tärnor svävar
dansar över turkosblå stränder
ett nät kastas ut
dras in
fyllt med strömmar vilka söker
frigörelse
tärnor vacklar i stegens
spårvilja
landar i molnskogens lövsalar
havet sjunker
sjunker
andas in av bottnen
blottlagd är bottnens utsagor
se jag är ej den mara det sejdades
över mig
jag ä’r bottnen vilken bär
svalde fiskarna gjorde jag ej
tog
ej
deras liv
deras leverne
tog jag ej
släckte korallskogarna gjorde jag
ej
detta är dessa
är städse närvarnade
se makaren skrida till verket
bogbladsverket
ser du skeppets
båtens runda skrov
är detta bukens form eller är det
bröstets form
revben ur bröstben
clavicula
vingfågel
andas
nyckelben
nåväl vad är det makaren ämnar
bärandes ämbar till mitt
blottlagda
så många utsagor
utmarker
utmarkssagor
utmärkssagor
vad är det makaren ämnar
bärandes ämbar till miutt
blottlagda
så många utsagor
så många suckar har lagts över
mig
ringtäcken
kedjetäclken
beskrivits har jag likt dy
träskliknande
ja, alla dessa kvedoord och här
är jag
naken
blottad
tom
tomhet
i det bottnen
botten är nådd är det ej över
ur gryningstystnaden
vakanr
vad
violinens stämma
adagiot
andanten
makaren lägger vågor till rätta
kammar reder ut hennes långa hår
borstar håret glänsande med långa
tag
navet bär ekrarnas fullbordans
strävanden ut
makaren täljer av mig
skeppet
tärnor höjer stämmor
makaren sänder blicken till dem
jo
se
miott blad mitt redskap är till
han täljer sand och täljstenar
gnistrar med skärpa i
middagshöjden
makaren
fortfar
ställer sig i fören
inväntar vad
jag såg havet andas in
såg
bottnens sanna väsen
inväntar flodens inkommande
skeppet visas vägen
av havets vingar
vilka bär oss
in i solnedstignings uppgång
uppför trappans sjuhundra steg
skall jag föra sagokornen
ur bottnens
verklighet
plantera dessa korn
i skogarna
av skövlade regnsånger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar