hon frågar
säg mig vad stjärnor är
det var en gång alla vatten
land öar slumrade i vattnen
ännu ej uppstigna
stjärnor
var i vattnen
är i vattnen
droppar steg
med vakandelågor i händer
tändes tindrande i himlars ögon
detta vatten var urvatten
i urvattnet levde kristaller
kristallerna steg
ty detta var i alltets behov
innan mörkret lade sig helt tillrätta
så är stjärnorna vattenbärare
urvattens bärare
detta vatten är liv
träden lägger sig ned
är stockar vilka rullar dånande
nedför floden
följer forsar
rännor
rullar dånar
trummar
de har byggt en vall en mur
vattnen stockar sig
fåglar kommer i täta moln
sår frön
stockrosor djup vinröda skrudar
muren
träden reser sig
susar
flodens
urkraft
i den upp och nedvända världen
vilken ej är upp och nedvänd
ej heller ned och uppvänd
vandrar skuggan vilken ej
befattad med är
under locket pressen lagd
pressen vilken lagts över bladen
vilka bäraren ej vill befatta sig
med
blommor vänder kalkar in mot
jorden
i värnande av stjärndroppar
skorpioner
ormar
fiskarna i haven
stelnar i förvirrad
förstelnad oro
ansikten i ur
ansikten i är
svävar likt oförlösta
fosterblåsor
skuggan målas av mästarens pensel
i strikta linjers rörelser
caligrafi
befriar det stelnade
det låsta
det stockade
gläntar på pressen
vari stockelsen är kommen
allt är i denna stund
en virvlande sandstorm
med förlösta gester
sanden lägger sig genom ett
trollslag av sländans vingar
ur varje korn stiger gräsvingar
blomkalkar doftar
ormar lapar sol
fiskarna i haven andas gäldans
skorpionen möter
örnen i himmelsvida
molnstensskyar
ansikten vänds in i är
hjärtskogen andas
helad är
den brutna bambustaven
är trädet i skogen däri bladen
viskar
däri silverregnen är klockor
rörda av
de svartvitas lugn
*
har du sett plogar plöja
åder
ärja
har du sett plogar plöja
höståkern
jordspiraler
virvlar
metallblad av stål
låt oss säga silver
plog med vändskiva
fantastiska innebördsord
mumlan sitter under jordtak
jordkoka
säger de
mumlar mumlan
hur kan jordkoka ge skydd
ge lä
det höres väl mer vara en soppa
en soppa av en salig blandning
mumlar mumlan
höres väl
låter väl
det kanske är en gånglåt
äsch det är jordkokor virvlade av
plöjarens plog
ombonat är huset detta för
tillfället mitt
fället
fälten
fällen är varm är god
doftar himlapällen
mumlan mumlar vidare nu mer
ohörda strofer
murmeldjuret tickar knackar
tisslar tasslar fram i virvlande banor
stannar vips
de hälsar på varandra
så är de en mumla samt en murmel
eller ett murmeldjur
mumlan mumlar ur jordmull
säg mig
var är du på väg i denna väta
vari dimman ångar ur markerna
fukt, köldånga
hur kan ånga vara köld fnyser i
kärlek mullvaden
först var de en så var de tvenne
så är de nu trenne m
harmoniserande rörelse minsann
jo
si
det kan det
har du inte hört dem tala om
kolsyreis
det släcker visst bränder
sade mården och hörde nycklar
klirra i anländan av maria nyckelpiga
så är de fem m
harmoniserande rörelse så sant
så njutbart detta låter
det låder till fest
mulan skriade i vinden
se jag bär korgar med förplägnad
murkryparen bringar
droppar ur bergsord
så dukar de borden med vad
med mynta i glasdroppar
med macadamianötter
på faten av träden
där vindar andas lenande
fingerblad
murmeldjuret kilar pilsnabbt ett
kvarter bort
återvände med stäppens höga gräs
till mulan vilken bar korgarna till plägnad
så har vi till alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar