så tysta stiga de in
gnistbärare med kupade händer
i tidig natt kan du se dem
och kanske tror du det är dimma
de ser
och tror du det så är det väl
ty vad är dimma
och vad är icke dimma
skimrande ljuslågor synes glimma
glimra i fönstren
speglas i svarta fönsterbleck
nu beströdda med diamantpärlljus
skimrande ljuslågor synes glimma
glimra i fönstren
är det ljuslågor eller är det
eldar
vad än är
lyser detta upp nattens täcken
vackra äro dessa lapptäcken
och kanske är detta sköldpaddans
skal
kanske är det hustak
kanske är det hyddor
ur vilka rök silar ut
dimrök
dimma
gnistbärare vita med pälsbrämade
mantlar
i händer kupade bär de ännu
blott
frost
detta blott är icke litet
är icke ett uns
detta blott är det blottade
kristalljusen
är isklartsblått
sakta skrida de in
skänker marker gnistrande ren
klarhet
se ljusen dansa i ängen
trådar
i univeresum böljar trådar
ja
kanske är stjärnorna mödrar
spindelmödrar
glöm ej
hur hon
en dag blickade in i tomma
släckta ögon
efter bärsärkargångens malande
kvarnar
djupt inom såg hon drömbladen
darra
hjärtebarn
du drömde en dröm
den drömmen spinner jag minnande
till dig
spindelmödrar spann trådar vida
ovan såsom nedan
nedan såsom ovan
spindelmödrar spann trådar vida
lystrade in i sfärers vävartoner
vävde
de släckta tomma ögonens nät av
stjärnljus
fyllde dessa ögon med det
dessa en gång var samt är
nu ser de dimman
ser de gnistbärare
tysta
andas
ut frostpärlor ur händer
och natten
nätter bäddas in i tystas
tysthängen rör vid
trädens naknade
rosenfingrar
kanske är det gnistbärare barnet
ser
i den stund barnet putsar rutan i
frostnatt
putsar
cirkel frisiktad
i fönstret
i rimfroststjärnors skönhet
en ansiktsoval att fyllas med
ögonkärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar