minns dagar
inom vilka jag ännu andades
upplevde liv
mig levande
eller är det mitt inre
vilket minns molnskogarna
*
ådrorna knappar in koder
stigarna knappar in
knappas
in
en fångstrev
ett fångstnät
dras
åt
knappar
så många instrument har knappar
heter det så
varför måste det heta
sitaren har knappar vackra vingar
nyckelharpan
instrument har knappar
kanske var det av den anledningen
vi började knäppa kläder
kanske hörde ett väsen de vackra
tonerna i hålet
tomheten
snidade knappar
tillåtkomst
eller är knapparna
ord
ordknappar
vem stämmer orden
vem
och vem
knäpper upp knapparna
frigör
tomheten
*
så går jag genom öknarnas
mjuka
sanddyningar
beundrar vågornas lagda veck
är vågorna servetter
viker servetter av ris
origami
av
risservetter
dukar bordet helt intill marken
mjuka kuddar vandrade sidenvägen
erhun ljuder ur körsbärsträds
blomstrande
skirfjärilars
lättande solvingar
smeker markernas drömhud
lagda veck
är ni servetter vikta av sammet
är ni
är ni
ökensand
gyllenguldssand
gyllenrödsgul
mjuka vindar blåser ut spåren
efter mig
vandrar helt utan riktning
helt utan mål
händerna hänger utefter sidorna
lösa trådar
så trött
vad jag bär
vem jag är
egalt är
natten stiger in
stjärna faller
glödande kol antänder
sanden
beundrar eldvågornas
lösta veck
glasblåsare lyfter det långa
röret
blåser
tonande
in i vindar
glödklot svävar fria
är ni lösta blad
är ni fåglar
är ni danserskor
är ni
eldsand
vandrar genom öknarnas mjuka
elddyningar
beundrar
vågornas svalkande händer
bär mig till
dit
är du
kommen
elden falnar
lägger sig
stilla
så stilla
ur sanden stiger
glas
en kalk
en vas
allt är
däri
däri är allt
sand vågor eld
tag detta glas
glaset kalken vasen spricker
spricker i tusen bitar
förtvivlat söker jag bitar i
sanden
så vacker var du
var denna gåva
du kan ej klistra samman glaset
till det glas det var
med osynliga sömmar
glaset är glas med allt innehåll
du ser ådrorna i det du tror är
söm
skräddaren går på vattnet
vattenglaset andas bärande
skräddaren sitter på bordet
i kammaren
skimmerlåga brinner mjuk
skräddaren möter stjärnans
stigande
fallande
silvernålen vilar mjukt i
skräddarhand
vandrar genom ögat
följer tråden
du ser ådrorna i det du tror är
söm
lugn
var lugn
ur sanden stiger stjärnan
tänder nattens släckta öga
himlar är bara
himlen är bar
jag ligger i sandens öppna himmel
lyssnar till stjärnornas vägar
kristallhimlar skänker toner
fuktar mina torra ögon
kristallregn ur källa
gnista ur skaparelden
förtäljer
tänder eldar i himlars molnskogar
vackra
mjuka
nedstiger
i havets drömkod
i korallrevens
ljuspelarskogar vandrar jag
bambuträden når
ända in i himlar
bladen skimrar
vitt
vitt solregn
äntligen
äntligen en stund av
intet
vågorna suddar
suddar ut det bundna
*
minns dagar
inom vilka jag ännu andades
upplevde liv
mig levande
eller är det mitt inre
vilket minns molnskogarna
*
ådrorna knappar in koder
stigarna knappar in
knappas
in
en fångstrev
ett fångstnät
dras
åt
knappar
så många instrument har knappar
heter det så
varför måste det heta
sitaren har knappar vackra vingar
nyckelharpan
instrument har knappar
kanske var det av den anledningen
vi började knäppa kläder
kanske hörde ett väsen de vackra
tonerna i hålet
tomheten
snidade knappar
tillåtkomst
eller är knapparna
ord
ordknappar
vem stämmer orden
vem
och vem
knäpper upp knapparna
frigör
tomheten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar