dagens blåskimrande ögon
svepte vida penslar
målade barnens kinder röda
målade oken lätta
målade löven
guldgula
skimrande strålande
målade trädens mantlar
värmande
i gryningen begynte dagens
färd
gnistrande
ur kyld andning
alltför många töckensömmar voro
lagda
därav kylomslagen
så vacker vaknade hon
sträckte sig morgonmornad in i
dagen
däri öppnades blåskimmerljus
så vandrade dagen
så rörde hon vid ängens
träddungar
mjuka kuddar puffade hon upp
himlarna
var mjuka ull
fyllda med vad
vindar hade länge suttit där
under träden
samtalat om väder om färder
nu reste vindarna sig
for i vinande fart
rörde vid ullmolnen
vilka ej bräkte
vilka släppte regndroppar
och vindarna samlade sina stämmor
i läten likt storm
stormbyar
trycktes tätt samman
tältdukar knöts samman
eldar väcktes i eldgropar
hon den gamla
målade bilder till ungkvinnorna
hon målade med bara fingrar
ja, det var vad ungkvinnorna såg
hon den gamla
kallade in månmoder
i begynnelsen glödde hyddan
cinnoberbladsröd
en stund av mörker sänktes ned
över
samtidigt
samledes
vandrade stjärnorna
ställde sig i ring
ur medhavda korgar
dukade de eldborden
genom rökgången syntes
stjärnglödar
upplysa mörkret
ungkvinnorna såg henne inträda
från östanom västan
luften markerna alltet skimrade i
silvrande blå vita rörelser
vilka ändå gav verkan av passiv
iakttagelse
så hörde de henne tala
i det passiva instiger rörelsen
detta passiva är ej ej deltagande
det är deltagande i allra högsta
grad
jag iakttager i djup begrundan
se jag mottager edra drömmar
se jag förmedlar edra stigar
primen var i grunden
grundtonen
primörer gives i gryningsvåren
späda ändå starka
se de stiger ur jordbädd medan
marken ännu ej ångar
hör klangen
klangerna
se in i edra händer
en klangknopp lever däri
däri tas klangen in
emot
andas in från var undras
från de medhavda korgarna
så öppnas klangen
knoppen tonen strömmar ut
ut
i sekundpulsationer
pulsationer
pulsatilla
puls
klangen rör vid alltet
se skäran i handen
skäran skär ej här
skäran är av silver
är klangstaven
är barnet
är de begynnande stegen
skäran
växer
fylls
rundeln är ej synlig
upplevas kan den
ni fylls ofta av stillhetens
begrundan i min närhet
så är det
så är denna passivitet
månande med själens rörelse
strimman
skäran synes
ändå vet ni
det är ej det hela
så följer ni min vandring
så ser ni
mig
i mitt fyllda skimmer
så är initieringens väg
den kan i lätta ordalag sägas
vara
födelse till död
passivmottagandeförmedlande
stormarna bedarrar
vindar
är hyddans höljen
hon rör vid sömnen
ungkvinnor somnar sakta in i
seendedröm
dess för innan ser de moder måne
stiga in i himmelsskogen
han stiger ur molndalen
han vilken lyfte dimbanden vilka
lindades en gång för så länge sedan ännu nära runt träden vilka skänker gräsen
skugga i det solvinden andas helt tätt nära
och inte är det solvindens vilja
att bränna ned;
han lägger handen till gräset
till gräsvingarna vilka samlats
där i dalen vari portådern följer blottad fåras lagerblad vilka sänder vita
stjärnor in i himmelsnattens djupblå andning
till gräsvingarna talar han
solvindens stigar
talar han gångrytmen
han gestaltar gången med gong
gongen i hand
mjuk är filtklubban vilken lyfter
tonen varsamt ur bäddens sekund till prim
solvinden bränner ej
solvinden sprider askan in i
vinden
in i vindarna
askan vilken blommar rodnande
nyponblad in i glödande nyponfägring
han lyfter dimbanden
träden skänker skugga till de
samlades ordspråk
spårvinden har sänt orakelstämman
in i viloläge
nu stiger han ur molnen
tar hennes hand
ser du
månens vandring
livets vandring
i havet målas hennes krets
fullbordan
initiering
och han vände ryggen till
hon ser ryggtavlan
målad i toner vilka våglika
svävade böljade i varandra
ett tillstånd av flytande vilket
icke är flytande
ryggtavlan är ett hjärta
så hörde hon
så ser hon hjärtat
svärdet i mitten är givet av
stenskogen
av stenarna av vattnet är allts
livs grund
så hörde hon
så ser hon svärdets fäste vari
planeterna manifisteras i tusenklangers regnbågsord
hon ser fadersolen
modermånen
spetsen vilken riktas till jorden
viskar
inkarnat
till jorden
till jordesfär
till jordemoder
moderjorden
så flödar vägen
svärdet är resan
så ser hon pelarljusens rena
rörelser
ser tvenne svärd
vilka korsas i mitten
dessa svärd äro armarna
dessa armar mötas i mitten
mötas i inre hjärtas visshet
vari argument möter känsla
sinister dexter
argument samt känsla låser
varandra
du är i smärta
öppna vägen
öppna tonskalan
och du skall se
lyft gralen till dina läppar
tillåt tonfåglarna flyga
se
rosenkretsen med liljan i mitten
den rena själens kärlek är
frigjord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar