bergen vilade sina långa
vandringar i händerna av väverskans spinnarhänder
i den stund vilken nu var låg i
mosskorgen
nystan av djupmognads skalor
järnmagskittlarna hade värmt över
elden i cirkel
låt oss stanna där
järnkittlarna var fler
eldarna var fler
låt oss stanna där i cirkeln
denna cirkel var cirklar eller
detta;
molnet sade
stig upp i min hand
låt oss beskåda detta underverk
är det ett orkestralverk med
pompa och ståt
Pompeji är det ej
även om det kanske drömmer däri
ståt är det kanske i bemärkelsen
ståtlig synskärpa
säg mig vad ser du
i begynnelsen
skepp
ellipsöga
så blir eldarna
pupillers irisfält
bergen vilade sina långa
vandringar i händerna av väverskans spinnarhänder
i den stund vilken nu var låg i
mosskorgen
nystan av djupmognads skalor
järnmagskittlarna hade värmt över
elden i cirkel
där stod de
kittlarna
regnen fyllde kittlarna med
nästan upp till brädden
bräddkanten
hon vakade med dem alla med
färgstaven i hand
kallade in fåglarna
vilka lade kornen i kittlar
rundmagade av järnåder
hon vandrade med solen
med månen
rörde med färgstaven i kittlarnas
grytor
vad lade hon i färgbaden
egentligen inte någonting mera
ingenting
hur blev trådarna till
med vad vävde hon
sju mjukspinnande katter
vinterlo
tassade in
ögonen gnistrade i stjärnspann
dessa spann tråden
så kom tvenne
moder fader
nystade kloten
på ett av bergen hördes hennes
mjuka
leendeögon viska hudordens
skapanderörelse
kom låt oss knåda molndegen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar