den 3 oktober 2012

nattens dropphav

stjärnringar

cirklar om

aurarundels

skimrande pärlemor

av

regnbågsdagg

kvisten ur grenen

knackar

lätt

på

rutan blänker av nattblads

drömmande

renhet

*

ser du nattens vida dropphav

vari stjärnringar samlas runt hennes rundel

aurarundels skimrande pärlemor av regnbågsdagg

slut dina ögon

hör kvisten ur grenen lätt knacka på rutan

rutan vilken blänker av nattblads drömmande renhet

upplev månhanden smeka vid rutan

se dimman ur regnen sväva

lätt är att säga över markerna

denna dimma är ångande vindar av natt

stillad rörelse

förenad med luften med allt

ditt ansikte andas fridsstilla ro

rosenskimrande kinder ur vallmodrömmande händer

rutans fönsterbågars handfängsel

hon vandrar med stigars skönhet

i gryningen strödde hon rosenblad i markerna

i gryningstimmans altargång

vari natten

vari dagen förenades

i dagen synes rosenbladen fällas vissnas

i skymningen samlade hon dem alla in

för att i gryningen strös in i markerna

lyssna till hjärtas röst

till myrtenskogarnas susande vitblomstring

solstrimma rör vid dimmans droppar

träden äro skrudade i tända elddroppar

silvrande moln stiger ur bäddar

skimras sakta in i blå

sköljer fårornas djupa rynkband

assimilera

skönheten

intill den stund du upplever dess verkan i allt den du är

intill du assimilerar skönheten i blodomloppets ständigvarande givandetagande

tagandegivande

detta enorma skapandeskådespel

däri aktören är allt är du

är du är allt i jag är i harmoni

hon står vid tempelporten med händer lagda

armar lagda i kors

hon bär en bindel för ögon

händer

armar lagda i kors

de fyra vägarnas riktningar

riktning

över bröstet

tanken tänker

hjärtat talar

väcker logikens andedjups  hjärta

så andas själens känslovingar

känslorörelse i enhet med fred i fridsbalanserande harmoni med idéernas urkälla

intuition genom imaginationens änglamoln

vilka i dessa stunder anno 2012 kan ses i himlarnas skönhet

hennes ögon bjuder dig in i tempelporten

portådern leder dig in i hjärtats sol

vari månsilverfloden andas renande klarhet

hennes händer

hennes armar är lagda i kors

se vidare

strålknippen vilka strålar ut

astraleldar visar tvenne vägar uppåt

upp åt

ut över axlarna

ögonen är slutna

två vägart strålar ut genom armbågarnas krökta nu kupor

i exakt balans

hon valde sannheten ur hjärtat

lades i grottan

av människors rädsla inför det dessa såg

däri har hon följt människan

dväljts med människans egentligen bitterdroppar

hon har svalt dessa

renat dessa

hon reser sig

står framför tempelporten

urjaget löser bindeln

över hennes strålande

genomskådande stjärnögon

i det du kan möta dessa ögon helt utan att bländas

släpps du av ditt själv in i templet

hjärtrosen

utan

de taggar

du människa dit satte