ser du den grå
skymningen stiga in
i gryningstimman
innan solen sträcker fingrar
är den grå daskig
vandrar dank
slår dank sägs det
den har vandrat i natten vida
är trött i ögonvinklar
i vrår
den ger sig möjligheten att slå
dank
så sträckes det första solfingret
upp
eller det första solbarnet viftar
med handen
jag vet
jag kan
låt mig få göra
magister grå skimrar i ögondjup
tillåter barnet möta
med ens skimrar grådask in i
möjligvarande
magikern kan välja vara i så
kallade vanliga kläder
ej visa sina magierstyrkor och
varför skall jag skylta med dem jag är ej ett skyltfönster ändå kastar solen
reflektioner i min ruta. ett skyltfönster kan mjukt framhäva kan även skrälla i
färger vilka får dig att omedelbart stanna. skyltfönstret är förmedlare av
egentligen sömn samt dröm skänker sömn samt dröm. båda dessa är helande. i
vilan andas du fjärran från dagsljusets svärmarstickande orosmoln. stundtals är
de så starka att du ej förmår föra fösa undan dem, föra dem in i stallet i
kupan. då vaknar du in i dagen trött egentligen mer trött än innan du slöt
ögonen.
skyltfönster kan visa det vilket
finns till buds, de kan även locka. locka kan vara negativt i sövandeaspekt.
locka kan vara positivt i bemärkelsen av att lyfta dig ur klisterburken.
magikern
skänker sömn samt dröm och det är
egentligen ett klarvaket tillstånd ety det visar möjligheternas verklighet.
visst går det att säga att det är tricks, allt går att bortförklara.
skyltfönstret är mer påtagligt, eller är det så.
magikern
kan stegra elden, visa dig det
otyglade
magikern kan samtala med
elementen. med sfärerna samt därigenom undervisa dig.
magikern kan i dina ögon måla
landskap vyer vilka är ditt inres verklighet
det magikern med sina
hjärtfingrar skapar är bilden av dualitetsvävande in i helhet
(av origo)
han viskar
hon viskar
tala ur din renade stämma
ur svarta åskmoln
skimrar solfrön silvrande
svarta moln är en ibisfågel
bärandes regn
droppar
pärlor
i skruden
vita moln seglar in
skimrande
pärlemorskrud
jag besökte havens
snäckstränder
ler
vit ibis
vita moln är en vit ibisfågel
solen glöder i skymning
se ljusvävar
vilka strålar från en punkt
röda moln svävar
jag talar med renad stämma
ur origot
av gudsögat bryts ljusets strömmandefält
cinnoberröd ibisfågel svävar
trenne
vakar med nattens midnattsblå
stjärndiademsdrömbro
*
nattens ljud är så befriade
skrällarna hålles åter
hindras ej; det är mer bilden av
stim
stimmande barn i kaotiserad lek
från utsidan är leken kaotiserad
i de blickar vilka sägas ha överblick
vad sade du;
är överblick kontroll kanske kon
– troll. kanske är det handen vilken omsluter barnet, så barnet kan leka sina
världar, lärandevärldar utan att drabbas av blodslag, utan att ärrdrabbas. är
överblick kontroll kanske kon – troll. trollen har givits besynnerliga
tolkningsbeteenden av människomund vilken ser på trollen i blund
vad sade du;
jo, hindren här är ej hinder och
är dessa hinder frågar jag dig;
ser du hindren
ser du hinden
hinden hoppar ej över utan att ta
tag hoppar ej över för att frånse, hinden hoppar över stängslen, de stängslade
frihagarna. ser du hindens graciösa kastanjettskritt.
den kaotiserade leken;
ser du hararna vilka skuttar i
ängen. stig in i skutten om det jag dig ber, stig in i leken och du skall
uppleva barnens leköverblick. kan du nästan höra dem sjunga; ”denna ringen den
skall vandra från den ena till den andra”, den sunda leken består ej av det
slaget av konfrontation och så var det detta med kontroll
kon
troll
konen är en geometrisk figur en geometrisk
form
i höstvinden bär trollen kanske
en tankeluva vilken håller höstvindarna mer samlade eller kanske är det en
konluva.
utifrån ser löv, bladsläppande
kaotiserat ut
säg är det kaos
och vad kommer då ur ordnat
kaos’ur ordnat kaos kommer spirandevilja
kommer gryningsljus
världsvidas andning
världsviljans andning
nattens ljud är så befriade
skrällarna hålles åter
till seende
skrällarna hålles åter
ser du skrällarna hållas i hand
i skafferiet står burkar
burkar med kakor
säg mig;
varför serverades sju i fordoms
kakfester; vad benämndes dessa sju
kanske;
snitt, toppar, schackrutor,
bondkakor, korintkakor, plättkakor, drömmar
så klättrar någon på hyllorna
suget drar
balansen ligger hoprullad i
glömskeblad
burkarna faller
skramlar med en skräll
hela
huset
vaknar
luften genomfars av flygplan
snabbhastande
plötsligt höres en ljudskräll
tystblad
faller
natten kupar händer runt
skrälljud
vaggar häftigt påkomna utfall
vad sade du;
infall
så låten infallen komma
mogna
stiga ut
utfall
ut i fall
det är meningen
utfall infall kan stegras till
förblindande omständigheter
bindlar, bindemedel
stiga in i maniska uttryck
manisk lövfällning, så kan det
ses
kaotiserad lek kan ses vara
manisk
vem sade så
sade den vilken vuxit några tum
mer upp i luften detta
det är maniska rörelser i
människovarat
så vore de magiska fingrar så
vore det skönhet
det är en mycket speciell mani
vilken utbränner månget växande
det kan benämnas egomanin vilken
är det måttlösas bojor. måttlös är ej gränslös, gränslös är ej måttlös och är
dessa detta så är detta ur positiv anda. egomanin är uppförstorandet,
uppblåsandet av det egna jagets betydelse.
ordet uppblåst stiger fram och
nog går det att blåsa upp sig samt kväva; de flest ryser i det mötet.
ser en film framför mig en
indiana jones film; de jagar en sten. det är en jakt. jag, den visar egomanin
samt följderna fällorna, avser ej gå närmare in i detaljerna. så ser jag
kannibalism och det kan jag se vara en följd av egomanin även om
ursprungsfolken brukade kannibalism ut ur många grunder. jag ser mer hönor i en
hönsgård vilka drabbas av kannibalism. så ser jag offerriter. alla dessa nämnda
sammantagna innehar ej vackra stämmor ty de säger; res dig ej upp
genom de bilderna ser jag
människoväsendet bli en massa, oformlig, dy.
däri säger jag ur en
helandeaspekt;
res dig ej ur
dydragande
trögflytande bubblor
vilka i ultrarapid synes spricka
vandra
utan lemmar
utan leder
utan fötter
kräla
och du är nära hennes hjärtslag
däri
vaknar
ditt inres stämma
du upplever det du tillfogar ditt
själv
samt därmed allts själv
ego är vackert i sitt upphöjda
ljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar