mård
vädrar i stengrytsgrotta
iller pilar
lekande lätt
i cirklar
lekande
runt
runt
utter sitter
på slänten på bakhasorna med
framtassar lyftade
mård ser sig förnöjt om i platsen
mård funnit
utan sökelse
hemsökelse
trenne stenar lagda omlott med
jordevägg stödjande
det löper spröda rötter,
egentligen överallt inom denna läplats
mård iakttager dem
mårds ögon målar med rotföljen
målar linjerna
har helt enkelt stigit in i
rottrådarnas
ropar lätt till iller
har du sett
ser du
träden är här inne också
iller stannar i ett av pilstegen
med ena tassen lyft
nu tror jag helt bestämt du
blivit ja, jag vet inte vad, hur kan träd. jag menar blott, hur kan träd få rum
där inne det är ju ett krypin
ett kryp
in
fundera ett varv till, nåja du
lär inte kunna gå ett varv runt
och egentligen är det ej mycket
att fundera över, hur skall ett träd få rum där inne däri knappt ditt nätta
huvud får rum att kika ut
mård himlar med ögon
det är inte en ide att söka
övertyga dig
vi byter helt enkelt åskådningsplats
så får du se med egna ögon då
så gjorde de
iller såg sig nu om
det är sant
träden är här
det är väl klart
viskade mullvad lite längre in
hur kan annars jorden ligga still
utbredd
jo si di rötterna är jordens
hårnät
fiffigt eller hur
det vet väl jag det
för si jag kammar och borstar ju
båd rot och krona och flätar stam
låt mig bereda er båda plats för
tassarna mina vädrar regnpärlor
mullvad vidgar stengrytsgrottan
så de båda får rum
så hördes de första dropparna
anlända och utter tjattrade fröjdefullt
begynte åka kana i hisnande
lekfart
och snart var det trenne vilka
åkte kana med pälsar glänsande av regnskönhet
mullvad kisar i halvskymning
ler med hela sitt väsen
vilken fröjd
vilken glädje
må de sprida ringarna in i
människodalen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar