver ej hoppa

vi

jag och mina grenar lyfter dig ned i jordehand

ombonadsband

håll tankeflisan i hand

låt tankeflisan känna uppleva din hands signaler

eller röster

ja släpp tankeflisan ibland

låt tankeflisan vara i vinden

hämta dig tankekorn för att stämma av med

intill läktens stjärnblad

så höljde lönnen stjänbladen över droppen

vilken med flintstenen tände

elden

vilken gav dem ljus samt värme

i nattens vaggsång