jag är ej din fiende
du är ej min fiende
jag är
den enda fiende
jag
kan ha
jag är
min egen fiende
*
det vandrar en vind med en håv i
hand
ekorren svirrar flinglätt
från fingergren till fingergren
kronan rör sig
ekorren sätter kronan i rörelse
säg mig vind
vad är det för en håv du bär i
din hand
är det en fjärils
en fiskhåvs
en fångsthåvs
hov upp din stämma ur tystade
rösen
eller är det en sådan där
berömmelsehåv
eller är det en kollekthåv
säg mig vind
varför använder de håv till
fjärilar
så
märkligt
till fiskar
så
märkligt
just fjärilar
just fiskar just till berömmelse
vinden stannar med håven i hand
följer ekorrens rörelse
säger
kanske är det just fjärilens
vackra rörelse
fiskens medföljande rörelse
de eftertraktar
eftersöker
det blir ju ännu mera märkligt
för jag har sett dem nåla fast fjärilar
och fiskarnas rörelser är kanske
ej nålad
krokad kanske
de borde öva kroki
jo det är sant det du ser
det är sant det du säger
min håv
är ej en håv av det slaget
vilket slag är den då av
och varför slår du
vingar slår i luften sätter
rörelsen i rörelse
fiskar slår i vattnet sätter
rörelsen i rörelse
jag slår ej med denna håv
skänker håvor
ser du ringarna
silverringen havet gav mig
i det stenen flög in i dess
famnhand
kanske ringen är en av alla
ringar
kanske är ringen en syring
kanske är ringen en fästering
till broderiduken
väven
ser du nätet väven
påsen
tålamodspåsen
och så skaftet av bambu i min
hand
hör du bambubladens susning
så är denna håv
ser du jag begav mig nyfiken in i
världsvandring
nosade
virvlade
for mest omkring
nådde en stenring
satte mig ned
andades ut
in
upplevde essensen av
doften av det stenen sade till
mig
vi har
mött
varandra
i alltidrörelsen
från till genom i
för att se håvens nätverk
grenverk
ekorren lystrade
grenverk ja
just så sade vinden
vi sätter rörelsen an
genom tålamodsandning
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar