i natten är det åttonde seglets
andetag
på vägen in till det nionde
satte jag mig helt lugnt
helt stilla i begrundan
kanske bar jag en förhoppning
om rötternas inslag
om rotning
vad
vet jag ej
och vinden viskade in i mitt
vänstra hjärtöra
allt vad
behöver du ej veta
du kom hit
mer är det ej
du
kom hit
du är här
jag satte mig vid utkiken
helt nära tallen
vid stranden
släppte ögonen fria
löste kopplen
kastade pinnar i vattnet
flaskpost
vem ser virvelvinden tända
sandelden
vem hör vindblåsaren blåsa glas
vem ser glasets vridna skaft
vem ser glasspetsens
skönskrift
ur kanaler
vem hör min snidade bläckstämma
vem hör korkträden andas
vem
smeker sandgräsets höga toner
med bara fötter
vem släpper floden fri
under höjda fotvalv
vem lyssnar
till siarvindens
fråge
svar
ögonen skuttade glatt in i
vattnet
är ej vattnet kallt undrade jag
i tyststilla
huden knottrades
med
isen bidar in
ögonen skakade av sig
skakade glänsande
gnistrande
pärlor ur vassruggar
pälsar
ögonen bad mig
kasta pinnen mer
igen och igen
jag insåg meningen
i det ögonen sköljde över mig
min begrundan var
valarna
valarna vilka så ofta återkommer
till mig
i dessa stunder
valarna visar sig i oändliga
vad heter dessa
landtungor
märkligt ord
sjön småtindrade leende
jo
jo
märkligt
ordspann
valarna är kullar är berg
glänsande i månglans
vattendroppar borde vara havet
de är stjärnor
bilden skingras
valarna är i havet
i haven
haven är vordna hav
sånger stiger sånger sjunker
böljar
skapande
sånger
tonhav
nynnar
det var en gång en kvinna
ett träd
en kvinna
ögonen skådade in i är
haven var ännu ej hav
haven var jättelika glänsande valar
i nattens ögon
syntes valarna andas pärlor
ströddes vida
kvinnan inväntade i lugn
sänkte händerna in i pärlskörden
knådade deg
vattendeg
pärlorna fördes samman in i hav
valarna tonade djupens innebörd
kvinnan är ett träd
trädet växer i bergets händer
i månnätter blommar hon vita akaciablommor
en natt viner spjuten i luften
hon gråter röda pärlor
spjuten viner ur okänslas händer
lystenblickar töcknade för
valarna
tonar
gråt ej träd
kvinna
valar borrar tunnlar ur
i gryningen synes späda träd
av spjut funna fäste
trädet
urträdet
kvinnan
talar
valarnas sånger in i dessas hjärtan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar