månmoder spänner trådar
varligt i nionde harmonis
tvåklang
nynnar en hjärtton
ger strängar toner
en efter en till en i nionde
harmonis tvåklang
med ljusfingrar släpper hon
tonfjärilar fria
når mig i nattens vingsvep
kanske hör hon
hon hör
floderna vilka väller upp ur mitt
bröst
hör hur jag söker stilla min
förtvivlan
hör mig kämpa emot lusten att
bara ge efter
svepas in i
dras ned
drunkna
i
floden
sjunker
sjunka
upphöra
stämman viskar illuminato
illuminati
jag vet att jag måste stanna
vet
vet
vad spelar det för roll
vad spelar vetandet för roll
jag kan ej hela mig själv och jag
vet verkligen inte
ur roten av min en gång starka
hjärtglöd om jag orkar
fjärilar
fjärilstoner
tonfjärilar svävar runt mig
rör upp luftens
hastighet
luftströmmar lyfter mig
för vad
för var
varför
varför
jag reser på en av strängarna
till landet bortom
på en av strängarna till skogarna
av bambu
inte visste jag att dessa stammar
är så höga
de svartvita
vitasvarta lugnen
viskar
se
se dessa stammar
delar av hel till hel
hör vinden andas
hör bambuflöjtens mjuka andning
fläta
fläta dina lösa trådar samman
bladflik lämnar utan att lämna
bladflik flyger till mig
sträcker sig
till
mig
lägger finger till haka
lyfter min blick släckt
bladen darrar flimrar
släpper sol igenom
står i tusensolars land
flätat tak av soltråda
flätad hatt av soltrådar bambu
kolibrimoln rör vid synen
står i pelarljussalar
och de svartvita
vitasvarta klättrar mjukt
omfamanande bambuträden vajar
bär
hur utan att brista
ser du grässtrået bära fågeln
fågeln vila i dess strå
myran bära barret
barret följa myran
kraften andas i allt
frigör dina energier
hur
hur
jag vet ej mer
det kommer en helare vandrande på
tråden
den tvenne av nionde harmoni
sitt här i min hand
tills detta sker
*
i det nakna andas visdomen
visdom kan följas i hudens
skiftningar
så skiftar sfärernas musik med
solens vandring
solen med staven i handen
den vidvingade fingrade
stjärnorna är solens släp
detta släp är himlamantelns
skönhet
solen släpar ej det slaget av
tyngd vilken associeras med ordet tyngd
denna tyngd inom solens släp
är grundad visdom
är tyngd i betydelsen av mening
rymdtyngd
atmosfärisk tyngd
atmos – ser du andas
atmos sfärisk tyngd
denna tyngd är grundad visdom
är tyngd i betydelsen av mening
visdomen har klätt av sig
kläderna
vandrar naken
sitter i trädets himmelskrona
cirkeln svävar vänder sig runt
visdomen snuddar
nuddar vid jordens öga
pilen spänns i bågen
far
buren av luftens vingar
hjorten ger sitt liv
hjorten hängs i trädets krona
är ett upp och nedvänt träd
kronan rör vid jordens öga
blodet rinner droppar ur strupen
fly ej de orden
blodet rinner droppar ur strupen
vattnar jordens öga med
hjärtorden
slakt kallas detta, du ryggar vid
ordet slakt
vad är slakt i meningen av liv
av mottagen visdoms vishet
stoffutgivelse
avklädande av
från paradis till paradis
avkläd dig dina stelnade former
fossiler omfamnades av bergen av
rullande stenar av is av land av
av
borstas varsamt fram
han göt en form av gips
hällde ädelheten däri
lossade formen för att det ädla
skulle framstiga
i denna skulle/höskulle behöver
du ej leta efter nålen
den följer solens rörelse
slakt kan ses ur råhetens
maktstruktur
slakt kan ses ur gudomskällans
lösande av maktstrukturens fängsel
personlighetens frilagda individs
källskrift
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar