det ena
leder in i det andra
visst går det att säga så
å andra sidan är frågan
vad är leder samt vad är det ena
samt det andra
med ens kan jag se barn leka med
snören
hur de hämtar upp olika figurer
former bland annat bro hus vagga tekopp, flera namn finnes vilka fallit ur mina
händer
in i glömskans skog
ser så fingerpåtning
vävning
allt detta är ju resultat av ett
skede
ett skeende
en klang vilken ansatts
egentligen var
var
var
var
ser lammen
ser ullklippning
det började ej där viskar vinden
jag är medveten i den saken
viskar jag
någonstans måste jag börja nysta
vinden ler
jag tar ett skutt över floden
ser spinnerskan hur hon fäster
nya ullmoln tvinnade till var gång den första tar slut
därvid tar det ej slut
ser åter fingerpåtandet
var gång en tråd tar slut
knytes en annan tråd till
så är det
viskar vinden
det ena
leder in i det andra
visst går det att säga så
å andra sidan är frågan
vad är leder samt vad är det ena
samt det andra
*
fågel i den vita vingen
stannar i spädkvistens klyka
kyrkan ned i dalen
skimrar vit
taket är lagt i mjuka vågor
gräsanden landar i redet
rör vid klockans sträng
klanger ljuder milda
fågel med den vita vingen
stannar i spädkvistens klyka
iakttager nattens stigar
alldeles stilla sitter fågeln med
ögonen vända in i östan
sakta skimras markerna
sakta stiger gryningspenslar
ur hennes händer
fågel i den vita vingen i
spädkvistens klyka
iakttager hennes vackra
penseldrag
rörelseföring
de har tvagat nyvävd stelnad
lärft i flodens vilda forsar
stenarna höll om vader
vitskummande pärlor
gned lärften mjuk
spinnarfolken spände linor
tvinna
tvinna
samman
lärften seglade i vind in i
torrvit skönhet
fåglarna glipade näbbar
lärften rann in i famn
kvinnorna drog lärften vek den i
tvenne trenne fyrspannsveck
manglade
strök vek
lade in i linneskåpets
lavendeldoft
fågel i den vita vingen i
spädkvistens klyka
iakttager hennes vackra
penseldrag
rörelseföring
fågel i spädkvistens klyka är du
fågel
är du droppe
är du ägg
frågar hon med gryningsstämma
med morgonstjärnan i vänster hand
fågel med den vita vingen
lägger huvudet på sned
ler med fjäderskrudens fyllda
skönhet
jag är den du ser
i det du sluter dina ögon
hon sluter ögonen
målar bilden
väcker morgonens stämma
fågel i den vita vingen
lyfter ur spädkvistens viloklyka
stannar i hennes hand
godvackra
bär mig
till ängen
däri skogen randas
ett möte väntar mig där
morgonjungfrun bär fågeln
till skogens rand
höljs så in i älvdansens rörelse
ängsharen
skuttar fram ur gräsets
snögräsets skönhet
så där är du min andra vinge
låt oss flyga in i vitskogens
molnmjuka stigar
jag är den du ser
i det du sluter dina ögon
*
vinden
ökenvinden hade inkommit
med mjuk fjäderandning
hade
ökenvinden
suddatblåst
sanden i alla riktningar
nu är där
en cirkel
en vit skiva i öknen
skivan är av marmor
vit marmor
ur kristallskogen uppstigen
vid denna plats har han suttit
länge
öknen kan ej minnas när han ej
satt där
han bredde
breder ut handen i sanden
skålade handen
sand rann
rinner sedan i mjukströmmar ur
handen
han målade
målar på skivan
på plattan av vit marmor
sandmandalas
studerar helt lugnt helt stilla
mönstren
vinden vakar med honom
var stilla i dig
andas ditt hjärta
se labyrinten
vandra
stråken
han ser
vandrar
upplever
suddar ut
så begynner han igen
igen
igen
en dag
en natt
ser stjärnorna honom ej där
lyftad vidare är han
stjärnorna vet
var
öknen vet var
sanden
målarsanden vet var
han sitter i dalen
omgiven av bergen
händerna vilar i knäfamn
mossan viker undan täcket
stenar
är där
solen rör vid stenarna
solen tillsäger honom
mal stenarna
i morteln
han gör så
han mal stenarna till pulver
vinden vakar med honom
nog ilar en tanke kvickt förbi
hur kan jag mala stenar
bönor ler vinden
du sådde dem i öknen
doften stiger upp
en fjäder singlar ned
landar mjukt i hans hand
elden vaknar
kitteln står däri
doften stiger i slingor
lägg pulvret däri
så lägger han pulvret däri
rör vid doften med fjädern
så rör han vid doften
fläktar mjukt vid doften
luften skimrar
det är synen hettan gav i öknen
flimrande
vibrerande
är du en hägring
allt närmre
rör sig rörelsen
doften
leder
är du en hägring
breder ut vingar
flyger
landar
mjukt
hägring är jag ej
fjädern gav dig vinden från mig
kyss mina ögon
och du skall se
vår väg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar