kanske
hjärtat ej är att förstå
mer
stå för
i solstäderna
är eldskålarna sänkta in i
glödande
stundtals flyger gnistor upp
kanske är dessa längtan ur
hjärtan vilka falnar
i ovissheten av vad
och hur kan dessa hjärtan falna
av hoppets låga vilken lockas
instigande för att släckas
pyrande
av
fingrar vilka knips samman runt lågans
skimrande öga
kanske är dessa gnistor pilsnabba
rörelser
bilder av framsläppta drömmar
vilka ilar förbi
i solstäderna är eldskålarna
sänkta in i glödande
sömnen andas lugn
hon vakar sittandes på
silverbergets blåvita klarhet
hennes mantel höljer berget
rinner nedför
faller i mjukhet ned över berget
ena handen skymmer hennes vänstra
hennes vänstra ansiktshalva
de beundrar hennes stillhets
klara
benämner henne halv
hon ler i den kärlek hon
allomfattande skänker
hel är jag
så är ebb i flod
så är flod i ebb
hon har lyft händerna
handskålarna
blåst stjärnor in i lagda
midnattsblå mantel
regnbågskvinnor spinner
jordgryningsfärger
regnbågsmännen andas eldblad
regnbågskrigare är dessa i det
krig en gång var
egentligen är; kärlek rör
intighetens gärning
de vakar med rosendalens drömmar
däri allt är
ett
ett är inget
inget är allt
är
ett
*
det är svårt leva i dessa stunder
förgänglighetens skugga kväver
händer
*
lågan i eldskålen falnar
den osar
slocknar
osar
vackra låga jag tar dig i mina
händer
veken putsas
ansas
olja hälles i
stickan tänder lågan
det är så lätt ta förgivet att
lågor kan brinna utan skötsel
fotogenlampor visade lågors vägar
visst sotade dessa taken
kanske gav detta stjärnor
tillfälle att tändas
det finns marker vilka benämns
med träskmarker
vi kan även benämna dessa för
vattensjuka stränder
vattnets rörelse har någonstans dämts
upp
träskmarker ser förfallna ut
allt vilket förfalls
blir förfallet antar vissa former
förvridna former
vi kan säga förvridna former av
despotism
vem är despoten; den vilken
dämmer upp det naturliga flödet
av andningen
det kan vara många orsaker till
varför flöden däms upp
kanske har livet bestått av
ständiga fallgropar
vilket i sig kan leda till
maniskt trygghetsbehov
för att känna sig något så när
hel
stiger detta maniska
trygghetsbehov fram
vilket egentligen är begär
stiget ur
den slocknade
uppdämda
lågan
lågan viskar
jag söker dig i vinden eldbärare
söker är ser
visst sotade dessa taken
kanske gav detta stjärnor
tillfälle att tändas
stjärna ur vatten andas du i luft
stigen är du
kristalltoner
se
stjärnan i ditt bröst med rosenbladen
leder dina händer
ditt inre
se
rosenbladen splittras i
skärande splitter
tankesplitter
ditt yttre
se regnen falla
splittrets krisatallinska former
lösas
rosenblad
andas
fria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar