det växer en ört
vid randen av isberget
jag hör dig kalla
du vackra av
is
värmande
ljustoner
fjäderskrudar
fjädermoln
rör vid ordsvanars silverne
vita
luften andas skira berg
skogar
tätas
förtätas
barnen skuttar ramsor
snubblar i glädjeyr
sticka fäster vid retar huden
retar synen
ögon gnistrar
vredeslösa
handtaget är händer i varandra
näbb
näbbas retfullt gör barnen
molnen seglar
barnen ler
skuttar ramsor
rim rimmande
näbbar
böjda raka krökta
långa korta
sanden lyser mildröd
de med vitmålad hud av lera
sänder luftsignaler
bumerangen far i vind
vänder åter
ögon djupa visa iakttager
ur sand stiger röda träd
stiger gräs
stiger strå
strået leder vatten
marker blommar
näbbdjur tumlar om
hon häller drömlösa vatten i
havet vilket
andas schatteringar av
färg av ton
vem säger vad om vem
drömlösa segel
lyfter näbbar
tom tömda
varför säger du
vad om vem
tyst vackra röst tyst
se tysthängen blomma i träden
akaciablom
akacia
drömlösta
sitta vid eldar påtar garn i
långa flätor
sömmar
sömmar drömhuvor
natten ler
öga av natt gnistrar
nattöga bjuder in
fjäderskrudar
fjädermoln
rör vid ordsvanars silverne
vita
luften andas skira berg
skogar
tätas
förtätas
den barhalsade med fransad
fjäderskrud av pilgrimsfärder
i stormar
i urslag
i vrenskande
i gångna
i stannade
lade av manteln
in i solgrynings vita solsilver
tvagade händerna i källan av ur
detta är denna stund kommen
vandrerskan sjunger med bar
stämma
hymnen skriven av alla dessa
vandringar
vid fotranden rasslar marken
skalen blänker
ändå matta
böjer bakre delen till en cirkel
vandrerskan möter skorpionen
rörelse
inser med ens det skorpionen
visar
den främre delen
de främre partiturerna av
symfonin höljda i skal
ännu oöppnade
strömmar ur iden av kosmosandning
kosmologisk verklighet
ser skorpionen böja
ja; de kallar det svans
vad annat är detta bakre
de kallar detta giftgadd
vad annat är denna gadd
stungen av de svartnade tårarna
blodstenar
apachetårar
sörjandeskri över allt det vilket
ej var
insiktslöst är detta skri ty
detta skri ser ej händerna
glida ur varandra redan innan
dessa möttes
så upprepas dessa avsked
upprepas
utan att vara
utan att bli avsked
av
sked
den späda kvisten matas
det späda barnet matas med sked
skeden vaggar i väven
du växer
för skeden till din mun
jag ser det du visar mig
hör din stämma
låt icke bakombarnet hållas kvar
av din separationsångest
låt ej gadden vilken fullbordar
cirkeln bli till en giftgadd
gadd
gift
bigift mjukar stelnade
ömmande leder
och haven seglade
likt jättestora glänsande valar
i månmoders nattstilla
framträdde
pärlor
av silver
en till en
flöt
fördes samman
hon knådade vattenpärlor till deg
vattendeg
valarna hördes tonande ljuda
djupens innebörd
spjuten ven av okänsla
valarna borrar
tunnlar
upp
ur
i gryningen släppte dimman
vatten
vattenböljande vatten
skingrades
sjönk
in
in
sanden ligger vida vågor
lager till lager
vindar andas
glaciärer lägges
smälter stenar rullar
jag ser sanden
resa sig
står inför en vattenvägg fylld av
undersköna toner
vinden dansar
i dennes inom
sakta
sakta
fryses vattenväggar
jag står inför en glaciär
så liven skrider
i lugnstilla i dennas inom
hon håller solen i sina händer
vakar med solens drömsömn
särar fingrar
jag ser glaciären smälta
allt vidarevandrande
så är det sade skorpionen
lyfte högt upp i skyn
syntes
örnen sväva
örnmoder rör vid
bladens längtan
det växer en ört
vid randen av isberget
jag hör dig kalla
du vackra av
is
värmande
ljustoner
fjäderskrudar
fjädermoln
rör vid ordsvanars silverne
vita
drömfyllda segel är
mina händer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar