i de långa nätterna
andas
hennes nätter
frid
i stjärnmötens
vackra
mjuka
mötesögon
hon dansar i vita
skirslöjor
i händer
i famn vilken för henne i
piruettljus
i de långa dagarna
slits hon
sönder
av käftfradgas
obetänksamma
försöker nå
såren
med helandeörter
*
den vidvingade
landar mjukt invid den
mjuktassandes snöpäls med nattens inslag
jag ser att berget
ropade dig hit
vad ser du
vad hör du
vad spinner månspolen
i dina ögons bärnstensfloder
vari är du
kommen
är du
kommen
är
bliven
är du gången
är du
given
ser du vägarna
vilka leder ned likt den första
tråden
av den första
ser du huru fingret lägges över
tråden
fingret är en stråke
tonen
tonen rinner ned
så svävar rörelsen lätt
utåt
i en böj
för att finna lodet
balanspunkten
lodpunkten
lodbalans
ser du hur vägen synes ledas
nedåt min spinnande vän
vad är
detta
nedåt
vad är den mjuka böjen
ser du hur droppen når marken
andas fotfäste
samt i en lekvind av en sekund
visar
vad
den skådar in i det vilket
benämns spegelrörelse
vad ser du då
du ser kanske pelarljusen förenas
i hjärtformen
och vad är det
tankens väg är öppen uppåt
tanken tänker gudomens ljusvärme
tänker av tänker i
tanken sjunker in i hjärtat
förenas samt
ur detta sås fröet ur hjärtats
spets
den mjuktassandes med snöpäls med
nattens inslag
följer vingrörelsen av orden
allt detta ser jag
allt detta är vi
för enas
för ening
den vidvingade hör andningen
av nattbladens klara stjärnstigar
träden i
dalen
i
sänkan
är skrudade i
bärnstensvida
i honungsdroppar
varur haven stiger
i skönhet
av djupvishetens
sånger
stämmorna är öppnade
bergslotusen viker ut
bladen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar