har du en gång stått inför ett
djuphavsakvarium
eller för den delen ett
sötvattensakvarium
eller för den delen ett mindre
hemakvarium
har du givits denna möjlighet,
kan du uppleva hur lugnet upptas i dig eller kanske akvariestämman omfamnar
dina ögon. allt är lugnt stilla, du vet att vattnet flyter, du ser bubblor
stiga så vackra, lyssnar du riktigt noga kan du höra bubblornas sång.
akvariet är bilden av den stund
då du omfamnar dina tankar
de har tillåtits passera likt
fiskstimmen, därigenom ej blivit det hungrande rovdjur är sinnebilden för.
du är lugn i ett meditativt
tillstånd där du når in i klara vågor – linjära – horisontsvågor. du kan se
dessa vågor på mätinstrument. dessa vågor kan mötas, vävas samman, lappa över
varandra, kan ta över eller utplåna den ena.
fiskstimmen kan sväva likt stora
fågelmoln
likt stora hjordar
en
rörelse
tanken synes ej men tanken rör
vid vattnet
stimmet löses upp
egentligen ej; ”stimmet ”slås” ut
i periferin som om någon slog på gonggongen. så ”dras” stimmet in till centrum.
bilden är också att likna vid en
blommas utslagning av knoppen samt hopdragning åter till knopp. det finns
blommor vilka gör så; ständligen. dag och natt, natt och dag. sömn samt vila ja, det heter vaken samt vila.
de är dock av en annan verkan.
stimmen kan liknas vid andningen
och här är denna tankeandning. tanken har ej en verklighetsbas förrän du sänker
ned håven, lyfter den samt ser genom nätmönstret.
tankar är vackra, mycket vackra
men dessa har behov av ett ankare.
om tankarna får virra, irra och
du söker slå dem med flugsmällan flyr tankarna samt gömmer sig darrande.
resultatet blir det ovårdade,
misskötta akvariet
det är ej en vacker syn med
döende fiskar samt ruttnande vatten
det doftar ej
det stinker
*
det svävar en fågel av sällsynt
tonart
vingar är fjädrar ur moln
fjädermoln
spände seglen
seglen vilka bär den svävandes
färder
säg mig fågel
vilket namn bär du
vilken hamn färdas du till
färdas du från
färdas du i
vilka hav bar dig
vilka hav bär dig
säg mig fågel varur lyftes din
stämma
vilken väver likt
värnande längtanshänder över
skogarnas
spektraler
spektrum
din stämma vilken ljuder likt
vemod
likt det fyllda tystas tömda
bägare
vari klangerna andas fria
varur är dina ögon komna
säg mig fågel vad
vad är din svävandesång
intet rör vid min panna
vid min strupe
vid mitt hjärta
jag är en fågel
det svävar en fågel av sällsynt
tonart
vingar är fjädrar ur moln
fjädermoln
spände seglen
seglen vilka bär den svävandes
färder
skogen särar fingrar
ljus hälsar vägern
vid är ängern
bergets mantel
stigen kiselströdd lyser
lyser likt en vit blodåder
vägen
till
bergstrappan
tempeltrappan leder uppför
i sju av satser
av vad är denna sats
det är ej en dogm
en regel
är det en regel är den bärarm
jag svävar
ändå vandrar jag
stiger jag uppför trappans
tonandesteg
vid det åttonde
tunnas luften
jag stillnar i vilans bädd
väckes av den första solklangen
stiger uppför det nionde
möter
den solhövdades
ansiktsljus
det svävar en fågel av sällsynt
tonart
vingar är fjädrar ur moln
fjädermoln
spände seglen
seglen vilka bär den svävandes
färder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar