är du
en antenn
är du
tentakler
så vackra sensibla
till ditt
är
putsa dem
väl
projektioner
projektionen är
tankevillande meningsfrasering
frisering
friseringen av den utsatta oron
du kan
projicera din önskan så starkt
att den manar tankevirvlar stilla
allt det kaos du känner dras
samman, omfamnas av denna projicering
vad innebär då frasering
tankar kan vara fraser
och är det ofta då tanken virvlar
– villar dig bort från det egentligas är
skruden din blir frasad eller
fransad
det egentliga blir friserat
av oron
förr satte de ut barn i skogen
oönskade barn
oron är inte ett skeende
människan eftertraktar
ändå är oron där
barnet i korgen sov ofta då det
utsattes
barnet vaknar
börjar röra armar samt ben
reflexer ansätter rörelsen
oron är detta barn
hur gör du för att lugna barnet
du tar barnet i din famn samt bär
hem barnet
du tar dig an barnet
projektionen
kan omfamna tankevillandet av
meningsfraseringen
du levde med ordet slakt
vilket i sig är ett ord laddat
med många hemska bilder
det är intressant se hur ord
läggs till skeenden
vi kan bruka andra ord för slakt
djuret nedlägges
växten skördas
trädet fälls
och så vidare
ordinnebörden hänvisar
därav det rena språkets vilja i
kärleks andning
illuminati
visst är det ett ord vilket
smakar gott
visst är det ett vackert ord
så rörde nattstaren vid markens
regnblad
dropparna flöt ut
jag stod och såg och såg
dropparnas rörelse
såg rörelsens skönhet
och kan jag likna detta tillstånd
detta skeende vid nåt något,
nåt
nåbart
är det eldens rörelse utbredd
eller planad ut
så vacker icke endast eld
så rörde nattstaren vid markens
regnblad
dropparna flöt ut
olja flyter på vattnet
interfereras
jag talar icke tjockoljans
sorgesaga
hur människor missgör dess vara
dess tjockoljevara
jag talar olja av sol av oliv
av raps av lin av, av växternas
essentiella lovord
droppar
droppar av blomst av, av viskar;
vi tydliggör
visar vattnets rörelser
kan tyckas ligger, lägger vi oss
först ovanpå
se närmre
se vi förenas
se närmre
se dropparna
vattenfolken samlade här
här i nattens regnglänta
undindansen upplyser nattens
grånade skägg
gjuter balsam i sargade stigars
pina
där sitter han vilken vandrat
från östanom eurus
till västanom sefyr
grånade står stegen bredvid med
krokar
krokar vilka han försiktigt skall
lirka ut
först kallar vilan mig in i
lyssnanden av jordens ögas röst
han lutar sig till stammen av
askens krona
fötterna andas fria uppsnörda
hälarna är planterade
tårna är knoppar av vandringsord
han lyfter ansiktet in i
oändligheten
vem är du vilken vaggar min gång
solslända är jag i denna stund
med vingarna höljandes
bortoms sonater
framoms timakokong
så lyssnar han i tystnad och
nattstaren kliver ur svärtans
skimrande vingar
talar
läser
avsikten
*
den helgade elden andas svagt
tanken är bunden med kedjor av
okända slag
han rör vid kedjornas ok med
helelsestavens läkande kraft
sju gånger sju höres blixtar
ljunga
höres åskan mullra i det kedjorna
brister
tanken flyger fri in i idéernas
urkälla
elden den helgade stiger
löser sorgmantelns silverspänne
jag vandrade stigarna de aldrig
vandrade
blev er fara
mina stigar är edra stigar genom
mig erfarna ur gnistan vilken andas i edra hjärtan nedfallen, instigen ur
elden av
helig
gnistans namn är inspiration
inspirare
andas in djupet av grundens
uppstigande ur grottornas valv
däri ådrornas pulserande kraft
sänder energier till levnad
vi möts i vingars rörelse i
erfarenheten av vandrad levelse
skapar skönheten ur stelnat järn
och grytan är buren av deras
händer
hållen över i elden av helgad
se
ord andas
se ton se färg se form se gestalt
synliggöras i dimman vilken grytan andas
andedräkt instiger i mänsklig
gestalts urvilja
och elden viskar
varför tror du jag andades svagt
brann het
stillnade
glödde
blev kol
glödde brann het …
så är livets puls
så är denna dimmas liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar