säg
mig valnöt varur bar vinden dig
ur
öknens mjuka vågor
torkade
din stam torkade din rot torkade din krona
så
gjordes ej
böneropet
bad min närvaro till
skalbagge
är jag nu rullar träcken ur diken
i
en stund av alla dessa stundpärlor, stunder är pärlor
sockergryn
vita
andas marker
snö
vit renhet
gnistrande
socker
är gnistrande
skönhet
smälter
in
sockerkorns
gryns pärlor, vad sker med överbelastning av socker, överdosering; du kanske
stelnar eller blir yrväder i sockerångor, saltstränder anropar härkomst
i
en stund av alla
är
de pärlor apachetårar obsidian är de blodstenar
är
de rubiner i smaragdblad kisande safirer blå
är
de tårar pärlemortårar andas hav
hav
skimrande skönhet fyller ögons lugn
spetsig
fena växer vågen stiger vrider sifg i spiralcirklar
stormen
tjuter viner
är
du
galen
vad
är galen
är
galen vild
gal
en tupp i linden den vilken svalkar
feberheta
kinders
panna
är
galen vild är vild galen
vild
ser vildhästar hör vildhästar
kanske
galen är
till
visdom
hur
frågar du
kanske
är den galne den nakne, den utan mask; den vilken är
helt
befriad från fördomar tankar om, nej denne skadar ej; denne är
i
accepterandet av galenskapen slår denne ej i accepterandet strålar hjärtat i ur
kärlek
galen
är att vandra nära markerna
lyssna
speja
samtidigt
så svårt att leva i människodalen
i
en stund syntes dimma stiga
ur
ängens händer
kanske
kölden skrider in
gnistfolken
med vita lågor i händerna
renar
variga sår
tvagar
smutsränder ur diken
masker
krackelerar
ur
galenskapen skrider visdomen med naket ansikte
med
bjudande händer
till
den vilken lyssnar
till
vindens modersstämma
minns du
de stunderna vari dina ögon
utsläcktes
huru den varmgoda handen slöts
runt dig
minns du stämningen
’upplevelsen
upplevelsen av att luta dig till
ett bröst
ett trygghetsbröst
den oändliga upplevelsen av
kärlek
jag säger
krypa in i en hand
omslutas hel och hållen av en
hand
omslutas av ett mjukt mörker
detta övande sker var gång
vid
insomnandet
egentligen ett av de största
modsteg
tillitsmomenten
en av de största tillitsstunderna
för livsälskare
du vet ju ej huruvida du stiger
upp ur den bädd vari du insomnade
eller om du stiger ur kroppen
detta mörker är ej gängse mörker
detta mörker är ej tyngd
otyngd
detta mörker är ej ett ok att
bära över axlar
med överfyllda spann
minns du dessa stunder
samt upplevelsen av dörren vilken
sakta öppnades
hur ljus silas
sipprar in
det är det ljus gryningen bjuder
det ljus skogen bjuder efter regn
är det ljus månskäran skänker
är det ljus
ögat möter då du ser in i
nyckelhålet
säg mig
är månskäran nyckeln
kanske befinner jag mig i ett enormt nyckelhål
vet ej var nyckeln tog vägen
hör
upplever dem vridas runt
jag vet
att i den stund dörren öppnas
möts vi av starkt ljus
och
maskhål är vackra
så visdomsfyllda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar