godavackra
höga
upptag mina tankar
i eder
tala till mig
i det vilket är
är
jag beder er
upptag
mina tankar
i
eder
*
ett syndrom
syndrome
är en summa av
symptom
komna ur en orsak
symptomen är komna ur ett långvarigt
bortseende
från symptom av orsaken vilken är
en el - dosa
syndromet är växandet av
dropparna vilka obehindrat fallit samt vuxit till ett berg. hårdhetsgraden är
av samma dignitetsgrad vilken den lagda slöjan bär.
med andra ord; rör du vid varje
droppe smälter denna. regnbågsfärgerna omsluter ditt finger samt sprids.
detta tillstånd var droppens
ursprung vilket hölls åter av den felkopplade tråden;
den åt sido kopplade tråden
vilken orsakar säkringens sönderfall, kortslutning, utlösning. detta förorsakar
ett strömfall, ström av energier, strömfallet orsakar förhöjd förbrukning samt
utmattning. säkringen eller proppen vilken gickär – kan vara tillitsfall
kan vara
allt
mellan
himmel
samt
jord.
du kan se dropparna
samtidigt kan du se barnet gräva
sand med spade i hinken
barnet bygger
sanden måste vara precis lagom
fuktad för att vara det sand är i sitt ursprung
*
ansamling
vad är ansamling
är det detta du ser i det dina
ögon snärjda
suddas ut i pleromats öga
där du upplever dig bländad ur djup av skönhet av kärlek,
lärlek;
däri din syn stiger in i är
ansamling är det anklangen
kallelse
det du upplevde vid ditt första
skrik
förtvivlade skrik
då du insåg att du lämnat pleroma
för att förverkliga det överenskommelsen är
denna överenskommelse är det nya av det gamla det gamla av det nya är
pneumaandnings frihet
nu plötsligt är du i ett
begränsat rum, en kropp i en kropp av en kropp av världar
du skriker ty du har behov av
andning
måste lära dig andas denna luft vilken i varje por bär
doften av pleroma
du var icke medveten om din andning där i
världsnattens skönhet
denna natt så evig vacker
natten är ej mörker
det begreppsbenämnda mörkret; det är den mantel natten gavs
natten är i det allt är
se in i nattens stjärnhav
varje stjärna
en ansamling
en anklang
stjärnor
helhet i balans
stjärnskott visas
visar allts uppgång samt nedgång
visar evigs kärleks hand och nedgången blir
uppgång
en stjärna vattnar dagen med stjärnvatten
strid är floden
i stormar av födelse
vilket annat ord är att bruka än
födelse
detta har vi rådbråkat om i
fredsfrid
vi visar ord samt innebörd,
ursprung samt insprung
räds icke frukta icke att bruka
orden
vi talar dem du talar dem
låt icke din undervisning av oss
bli till en spärr för dig samt för oss att nå dig. bruka orden ty du skriver
skönhet ur orden
strid är floden i stormar av födelse
födelsen är ny
det nya står alltid inför
ansamling
det är en strid att stiga in i
det nya från det stillsamma vilket ej är stillas
floden virvlar ej alltjämnt.
floden virvlar, andas lugnt förenas floden med sjön med havet med bäcken med
källan.
striden står mellan ande samt
kropp och kropp. märkligt är detta ty de är i en i ett
kroppen eftertraktar ande för att
stiga ut ur tyngden. anden eftertraktar kroppen för att stiga in i tyngden.
ändå är denna tyngd densamma. denna tyngd är en kraft och kraften heter giver
liv. för att anden genom kroppen skall kunna förverkliga tyngdens
innebördsvilja – urviljans kärlekskraft vilken föder liv, vilken ej skär av
liv. så skrevs orden: ”ur tyngden kommer nåden”
ande samt kropp i omfamnande
kärlek vari själen strålar i skönhets rörelse.
blicka in i natten
natten är ej mörker
blicka in i hösten
hösten är ej slutet
blicka tyst in i
sömnträdets krona
lyssna till tonerna
av han vilken andas i
gryningsflöjten
se henne
i sömnträdet väva korgar av
tanketrådar
fylla korgarna med blad
oskrivna blad
blicka tyst in i
sömnträdets krona
se fåglar
lyfta
dagens
slöja
*
låt oss se efterbörden
efterbörden är förbunden med
barnet med modern
låt oss säga med arvet
den klipps av
det förgångna klippes av
de visa folken
läste – studerade
efterbörden innan. innan de vad.
vad gjorde de, de visa folken
grävde ned efterbörden stridsyxan. den blev till näring
till
samt i
jorden
*
personlighetsfält
du är en individ
en indivination
in
dig
vid
samt en ”svävande.” kosmosmanet
var gång något eller någon ab
okänd anledning söker klippa av din tillvaros nåd ur tyngden avkänner
tentaklerna detta samt borde då brännas.
en gång möttes hjärteldar icke
materialiserade kokor
är person individ
är individ individualitet
in
dig
vid
du
alitet
är person personlighet
är personlighet samt person
individ
se fältet med majs samt
fågelskrämman; inspektören
vi lämnar i detta allt vilket kan
finnas samt finnes där i fältet
detta är ett kraftfält
nu blir det i berättandet ett
personlighetsfält
vari maktväsen så kallade
uppfostrings anstalter, uppfostringsväsen eller verk har sökt likrikta
individen. det fungerar inte så bra med likriktad ström överallt, mångfalden
behövs
någon eller något har planterat
mer eller mindre stuckit ned de förgroddade plantorna i jorden odlar
personligheter. i kärnan, kärnorna andas individen; pleroma.
visst är fältet vackert där det
vajar i vind
det sker saker – därmed blir
fältet för inspektören ett minfält fyllt med snubbeltrådar – det sker saker
sker ting – tings – vilka planterarna farmarna harmarna ej tänkt på, ej räknat
med, ej kunde räkna ut
regn uteblir
solen gassar
eller regn forsar ned
fåglar är hungriga
räddar solkornen
kommer i stora horder
gräshoppor
larver
ja
allt
vad du kan föreställa dig
detta är det vilket sker i
personlighetsfälten fältet
livskraften sinar av olika
anledningar
varje planta har behov av sin
livsnödvändighet och detta är mångfaldens skönhet
däri är behovet av genuina möten
däri ögonen är blinda
det vill säga vidseende
ty de möter ej likriktat
de ser samt upplever urpersonen
vilken är individen
vilken är solkornet av månhand i
jordehand
hjärtats röst
källa ur vilken bäcken porlar
ur vilken pilträdets fingrar
lyfter toner
genom att röra vid
bäckens
strängar
*
ännu är markerna mjuka, fyllda av
regnsjöar.
lägg ditt öra till marken. under
huden andas sjöar
tusensjöar i en
oblatssjöar
lyssna
lyssna till vattenfolkens
nynnandevaggande
slut ögonen in i sömn
vandra mjuka steg
rännilsvägarna
skalbaggen där
under en av ekens rötter
iakttager stämmans rörelse
säger slutligen
vad är det du egentligen säger,
sant är det att markerna är mjuka
ännu.
fyllda med regnsjöar
visst sviktar markerna mjukt med
varje steg
stegdämpande matta
hud
regnsjöar
fyllda med regnsjöar är det jag
undrar över
varför säger du så
har markerna brunnit, är detta
dessa regnsjöar vattensäckar
hitflugna för att släcka elden
har jag sovit här under ekens rot
medan detta skedde
ja – regnsjöarna undrar jag över,
varför säger du så sade
skalbaggen och kliade sig förstrött i håret
och
vem är du
och
till vem talar du
det är
tyst
det är tyst i en stund
en vakandestund vilken vara tills
timaglaset
vänder
vem lyfter glaset till munnen
tömmer kristallkornsdroppar
släcker törsten efter samtalsglöd
skalbaggen väntar tålmodigt
skalbaggen är ej rädd för
tystnaden
snarare tvärtom
skalbaggen brukar ej snara sina
byten
skalbaggen vet
tålamodets jämnmodssång
skalbaggen väntar tålmodigt
skalbaggen är ej rädd för
tystnaden
snarare tvärtom
tycker det är skönt vila öronen
från alla bullriga rörelser
häromdagen
häromdagen rasade taket av
skalbaggens hus
eller snarare lyftes av stöveltramp
fastnade däri
skalbaggen kröp vidare in i
tystnaden vilken behaglig fyllde platsen
då öppnades tystnaden;
du frågar vem jag är
jag är
vem
du frågar till vem jag talar
troligen till dig ty jag talar
till den vilken verkligen hör
vem
hämtade andan vid sagobrunnen
sjöarna är samlade i haven
det brinner en eld
av vatten
runt den elden sitta de alla
sjöar samt hav
sade jag i haven
naturligtvis är det med haven
vi har kommit alltmer att bli de
glömda folken
ja- de försöker ju till och med
täcka oss med svarta sjok
trots att de ständigt törstar och
vill hålla sig rena
vi har kommit alltmer att bli de
glömda folken
hur kan vi då skänka pärlorden
en av de äldsta sjöarna ur haven
lade handen över bröstet
precis där hjärtat lever
jag hör
sången
sången under huden
så låt oss göra så
innan markerna hårdnar helt
vem steg in i tystnaden
så gjorde skalbaggen
båda med
händer
över bröst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar