det enda
vilket nu återstår
är att
drömma om
inse att de dagar vilka var
räknade är räknade
det finns ej mer en orsak att se
fram
vare sig emot eller till
så vad kan jag drömma om
drömmer om barnens förlåtelse
drömmer om att se dem le
drömmer om att de skall kunna
bejaka det jag sett
det jag ser i dem
*
väggarna hade blivit alltmer
hala, alltmer slippriga att ta sig uppför. Hon mindes sagan hon hört berättas
eller troligen hade hon läst sagan själv. Hon kunde ej minnas att de läst sagor
för henne. sagans titel; hon suckade in alla dessa titlar
glasberget, prinsessan på
glasberget. hon ser dock ej en prinsessa, hon ser en utsliten varelse. jo,
titlar gavs hon, upprepa dessa titlar har hon ej behov av.
Åter suckar hon försiktigt ty det
gör ont i bröstet.
Hon hade kommit på ett sätt att
ta sig upp till den plats där hon nu satt.
genom åren hade hennes fingrar
skavt hållpunkter, visst var dessa vassa de brukade färga väggarna röda. de bar
henne; höll henne från att halka ned utan att få skymta denna kristallklara
renhet.
det är vackert se dig, att du
finns. hon huttrade av hudens tunnhet, mindes den vackra berättelsen om tvenne
indiankvinnor. Så vacker är denna legendsannhet. dessa kvinnor hade satt sig
ned och slutade helt enkelt andas, så hon visste att det gick.
Ännu är hon tvingad att hålla sig
kvar.
hon sörjer penslarna
sörjer de vackra orden
gåvorna hon gavs
hon har packat ned dem nu
äntligen insett
du är exakt den du var då du
insteg
hon ser in i de ögon vilka skulle
ha välkomnat henne
hon döljer speglarna med tjocka
skynken
hon står ej mer ut med
att se sig själv
*
tänka
undra
tvivla
är magins fiende
låt oss säga att den egentliga
magin är att skänka
väcka hopp
magikern visar på att det du ser
är ej alltid det du ser
vetenskap har inte ett dyft med
detta att göra
hur skall du vetenskapligt bevisa
de mest elementära grundsatserna; grundsatsen
att du är
en droppe
solguld i silverblad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar