löv
vackra löv;
lär
övande växande
blad
vackra blad; bejaka livets andes divination
bladen
släpper träd
träden
släpper blad
kom
lägg ditt
öga här
i
skålen
i bladets
hand
varje
blad
varje löv
är hela
trädets bild; imaginationsandning
löv
vackra löv
blad
vackra blad
virvlar
dansande
lätthet
i vindar
en gång
kommen
en gång
fästade
en gång
gångna
det var
en gång
en
stjärna i himmelsängders oändligvida stillhet
stjärnan
beundrade skogarnas skönhet
trädens
lövhänder
en natt
klättrade stjärnan nedför tråden
till
trädet vari stjärntråden fann fäste
färden
var lång
stjärnan
blev trött
kurade
sig samman
slumrade
i det vilket för stjärnan var
en
blinkning
vaknade
utvilad
sträckte
ut sig ur pärldroppes knopp
ett blad
ett löv
i trädets
krona
susade
med vindens vårdaning
med
vindens sommarfröjd
med
vindens höstfullbordan
släppte
så trädet
trädet
släppte bladet lövet
vinden
bar detta in i bädden den vidas
glödande
händer
bladet
lövet
såg sig
om
träd
vackra träd
visa mig
vägen
trädet
lystrade in i bladets lövets
hjärta
öppnade
så vägen
andades
ut bladet
lövet
klättrade
uppför tråden
upplyste
vinternattens
djupa
midnattsblå
och
trädet
trädet
gnistrade i stjärnors
glans
löv
vackra löv;
lär
övande växande
blad
vackra blad; bejaka livets andes divination
bladen
släpper träd
träden
släpper blad
*
Tidssyndrom
de
strävade mot vindarna
slog med
breda naggade tuggade
slöa
machetes
ned allt
vilket stod i deras framfart
denna de
och denna deras var en och namnet var de
vindarna
bladen
gräset
kvistarna
vilka
slogs ned sökte nå fram
föll
högvis ned
vridandes
sig i plågor vilka gjorde trassel
de
lämnade vindarna
mötte
berget bergen vilka stod i deras väg
med
hackor
trubbiga
spjut
hackade
och
annat
otyg
slog de
ned bergen
bergen
sökte nå fram
in i
deras motsträviga görningar
detta
hjälpte ej
bergen
splittrades i bitar
i tusen
bitar
pusselbitar
i högar
i rösen
ändå där
spreds ut
till underlag
så tog de
icke bergen – de sig vidare fram
genom
deras bergsskövlan hade de blottat bergets hjärta
nu
liknande
en krater dock ej vulkan
bergets
hjärta låg i deras väg och dessutom andades detta smärta
och det
var något de inte alls ville ta delaktighet av
de ville
inte alls gå över glödande kol
det kolet
glödande skulle bränna deras fötter
ja, vem
vet kanske till och med
förstöra
deras vackra skodon i deras tycke vackra
nej över
kol glödandes ville de inte alls gå
de
kastade i brännbara rester av från framfarten deras och elden brann ut
så pass
att de kunde täcka platsen med ytterligare sörja ur rester
så tog de
sig fram sargandes elementens värdar
slutligen
steg ur hennes händer
ett hjul
fram
där
spändes de nu fast
inte var
detta ett straff nej inte alls
hon
svarade till elementens värdars bön om hjälp
hjulet
snurrades först inte alls
de stod
och bligade ilsket surmulet ut över det planade
utplånade
livets plågade skärvor
samt
trassel
de sökte
ta sig loss
det här
började kännas obehagligt
med
vilken rätt gjorde detta
de vred
och bände för att komma loss
det gick
ej
vinden
satte nu fart på hjulet
först
långsamt för att de skulle kunna vänja sig
så ökade
hjulet hastigheten av sig självt
och inte
nog med det
knivar
först
trodde de att det var blixtar
knivar av
silver for genom luften
satte sig
fast i hjulet utan att skada de
de vilka
nu bar vidöppna ögon
fler hjul
lades till
lades
samman med det stora hjulet, passades in
de insåg
vari de stod
lättade
händernas motsträvan
repen
släppte deras handvrister fotvrister
de
klamrade sig ej längre fast med sin enkelriktade väg
med
leendeljust ansikte hoppade de
följandes
hjulens rörelse vartefter deras väg stämdes in
trasslen
költes
skogarna
marken
grönskade
bergen
restes
bergets
hjärta andades pulsrytm
knivarna
knivarna
av silver blevo klangspel i trädens kronor
minner de
om
hjulets
hjulens
skönhets rörelse
i uppgång
i nedgång uppgång nedgång
kvartens
ljuva stämma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar