ugglan viskar in i nattvinden
vem bär tvenne stavar
varför är den ene den andre
den andre den
ene
är stavarna av ene
bär dessa blå
vinterbär
lännar upp
njurisens
smärtande
kvidovride
enen bär blå vinterbär
smälter isens kramp
bäcken porlar
vattenvägen klarnar
ansikte ler
tvenne stavar bär jag
den ene skriver tecken
den andre suddar ut otecknen
den andre viskar oh tecknen
följer jag
av den enes ljudklang
stavarna stödjer
stavarna skiljer
stavarna
ser du stararna sitta i
regnlinornas sträckta
tonerna sköljer sorgsenhetens
ögon
ugglan viskar in i nattvinden
hon med de djupvisa ögonen
släpper den treende fjädern
följer fjäderfärden
varthän bär du
fjäderbrud
in i nattvinden viskar hon
förfäder andas i allt det vilket
är
ty ur detta steg var
och ur var steg
kommande in i är
kommande är gryningens pärla
tag denna pärla till ditt bröst
ugglan följer färden av treende
fjäder
flyger med vidbredda vingar
över marken
en skugga
en skuggvind ser fjädern landa
landa samt slå rot i gläntan av
färden
ugglan avlägger hamnen i mossans
mottagande tystnad
stiger in i fjädertipi av treende
trenne
vari elden förtäljer nattstråkens
toner
han ser
skimrandeduken
hör en kvinnas eldsång
närma sig
rör vid tipins flik
stiger
in
jag såg vårt möte öppnas
i stjärnhavets kuster
slut dina ögon in i världsvida
upphör med tankens symfonier
vilka särskiljer
ständligen söker urskilja
enhetens verkande
det vilket benämns disharmoni
lyssna till banrens urtoner
utan konstlade stegharanger
sonater ja
sonater ut ur det solosången en
gång var
stigen ur bönens källa
denna bön vilken ej var giv mig
denna bön ljöd ur varje sonat
solosång
giv oss
i samstämmighetssteg
varje droppe
upp ur havet
en tindrande
våg
vingar av vatten rörde vid luften
varje smekning var en daggdroppe
ur det vilket är morgon är aftonstjärnans strålglans
sonater ljöd i enhetlig anda
sonat har jag att jag övergav mig
i det vilket ä’r oss
varje ord är en trädgård
fäst icke varje väsen
likt fjärilssamlaren fångar
fjärilen med håven
samt fäster dem med nålar till
beskådande
himlarna mörknar
ja, dessa bilder kan ses i allt
skampålar
korsfästelse
hörde du orden vilka ljöd och vad
är disharmoni
kanske är disharmoni distraktion
från synen av vad personlighet är
kanske är det den distraktion
vilken leder grenen
den avskilda av egen hand till
trädet
droppen till havet
in i
harmoni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar