vad är
livets nödtorft
kanske
livets
ödmjukhet
*
söker tillvarons mening
vad gör du
söker tillvarons
mening
det kanske är det regnen visar
ymnighetsfloder
givna
ur stjärnöars
stilla
svävande
nebulosaskapelser
förnekandet av ditt själv
kanske
hör din stjärngöd detta
släpper en gnista
tänder din eld
den eld du kanske benämner mareld
skenbar olycka
i det stormen stillnar
tornadon slumrar
orkanen lagt sig i bädden av
rosenblad
vad sker
vad sker
se gråterskorna vid stranden
se huru
ur tårarna
folken samlas
tillsammans
städar de
bygger de
upp
ned
ack människa
varför bygger du upp
nya kopior av det
vilket var
din baneformel
*
jag har
en blå dröm mugg
från var den kommer
ur vad
till vad
ur ryska balalajkor
kanske
given av en nära vän en
själssyster i livet
träd vita växer
stammar bär ljusblå blommor blad
ornament
grenar bär guldblad röda blad
i varje topp andas en röd stjärna
med fyra gyllenvägar
ugglor blickar visa
en räv vilken lika gärna skulle
kunna vara en påfågel
jag har en drömmugg
i den dricker jag mitt kaffe
*
över ängen synes en tråd
spröd
skir
stark
tråden svävar
som om
som
om
tråden söker fäste
vinna
vad är vinna
tillit måste vinnas
av ljus tvinnar tråden
vägen är
en
är ett ljusspektra
tråden svävar
böljar
av dimma spunnen
av ljus tvinnad
solfingrar rör vid dess ljustoner
ur värme lindar tråden sig
sin ände
sin enda
delen av sig själv runt bladfäste
spindelmor ler i höstträds
ängsguld
över ängen är en lina spänd
vid kärrets klarnade vatten
av lyftade
rasade grenars stillgöra
grumlades du
skogvaktaren
väktaren
lyfte er
nu porlar strömmar klara
vid kärrets höstsolsskimmer
skölja de blad av alla träd
dukar lakan täcken
hänga pigorna
på linan över ängen spänd
sparvar håller seglen i vinden
spindelmor ler i höstträds
ängsguld
fågelstrecken plogar nordans
åkrar
vi drar söderut
det är en tråd spänd över ängen
från östanom till västanom
från morgonens purpurrodnad
till kvällens eldströmmar
skimrar gör tråden
det landar en
häger vit på en tråd
vajar hit
vajar dit
lystrar till
trådstämma
träder in i balans skönhet
balanserar i
stundens
mid
dag
till
lit
tråden rör sig
från norr till söder
hägern följer
såraders
sländsång
än blommar gladiolus i eldröda
kalkar ur blå
flyger ängshök
in i tjärnögas
vakande
stämma
spindelmor ler i höstträds
ängsguld
*
(vävarfolk)
eldar
brinner ur stjärnglödar
östanom västanom
sunnanom nordanom
de slår på de stora pukorna
rör med fingertoppsblad
mjuka fallande blad
toner vaknar
stiger upp
är bäddar av dröm
hjärtsånger stiger
stiger allt högre
ur pukornas värmda hudar
hökar
falkar
skriver tecken med skarpa
fjäderögons rena linjer
berget det högsta av alla berg
ändå i ett slår ut kronan av
fingerstrålsljus
örnen breder ut vemodsstämma
kondoren hör hennes rop
pukor dånar
marker lystrar
folkens hudar knottras
dras samman
de stretar
i ett sista försök
rispar klöser
klohänder greppar marknadsmynten
huggaddar biter dess äkthet
går av
mynten rullar fria
blommande solar
sedlar flyger in i vindar
skimrar fjärilsljus
sjuhundra duvor synes sväva i
luften
bär kvistar av myrra av
salviablad
tårar faller ur människomolnen
droppar av silver skimrar i
nattens stigande ljus
östanom västanom
sunnanom nordanom
d r a s
samman
örnen kondoren mötas i kärlek
rundmagade tunnor
bundna av fångstbands falskhet
spräcker oken
astrar blodröda omfamnar
träden ur tunnbrädors kvistögon
stigna
älvar forsar ur tunnornas nu
vordna
bävrar flätar värn till
människodalen
ur klor
ur huggaddar
taggar
av insikts ljus värme
växa nu törnrosens skira
purpurblads dofter
det växer en liljeros i mitten av
det vilket är cirkelns mening
jag såg
jag hörde
vävarfolken tala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar